Jag har själv utövat tävlat (KB) i kampsport, både Karate, judo & kickboxning. Att se på kampsport har jag dock alltid tyckt var aptrist. Jag minns när min far tittade på boxning på TV1000 om kvällarna och försökte verkligen att gilla det men det var så jäkla trist. Andra kommer såklart att säga emot men för mig är boxning i stora drag två snubbar som försöker slå på varandra i 2-3 ronder på tre minuter och därefter börjar clinchandet. Det eviga clinchande där en domare går in och bryter isär boxarna för att de efter ett par sekunder hamnar där igen, och igen och igen. Det blir skittråkigt att se på. Sedan är det såklart ännu tristare att se på folk som vilar på varandra utan att slåss.
Ett annat moment jag irriterar mig på är att man som boxare kan vända ryggen åt sin motståndare och vänta in domaren som ska rädda en. I Kickboxning hade du själv fått en tillsägelse men i boxning blir du belönad. Detta blev ju väldigt tydligt i spektaklet Connor vs Mayweather.
Brottning, judo etc ska vi inte ens tala om hur trist jag tycker det är att se på. Förklaringen är väl helt enkelt att sporten inte gjorde för tv men togs till tv. Vissa moment som inte är så publikfriande hade tagits bort om det uppfunnits nu, om ni förstår hur jag menar.
Sedan kommer vi till MMA, en mix av alla sporter där du får göra det mesta förutom det uppenbara att bitas, peta i ögonen & slå folk på tasken. Jag vet inte hur många hundra matcher jag sett (99% UFC) men kan räkna tråkiga på mina två händer. Det som gör MMA överlägsen är för mig blandningen vilket gör utgången väldigt oviss. En jätteduktig kickboxare (Barboza) kan möta en brottaren (khabib) och då bli helt demoliserad. Nästs gång möter han en stående fighter och man ser då hans exceptionella utövande. Klinchar man i MMA får man ett knä i magen, en armbåge i huvudet och/eller blir nedtagen. Det blir ingen vilopaus. Visst händer det att två tungviktare passar på att vila när de är på marken men då bryter domare det för att det ska hända något.
Bakgrunden till tråden är en liten sidodiskussion i en annan tråd om Alexander Gustafsson:
Ett annat moment jag irriterar mig på är att man som boxare kan vända ryggen åt sin motståndare och vänta in domaren som ska rädda en. I Kickboxning hade du själv fått en tillsägelse men i boxning blir du belönad. Detta blev ju väldigt tydligt i spektaklet Connor vs Mayweather.
Brottning, judo etc ska vi inte ens tala om hur trist jag tycker det är att se på. Förklaringen är väl helt enkelt att sporten inte gjorde för tv men togs till tv. Vissa moment som inte är så publikfriande hade tagits bort om det uppfunnits nu, om ni förstår hur jag menar.
Sedan kommer vi till MMA, en mix av alla sporter där du får göra det mesta förutom det uppenbara att bitas, peta i ögonen & slå folk på tasken. Jag vet inte hur många hundra matcher jag sett (99% UFC) men kan räkna tråkiga på mina två händer. Det som gör MMA överlägsen är för mig blandningen vilket gör utgången väldigt oviss. En jätteduktig kickboxare (Barboza) kan möta en brottaren (khabib) och då bli helt demoliserad. Nästs gång möter han en stående fighter och man ser då hans exceptionella utövande. Klinchar man i MMA får man ett knä i magen, en armbåge i huvudet och/eller blir nedtagen. Det blir ingen vilopaus. Visst händer det att två tungviktare passar på att vila när de är på marken men då bryter domare det för att det ska hända något.
Bakgrunden till tråden är en liten sidodiskussion i en annan tråd om Alexander Gustafsson:
Citat:
För det man verkligen vill se är en clinchfest.
(Kick)boxning i sitt esse = konst
Grappling i sitt esse = konst
Brottning i sitt esse = konst.
Osv osv.
Säger bara det som är sant: boxningen är en mycket mer händelserik sport, med mycket fler utövare på hög nivå, just därför fler viktklasser och allt som tillkommer med det, men du blir säkert helt våt i brallan av att se Mark Hunt och diverse journeymen typ Cerrone bli uppbokad match efter match. Woodley, blir du upphetsad på att se han göra så lite som möjligt för att vinna? MMA står still, förutom typ Khabib matchen och Cormier.
(Kick)boxning i sitt esse = konst
Grappling i sitt esse = konst
Brottning i sitt esse = konst.
Osv osv.
Säger bara det som är sant: boxningen är en mycket mer händelserik sport, med mycket fler utövare på hög nivå, just därför fler viktklasser och allt som tillkommer med det, men du blir säkert helt våt i brallan av att se Mark Hunt och diverse journeymen typ Cerrone bli uppbokad match efter match. Woodley, blir du upphetsad på att se han göra så lite som möjligt för att vinna? MMA står still, förutom typ Khabib matchen och Cormier.