Vilka namn gäller i framtiden i Sverige?

Ah, jag förstår vad du menar!
Har inte hört något sånt tidigare men det är ytterst lätt att sätta i ett sammanhang (dvs nutida Sverige).


Jag uppfattar det hela som jävligt larvigt.

Personligen ogillar jag starkt fenomenet att "ta" efternamn som man inte har släktskap med. Vill man prompt byta är det bättre att ta ett någorlunda etablerat namn som man har en genealogisk anknytning till.

Kan hålla med om att "tagna" efternamn låter tillgjorda, men å andra sidan vet man ju inte alltid om bäraren var den som själv bytte till det. Det är ingen ursäkt dock.

En tråkig grej är att många namnbyten verkar handla om "varumärken". Vilket inte är så konstigt eftersom ett vanligt sson-namn inte sticker ut alls. Jag läste för övrigt något om att man kan blanda versaler och gemener lite hur som helst i namn nu. Typ "ZLaTAn" istället för "Zlatan".

I framtiden?

Abdullah, Mohammed, Osama ...

Jag trivs med mitt sonnamn och det går att uttala på engelska. Har inget större behov av att byta.

Jag gissar på att det blir mycket könsneutrala namn och nyanlända som byter namn till mer svenskklingande. Den dömda pedofilen och asylaktivisten Arif Moradi har som exempel byt tilltalsnamn till Alexander.

Tyvärr avslogs ansökan för byte till efternamnet "von Pinkenstrååhle" på uppenbart orättsfärdig grund, så dessvärre får vanligt -son namn stå kvar tills vidare.

Jag har funderat mycket på det faktiskt.

Det måste ju ligga i tiden liksom.

Så
Hasselina
Karinakurt
Larsgudrun
Och sofiafrasse

Man inkluderar alltså ett typiskt man och kvinnonamn.

Nu när alla är transvestiter och trans hbtquoir personer

Grundämnen kommer starkt som förnamn, eller borde göra det i alla fall. Vad sägs om:

Litium Johansson
Ununpentium Svensson
Väte Andersson
Ytterbium Persson
Argon Karlsson

Annars har vi flugmönster med riktigt slagkraftiga namn:

Mickey Finn
Jock Scott
Killer Bug
Royal Wulff
Palomino Midge

Farnamn-dotter var mycket vanligt förr. Det är nämligen ett patronymikon (ej att förväxla med vår tids efternamn). Våra förfäder ansåg att ett patronymikon bestod av två delar, exempelvis Anna Pers Dotter, det var således inget efternamn.

Mornamn-dotter, eller Mornamn-son är dock ovanliga, d.v.s. ett metronymikon.

Det ni omskriver stämmer, men jag bestred det heller aldrig. Först när efternamnen som vi känner dem i dag slog rot förfrös både prefix och suffix, eller vice versa, och det har alltid slagit mig som en märklig tidsålder, emedan följdriktighet övergavs till förmån för rådande sedvänja.

Undertecknad kan sympatisera med kvinnor, och även män, som fötts stöpta i formen som är Exempelsson - det blir påtagligare om denne döde mans förnamn, vilket utgör efternamnets prefix, ej överensstämmer med ens egen faders sådant. Det blir särskilt påtagligt när kvinnor bär efternamnet ovan med bibehållna villkor, vilket då utgörs av ett prefix som ej motsvarar faderns förnamn och ett suffix som ej motsvarar kvinnans kön. Med tanke på hur vanligt förekommande detta är förvånar det mig ändå, ty det framstår som en lögn - tidigare omskriven rådande sedvänja till trots.