Vad är kulturmarxism?

Rasism är ett vedertaget begrepp inom flera områden, psykologi, sociologi, kriminologi, statsvetenskap, juridik o.s.v. Trots att de flesta uppfattar rasism som något mycket nedsättande finns det faktiskt personer som använder termen för att beskriva sin politiska hemvist.
Samtidigt bör man påminna om rasismen som ideologi, med exkludering, utanförskap, demokratiskt underskott, strukturell diskriminering e.t.c. trots ihärdiga försök inte blivit en rumsren vetenskap (betänk Lundborg m.fl. kvasivetenskapsmän).

Vi kan inte säga samma sak om termen (inte begrepp ännu) kulturmarxism, det finns varken grupper eller individer med sådan beteckning, än värre saknas relevant forskning för termen, därav inget begrepp mer än i marginaliserade gruppers kvasidiskussioner på högerkanten.
Vad kulturmarxism återfinns är hos vissa mindre framträdande högerideologer, dessa i sin tur underbygger sin argumentation på känslor, inte granskningsbar fakta, vilket också är anledningen till att termen inte blivit ett begrepp.
Därmed är det inte sagt att kulturmarxism inte blir kvasivetenskap, ungefär som för Rasbiologiska Institutet, fast saken förändras inte till bättre om man säger så.
Den icke rumsrena högern (vi får dra en gräns mellan de sakliga och de osakliga) kan inte sälja in sin sjuka samhällsvision utan en dos med opium d.v.s. primitiva känslor, och känslor är i högsta grad subjektiva, för att kunna göra dessa känslor till ”sanningar” krävs någon form av underbyggnad.
Vanligen är argumentationen (känslorna) så uselt underbyggd att den direkt avskrivs som konspirationsteorier.

I vårt fall med kulturmarxismen slutar det som alltid med en judekonspiration, därav kopplingen till högerextremism, vilket utgör botten i argumentationen. Känslan av att blivit malplacerad av emanciperade kvinnor och minoriteter, utökade rättigheter, en svagare stat, mindre repression har tagit död på den gamla karlen. Den vilsna vita mannen omsprungen av glada hencucks, bortmotade av starka kvinnor tar till det sista vapnet han har, konspirationsteorier, fullt medveten om sin förljugna samhällssyn, men något måste han underbygga sin sjukliga bitterhet med.

Om kulturmarxismen skall kunna bli ett allmänt vedertaget begrepp krävs mer än känslor, fast du kan föregå med ett gott exempel och påbörja med en avhandling om termens grunder, dessa faktiska koppling till verkliga fenomen, var så god!

Jag skulle bli glad om alla dessa kulturmarxister existerade, jag förstår att det är feminism,Hbtq
och minoriteters rättigheter som högern kallar kulturmarxister. Men ingen har presenterat hur
deras "marxism" ska leda till revolution och att kapitalismen avskaffas. Det är endast detta som
är kärnan i marxism. Som sagt skulle vara glädjande om det i ett allt mera höger europa fanns
så många organiserade marxister som det påstås

Men förordade Karl Marx verkligen att de skulle ta makten genom revolution? De judiska marxister som startade Frankfurtskolan och därmed lade grunden för kulturmarxismen ansåg i alla fall att deras tolkning av Marx var mest korrekt. Med den emancipatoriska linje de följde.

Då vill jag föreslå moderatorn att utöka sina efterforskningar till att även omfatta mitt inledande inlägg i denna tråd jag startade, vilket jag på goda grunder kan anta att du inte läst eller inte inte förstått.

Men förordade Karl Marx verkligen att de skulle ta makten genom revolution? De judiska marxister som startade Frankfurtskolan och därmed lade grunden för kulturmarxismen ansåg i alla fall att deras tolkning av Marx var mest korrekt. Med den emancipatoriska linje de följde.

Vad jag förstått är att Frankfurtskolan blev stora på 60 talet, motkulturen bland studenter och
medborgarrättsrörelsen i USA. Jag tror inte de ansåg att de var mest korrekta, de utvecklade
marxismen

Det är bara att läsa kommunistiska Manifestet, Marx sökte alltid revolution. Det ni kallar för kulturmarxism, med allas attribut, framför allt kulturella, har ingen som helst grund hos Marx, det är snarare så att marxister på ett liknande sätt kallar fenomen som inte likriktas för identitetspolitik , ta leninisten mangne ovanför som lysande exempel.

Om högern ropar kulturmarxism, skriker auktorära socialister identitetspolitik när människor inte underkastar sig partiprogrammen. Båda har slående likheter i viljan att tvinga individen till underkastelse för ett homogent samhälle, högern monokulturellt, auktoritära vänstern politiskt.



Vi ser inga källor till dina påståenden, kan du komplettera?

Fast Frankfurtskolan grundades redan i början av 1920-talet. Orsaken var att bolsjevikrevolutionen inte spred sig i väst som var tänkt. Men att Karl Marx inte förespråkade revolution av det slag som skedde i Ryssland känner du väl till?

Jag har läst Karl Marx och någon revolution av det slag som skedde i Ryssland förordade han absolut inte. Han såg kommunismen som närmast oundviklig när den liberala kapitalismen kollapsat. Emancipation, inte revolution, var snarare ledordet för Karl Marx. Förresten var Karl Marx tidigt inne på att införa marxism via kulturen.

I tider när klasskampen närmar sig avgörandet antar slutligen upplösningsprocessen inom den härskande klassen, inom hela det gamla samhället, en så häftig, skarp karaktär att en liten del av den härskande klassen frigör sig från den och ansluter sig till den revolutionära klassen, den klass som bär framtiden i sina händer. Liksom en del av adeln tidigare övergick till bourgeoisin, så går nu en del av bourgeoisin över till proletariatet, och särskilt en del av de borgerliga ideologerna, som arbetat sig fram till en teoretisk förståelse av hela den historiska rörelsen.

Av alla de klasser som i våra dagar står mot bourgeoisin är endast proletariatet en verkligt revolutionär klass. De övriga klasserna förfaller och går under med storindustrin, medan proletariatet är storindustrins egen produkt.

När proletariatet med nödvändighet förenar sig som klass i kampen mot bourgeoisin, gör sig till härskande klass genom en revolution och som härskande klass med våld upphäver de gamla produktionsförhållandena, så upphäver proletariatet med dessa produktionsförhållanden
klassmotsättningarnas existensvillkor, klasserna över huvud taget och därmed sitt eget herravälde som klass.

Har du läst kommunistiska manifestet?





Det klasslösa samhället nås inte per automatik genom att vänta passivt på den kapitalistiska produktionsapparatens utveckling och avveckling.

Men det är väl i ”Das Kapital” som Marx beskriver processen? Och såvitt jag minns svamlade skäggjuden om att kommunismen följer naturligt efter att det kapitalistiska systemet brutit samman. Och det skulle ske i industrialiserade länder. Så summa summarum var bolsjevikrevolutionen i det agrara Ryssland en anomali och inte alls i linje med vad Marx förutspådde.