Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  1. Vetenskap & humaniora
  2. Socialantropologi, etnologi och sociologi

Det var manligt att gråta förr i tiden.

Svara
2018-03-18, 19:51
  #13
Nykula
Medlem
Nykulas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dowhatisay
Fint, på samma vis som när kvinnor gråter?
Det är fint att gråta, men lite extra när killar gråter. Många killar försöker ju att hålla det inne, men ut med det, att de inte bryr sig om normer och vad andra tycker
Citera
2018-03-18, 21:40
  #14
ekerilar
Medlem
ekerilars avatar
Under 1800-talet slår de borgerliga idealen igenom. Nu skulle man hävda sin manlighet med vissa dygder, såsom måttfullhet både vad gäller hela livsföringen. Det var inte längre okay att visa alltför starka känsloyttringar, vare sig positiva eller negativa. Innan detta var det helt korrekt för en man att gråta offentligt. Det mest kända exemplet jag kommer på är att Gustav Vasa grät vid västerås riksdag, och att detta inte ansågs konstigt av hans samtid utan sågs som ett tecken på engagemang.
Citera
2018-03-18, 21:49
  #15
PiusXIII
Medlem
PiusXIIIs avatar
Peter Englund har skrivit en del om mäns gråtande. Bl a detta:

https://peterenglundsnyawebb.wordpre...-runt-ar-1800/
Citera
2018-03-19, 04:43
  #16
4870X2
Medlem
Knappast så att det var direkt manligt att gråta. Det kanske var socialt acceptabelt, men just att det skulle ha ansetts vara manligt är en överdrift.
Citera
2018-03-19, 05:51
  #17
Christopher.
Medlem
Christopher.s avatar
1700-talets Sverige. Ett land där du måste arbeta hårt med kroppen dagligen för att få ihop livets nödtorft, där fattigdom och misär rådde till stora delar. Kriget stod alltid vid dörren och du hade en 5-6 barn att försörja. Där tänderna fick dras ut av den lokala byasmeden utan bedövning. Där den största glädjen var att supa sig bort från den hårda verkligheten. Nej du, att springa omkring och gråta hade man varken tid eller lust med. Är det inte brukspatronen som ger dig en käftsmäll, så är det frugan eller prästen i sann lutheransk stil.

Möjligen kunde smygbögarna inom aristokratin springa omkring och fjolla sig, resten har inte tid för sådant.
Citera
2018-03-19, 13:08
  #18
svettigafettsvinet
Medlem
svettigafettsvinets avatar
Jag har för mig det också var normalt att män kysste varandra när de träffades.

Detta beteende verkar ha levt kvar i Ryssland och man kan se att diverse Sovjet dignitärer kysste varandra när de träffades.
Citera
2018-04-02, 11:34
  #19
Ördög
Medlem
Ördögs avatar
Ämnet manlig gråt i forna dagar har avhandlats på FB förr.

(FB) Grät män förr?

Ja, det var mer passande för män att gråta - men även gråtandet skulle ske på ett bestämt vis.

http://vitacoaching.blogspot.fi/2011...-historia.html
Citat:
På 1700-talet skulle gråten vara värdig, stilfull, stram eller fridfull. Man förordade en mer behärkad och "vacker" gråt. Gråten var dock fortfarande ett tecken på sensibilitet och visade på en förmåga till empati. Gråten hade hög status.

Tårarna skulle dock inte vara koketta eller hysteriska. Plötsliga hopp mellan skratt och gråt sågs som hysteriskt och var möjligtvis något konstnärer eller kvinnor kunde syssla med men inte värdiga män. Personliga misslyckanden och privata sorger grät man inte längre offentligt för.

Synen på gråten fortsätter att förändras med industrialiseringen man går från att gråta behärskat till att gråta är ingenting man gör. Att gråta ses som en svaghet och som en förlorad kontroll och i värsta fall ett tecken på ett sammanbrott. En man som gråter är ingen man. Sällsynta tårar och bortträngda tårar blir istället tidens tecken på manlighet och styrka. Kvinnor, som fortfarande gråter, får etiketter som sentimentala, lättrörda, hysteriska och ibland nervsvaga. Männen visar överseende.

”Förr grät både män och kvinnor öppet. Män grät hejdlöst utan skam. Hög som låg – kungar som drängar. Kvinnor än mer. Men i början av 1800-talet hände något i samband med industraliseringen. Den moderne mannen gör sitt inträde – våra dagars manlighetsideal om den tuffe hjälten, bergsklättraren och idrottaren utvecklas till en social konstruktion som dagens män fortsatt tvingas anpassa sig till. Mannen blev en fungerande maskin bland andra maskiner. Den som inte klarar det blir psykiskt ”sjuk” eller flyr från kraven med hjälp av alkohol eller narkotika. Risken är väl att nu också kvinnor i jämlikhetens tecken måste begränsa sitt känsloliv på samma sätt.”

(ur "Gråtens historia" - Leva med smärta nr 1/2005)

På nätet finns fler intressanta texter om forna tiders gråtande karlar, till exempel den här:

https://aeon.co/essays/whatever-happ...the-manly-weep
__________________
Senast redigerad av Ördög 2018-04-02 kl. 11:40.
Citera
2018-04-10, 23:40
  #20
hasseochtage
Medlem
Gråt har ju primärt funktionen att lätta på trycket. En person som lättat på trycket tänker mer rationellt. Det anses manligt att vara rationell.
Citera
2018-04-15, 16:10
  #21
Furienna
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grisbrottaren
Syftas här på de "killar" som arbetade i Falu gruva och hade en förväntad livslängd kring 40 år eller de "killar" som trippade runt i sidentofflor på franska slott och hade puder i både hår och ansikte?

Kommer man om 300 år att säga att det var "manligt" i 2010-talets Sverige att skjuta sina fiender i benen i gänguppgörelser eller att dricka soja-latte med en bebis på armen?

Det går att välja ut en liten grupp som representant för den stora heterogena gruppen "män i Europa" om man vill göra en politisk poäng. Rasister gör på samma sätt idag när de vill beskriva invandrare som sexuella rovdjur, medan feminister gör denna logiska kullerbytta när de vill sprida myten att våra könsroller skulle vara socialt godtyckligt konstruerade och inte alls biologiskt betingade.

Så, nej. De allra flesta "killarna" i Europa på 1700-talet fick inte lära sig att det var manligt att gråta – sannolikt över 99%.
Bra inlägg!

Det är nog lätt att glömma bort att de flesta männen på 1700-talet, alla de som har blivit helt osynliga för eftervärlden, var bönder och bonddrängar eller möjligtvis arbetare inom någon tidig industri, och de gick knappast omkring och grät hela dagarna. Däremot så följde ju männen inom adeln och den högre medelklassen rokoko-tidens pastorala herrmode, som ser ganska feminint ut i våra ögon. Och det är möjligt att de också kunde gråta mer än vad nutida män skulle våga. Fast det är talande att det även då fanns regler för gråtandet, så att "riktiga män" visste när och var det passade sig och hur mycket som var lämpligt. Även då var gråt mest till för barn och kvinnor och en och annan konstnär eller poet.
__________________
Senast redigerad av Furienna 2018-04-15 kl. 17:03.
Citera
2018-04-15, 17:35
  #22
ekerilar
Medlem
ekerilars avatar
Jag skulle snarare vilja vända på det och säga att det inte ansågs omanligt att gråta förrän de borgerliga idealen slår igenom under 1800-talet.
Citera
2018-04-15, 18:02
  #23
Furienna
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ekerilar
Jag skulle snarare vilja vända på det och säga att det inte ansågs omanligt att gråta förrän de borgerliga idealen slår igenom under 1800-talet.
Fast en borgarklass hade ju funnits i Europa ända sedan medeltiden, eller hur? Så då är det konstigt att "borgerliga ideal" inte skulle ha slagit genom förrän på 1800-talet. Det är dock sant att borgarklassens makt och status kom att öka under det århundradet, på grund av både politiska och industriella revolutioner. Och vi kan konstatera att under samma tid kom ett stelare mansideal. Men då blir frågan: Skulle det vara något borgerligt att män inte ska gråta?
__________________
Senast redigerad av Furienna 2018-04-15 kl. 18:10.
Citera
2018-04-15, 18:41
  #24
ekerilar
Medlem
ekerilars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Furienna
Fast en borgarklass hade ju funnits i Europa ända sedan medeltiden, eller hur? Så då är det konstigt att "borgerliga ideal" inte skulle ha slagit genom förrän på 1800-talet. Det är dock sant att borgarklassens makt och status kom att öka under det århundradet, på grund av både politiska och industriella revolutioner. Och vi kan konstatera att under samma tid kom ett stelare mansideal. Men då blir frågan: Skulle det vara något borgerligt att män inte ska gråta?

Under 1800-talet förändras samhället, och det är borgaren som blir norm. En läkare, professor eller högre ämbetsman behöver inte längre vara adlig, eller i något extremfall en överbegåvad bondpojk som fått hjälp av prästen att få högre utbildning.

Den nya växande urbana medelklassen har inga fina familjeanor, inte heller något jordinnehav att backa upp sin sociala status med. Borgaren fick bygga upp sitt sociala anseende på sin utbildning och sina egenskaper. Måttfullhet blir en manlig dygd. Det syns kanske ännu mer på herrmodet. Herrar slutar bära färgglade kläder, spets och högklackat, vilket varit standard innan. Sexualmoralen tar helt bisarra uttryck och känslouttryck är något som förbehålls små barn och neurotiska fruntimmer. Mot slutet av århundradet sprids dessa ideal även ner i arbetar och bondeklassen.

Så småningom anses det fjolligt att gråta, flamsa, dekorera sina kläder med spets och bära högklackat.
Citera
Svara

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback