Hanif Bali publicerar skärmdump på mejlväxling mellan UD/Oksanen (får avgå från PS)

Inte bara höger är emot Oksanen här är Proletärens syn på honom. Han verkar extremt populär precis överallt.

http://proletaren.se/ledare/forsvara-oss-mot-oksanen

Hanif Bali upptäckte nyss att Stockholms Arbetarekommuns motioner till kongressen i helgen, det vill säga den S-förening som Stefan Löfven, Ylva Johansson, Anders Ygeman och Annika Strandhäll tillhör, skickar en mycket märklig motion till kongressen.

Några tankar från mig som fd pressis dårå:

Det är inte ovanligt, utan tvärtom standard, att "sälja in" nyheter till specifika journalister. Man kan läcka, erbjuda exklusivitet eller som i detta fall föreslå intervju. Jag har gjort det, liksom alla andra som haft samma jobb.

Detta är inte konstigt. Insändaren vet att journalisten är fri att göra sin vinkel, och att den kan bli ogynnsam. I detta fall vände sig UD till en opinionsjournalist. Inga konstigheter alls.

Huruvida @ChangFrick känner till denna fullt normala arbetsmetod har jag ingen aning om. Men jag tycker inte att den är konstig. Även myndigheter har ofta i uppdrag att opinionsbilda. Man kan ogilla det, men det är inte deras fel.

Det enda som möjligen är intressant är huruvida insäljet gjorts av en politiskt anställd (isf inga konstigheter) eller av en opolitisk. Men som sagt, även de senare kan ha kommunikation som arbetsuppgift.

Är då något fel med att välja ut journalister? Nej, jag tycker inte det. Även sådana har särskilda intressen. Och, om de är ledarskribenter, särskilda åsikter. För mig var SvD då en mer logisk kontakt än, säg, Aftonbladet.

Med nyhetsreportrar är det en annan sak. De ska inte uttrycka åsikter. Däremot har även de olika intressen och specialiteter. Pressisar får bra betalt bl.a för att de känner till vilka reportrar som är intresserade av vad.

För den som inte kan hantverket ser detta kanske helskumt ut. Och där ligger nog mycket av sprängdegen i den här historien. Pressarbetets realiteter krockar med en Hollywoodbild av lobbyism. Och det är ett svårlösligt problem.

Det som inte syns är hur dubbla de här relationerna är. Man kan "ge" en exklusiv story till en journalist på tisdagen, och hudflängas av samma journalist på torsdagen. För de inblandade är detta naturligt. Men svårt att förklara för utomstående.

Finns nog inga enklare lösningar än transparens och kunskap, tror jag. Makten (både den politiska och den mediala) har ett stort ansvar, men de har snittväljaren också. På så sätt var det bra att NI ställde frågan. Men reaktionen från exvis HB var i detta fall mindre bra.

Man kan tycka att alla budskap från myndigheter borde ske som pressmeddelanden. Helt öppet och lika för alla. Och att allt en pressis säger till en reporter skulle tryckas oavkortat. Men det skulle INTE ge mer info till allmänheten. Tvärtom.

För egen del tycker jag att makthavare borde utsätta sig för mer "fientlig" media. Om Obama kunde intervjuas av O'Reilly borde Löfven kunna intervjuas av Frick. Och exvis Flamman borde intressera sig mer för exvis Åkesson. Det om något signalerar både mod och öppna kort.