Är kristendomen sado-masochistisk?

En rimlig gissning är "Gud".

Definiera först "metodologi".

Sado-masochismens, iaf diskursiva (men jag misstänker även praktiska) utbredning i samtiden, kan dessutom tydas som att kristendomen vandrar vidare i de sekulära uttrycken, numera s.a.s. i de egna kulturerna. Förut kunde de sekulär uttrycken vändas utåt, ta sig formen av religionskrig, där korstågens sadistiska plågande av de dominerade folken eller kristendomens sanktionerande av kolonialismen i civilisationens namn, där civilisationen utgjorde herrefolkens plågande och utrotande av ursprungsbefolkningarna, ett pinande och ett underkastande som lever kvar än i denna dag – medan de sekulära uttrycken nu också har vänts inåt. Det är inte bara främmande folk i andra länder som plågas, nu plågar vi oss själva i allt högre grad, troligen därför att vi upplever att vi förtjänar att straffas, befrias och njuter av det – helt enkelt ett kristet sätt (därför att vår kultur i en grundläggande betydelse är kristen, så vi slipper inte undan den även om många av oss inte är kristna) att hantera vår djupt sadistiska värld.

Kristna tror på martyrium. Betyder att de gärna drar ner sig till lidandets rand och känner medlidande, överta lidandet, men i försonande syfte utifrån att man tror på synd och skam.

Generellt alltså.

Och ja, man tror att Herrens väg är den rätta vägen men mig veterligen efter den lilla kännedom jag har, så är man inte sadomasochistisk såvida man inte ser påvemaktens överordning som sadistisk och folkets inordning eller underordning som masochistiskt. Att följa och lyda annans predikning betyder inte per automatik att man därmed är masochist.

När jag mediterade och prakticerade buddhism kände jag mig inte masochistisk, men jag märkte tydligt att man visst fick gaddar utdragna och hamnade i en slags mental oskärpa som jag idag förstår som hjärntvätt. T.ex kan jag inte se buddhistiska munkar att "skapa sig meriter" som något annat än ren självförnedring här och allienering/detachement som eftersträvas, det är en form av förnekelse och självförnekelse med skam som inbyggt element.

Men jag ser överlag religion och religiositet som ett slags censurmekanism, att passivisera...

...det passar inte alla och världen skulle gå fullständigt under om sekularismen inte tog tag i styrmekanismerna på allvar och en gång för alla införde lag om sunt förnuft med rättsväsenden där ingen gudsförklaring äger rätt att döma.

Men sedan imploderar ändå allt och folk vräker ut sina cyniska tankar om allt som var så jävla heligt fint och rätt, känner sig lurade till höger och vänster. Vad trodde de? Att livstillståndet är en enda evig skedmatning?


Att tro på en osynlig figur i yttre rymden är och förblir nog dupering som man får försöka navigera sig ut ur, dock måste individen ta ansvar för sitt liv och inte förlita sig på den osynlige mannen hur länge som helst.

Religiös dogma är mest strategi som tar intellektet i gisslan och som man kan vara utan. Men alal vågar inte, så långt har det gått att inte ens innevarande år 2018 förmår tränga ut extremt primitivistisk traditionalistisk blind tro, som kan vara extremt förnedrande : men du har ett fel enligt mig, i din rubrik står kristendom och om ngt är bevisligen bevisat sadistiskt med extrema konsekvenser så skulle det ha stått islam.

Då tänker jag på tid som vi trådmedlemmar kan relatera till någorlunda utan att behöva spekulera konspirationsartat, i överskådlig tid är islam en fruktansvärd regim. Kristen lära är inte raktigenom en fest , mys och pys softa glassa utan skärpa, det är en principfast religion, absolut.. som har sina tramsiga meningslösheter på vägen, absolut.

Det var en bred pensel du målar med får jag säga.
Det finns något som heter valfrihet, absolut frihet är kanske svårt att uppnå.. det tar emot att förinta eller utplåna sig, men ju högre tankar du har om dig själv desto hårdare faller du.

Var inte så naiv. Eller förklara hellre isf vad du menar med "vår djupt sadistiska värld"

Du kunde ha sagt : i den religiösa världsordningen, det är den som plågar bannar och skadar människor och tar sig uttryck med ursäkten : det var gud som ville eller jag har fått budskap i min bön att ta mig lov...

Men om du utvecklar "vår djupt sadistiska värld" en smula bara, för jag förstår inte vad du egentligen menar

mer än att den kristna förklaringen talar i termer av profan resp. sakral värld

... att vända andra sidan till i den profana världen är att be om stryk, särskilt om man får stryk så fort man vänder andra sidan till eller dolk i ryggen

men att vända andra sidan till i metaforen eller i den sakrala värld som gudstroende upprättat, är ju en helt annan sak

Så är det, men det stämmer in på många religioner. Religion är undertryckande av den världslige individen. Belöningen kommer sen, efter döden. Det är säkert. Lovar.

Det var därför Nietzsche med rätta insåg att livsfientlig religion är nihilistisk. Den förnekar de naturliga värdena. Vänskap, njutning, kärlek, skönhet, passion, hederlighet, lojalitet, nyfikenhet.

Allt som betyder något är lydnad och lidande. Inte så vackert.

Ja, jag skriver ju ingen avhandling här, så det är rulle och färgbad som gäller.

Civilisationen har visat sig vara ett fortgående blodbad, där framtidsutsikterna är än mer plåga och död. Ingen gud verkar vilja ta ansvar för detta, men kristendomens sado-masochism ger iaf en referensram. Det är de "kristna" länderna USA, Ryssland, Frankrike och UK - som helt dominerar innehaven av kärnvapen och dessa kommer att komma till användning, är en helt realistisk prediktion. Herr Trump har ju redan varslat om att DFR Korea ligger i pipelinen för att blir exterminerat.

Världen är djupt sadistisk. Förutom hotet mot mänsklighetens fortlevnad så plågar vi även djur och natur, där arter dör i en hiskelig fart och där civilisationens negativa miljöpåverkan är påtaglig. I Mellanöstern pågår krig i flera länder, vilket kan skrivas på kontot för USAs kristna mission att intervenera, bomba, utrota och skapa permanent kaos. Vad är väl detta om inte ren sadism - vilken sedan skapar enorma flyktingströmmar, vilka är svåra att hantera inte minst i grannländerna, men även i det kristna Europa, som ju även stött förödelsen av Mellanöstern. Sverige t ex befinner sig i aggressionskrig i Afghanistan och var med om att hjälpa till i aggressionskriget mot Libyen.

Kristendom och sadism är ett ganska så praktisk relation.

Läran om hur metodik (och sen metod) formuleras.

Direkt ur skolboken, bra.

Om du har nån insikt i frågan om metodologi inom samhällsvetenskap och humaniora så inser du att detta är ett mycket komplext problem. Så om du önskar tala metodologi så får du nog utveckla en kritik av den metod som jag använder mig av i denna tråd. Varsågod!

Absolut, då den kristna människan ständigt trycker ner sig själv och antagligen njuter av det...

En kristen är både sadistisk och masochistisk i förhållandet till sig själv och till andra kristna - kristendomen går ju ut på att vara rädd för den straffande guden och att förtrycka både sig själv och andra... Alltså kan man beskriva denna vidriga religion som "sado-masochistisk"...