Citat:
Fast har man omhändertagit spädbarn så tyder det ju på riktigt jävla allvarliga problem i familjen.
1. Föräldrarna är förståndshandikappade - kan rimligtvis ha påverkat barnets begåvningsnivå etc
2. Mamman har knarkat och supit järnet under graviditeten - kan rimligtvis ha påverkat barnets utveckling.
3. Bebisen har blivit misshandlad, skakad, eller gravt ignorerad och vanvårdad under sin tid med föräldrarna - kan rimligtvis ha skapat hjärnskador och på så vis försämrat barnets möjligheter väsentligt.
För varför skulle man annars omhänderta spädbarn?
1. Föräldrarna är förståndshandikappade - kan rimligtvis ha påverkat barnets begåvningsnivå etc
2. Mamman har knarkat och supit järnet under graviditeten - kan rimligtvis ha påverkat barnets utveckling.
3. Bebisen har blivit misshandlad, skakad, eller gravt ignorerad och vanvårdad under sin tid med föräldrarna - kan rimligtvis ha skapat hjärnskador och på så vis försämrat barnets möjligheter väsentligt.
För varför skulle man annars omhänderta spädbarn?
För att man kan och vill kanske? Men skämt och sido så är det här ett väldigt konstigt sätt att resonera. Trådstarten tar upp forskning som visar att det går uselt för samhällsvårdade barn. Att i resonemanget mot denna forskning anföra argumentation som går ut på att alla barn som omhändertas omhändertas på skälig grund är närmast att betrakta som ett cirkelresonemang. Frågeställningen är ju i praktiken vad som är definitionen av skälig grund och om den skäliga grunden är för löst satt. Om man sätter som ett axiom att alla omhändertaganden sker på skälig grund så finns det inget mer att diskutera.
Citat:
Det finns ingen statistik på hur många barn som omhändertas på BB. Men från Socialstyrelsens statistik kan man läsa att det omhändertas ungefär dubbelt så många barn 0-3 år som det omhändertas barn 4-6 år respektive 7-9 år. Överomhändertagandet i den första gruppen skulle kunna motsvaras av de föräldrar som är kända av socialtjänsten sedan tidigare och får sina barn omhändertagna i samband med eller kort efter förlossningen. Om du googlar lite kan du också se att en ganska stor andel av tidningsartiklarna av snyftkaraktär där föräldrar gråter ut mot den stygga socialtjänsten handlar just om spädbarn som blivit placerade. Det är ju inget bevis för någonting eftersom just spädbarnsföräldrar kan vara extra motiverade att gå till media och media extra motiverade att skriva om det. Men att spädbarnsomhändertaganden är mer än ett försumbart fenomen kan nog sägas vara säkert.
Citat:
Enligt Vinnerljungs studie Suicide attempts and severe psychiatric morbidity among former child welfare clients – a national cohort study från 2005 så är självmordsfrekvensen för omhändertagna barn mer än fem gånger så hög som för övriga barn (intressant nog så ökar självmordsfrekvensen med ökande placeringslängd). Det är väldigt många barn där som inte fick ett bra liv.
Citat:
Se t ex Doyle 2005.