Citat:
I början tyckte jag nog det var en ganska obskyr beteckning, men senare har jag kommit på att det nog ligger något i det, men ändå inte.
Marxismen utgår från forskning om ekonomi, och grundar sig i likhet med konservativ ekonomisk teori på motsättningen mellan arbete och kapital. Förenklat; enligt den konservativa teorin fanns ett inneboende intresse att betala 1 krona i lön till arbetarna. Men om alla arbetare tjänar 1 krona, finns inte någon som kan köpa produkterna. Inom den marxistiska så är utsugningen av arbetarna det primära. Att det ekonomiska livet är så ordnat att värden överförs från den som säljer sitt arbete till den som äger produktionsmedlen. Arbetarnas enda möjlighet är att sluta sig samman. Alltså klasskamp/facklig kamp. Sedan har många andra fortsatt den forskningen i olika delar såsom Kondratjev och Gramsci.
Institutet för social forskning i Frankfurt ville också vara en del av den marxistiska forskningen, men bedrev den i huvudsak utanför den ekonomiska teorin. Naturligtvis är det så att så pass begåvade forskare också får en större genomslagskraft i den marxistiska rörelsen än vad som kanske var befogat. Jag hittade i Dokument för Röd Ungdoms kongress 1973 (grovsoporna) en redogörelse för kongressen innan (1970) där det stora bråket stod mellan dem som ansåg att kapitalismen huvudsak var förtryck kontra utsugning. Den senare falangen vann. Och det här är det intressanta: Det var inte en kriminell zigensk homosexuell narkoman som var kapitalismens största offer, utan arbetaren. Det var slutsatsen, den förstnämnda var en parasit tillhörande trasproletariatet.
Det som idag omnämns som kulturmarxism är så fort en potentiell klasskampsfråga kommer upp, finns det 15 lika viktiga andra motsättningar man först måste beakta: Feminism, HBTQ, genus, rasism, identitet, handikapp osv. Till sin funktion blir således kulturmarxismen ett effektivt verktyg för att krossa fackföreningsrörelsen, eftersom det alltid finns andra saker som måste beaktas först. En skicklig och ondsint retorik. Men marxistisk är den knappast. Jag kan bara se storkapitalet och globalisterna som de enda som i slutändan tjänar på det. Men motsättningen har funnits inom den gammalmarxistiska 68-rörelsen, men avgjordes runt 1970.
Marxismen utgår från forskning om ekonomi, och grundar sig i likhet med konservativ ekonomisk teori på motsättningen mellan arbete och kapital. Förenklat; enligt den konservativa teorin fanns ett inneboende intresse att betala 1 krona i lön till arbetarna. Men om alla arbetare tjänar 1 krona, finns inte någon som kan köpa produkterna. Inom den marxistiska så är utsugningen av arbetarna det primära. Att det ekonomiska livet är så ordnat att värden överförs från den som säljer sitt arbete till den som äger produktionsmedlen. Arbetarnas enda möjlighet är att sluta sig samman. Alltså klasskamp/facklig kamp. Sedan har många andra fortsatt den forskningen i olika delar såsom Kondratjev och Gramsci.
Institutet för social forskning i Frankfurt ville också vara en del av den marxistiska forskningen, men bedrev den i huvudsak utanför den ekonomiska teorin. Naturligtvis är det så att så pass begåvade forskare också får en större genomslagskraft i den marxistiska rörelsen än vad som kanske var befogat. Jag hittade i Dokument för Röd Ungdoms kongress 1973 (grovsoporna) en redogörelse för kongressen innan (1970) där det stora bråket stod mellan dem som ansåg att kapitalismen huvudsak var förtryck kontra utsugning. Den senare falangen vann. Och det här är det intressanta: Det var inte en kriminell zigensk homosexuell narkoman som var kapitalismens största offer, utan arbetaren. Det var slutsatsen, den förstnämnda var en parasit tillhörande trasproletariatet.
Det som idag omnämns som kulturmarxism är så fort en potentiell klasskampsfråga kommer upp, finns det 15 lika viktiga andra motsättningar man först måste beakta: Feminism, HBTQ, genus, rasism, identitet, handikapp osv. Till sin funktion blir således kulturmarxismen ett effektivt verktyg för att krossa fackföreningsrörelsen, eftersom det alltid finns andra saker som måste beaktas först. En skicklig och ondsint retorik. Men marxistisk är den knappast. Jag kan bara se storkapitalet och globalisterna som de enda som i slutändan tjänar på det. Men motsättningen har funnits inom den gammalmarxistiska 68-rörelsen, men avgjordes runt 1970.
Vänstern förlorade den ekonomiska politiken och efter murens fall förlorade den traditionella klasskampsvänstern sin moral highground. Misären, bristen på rättsstat, miljöproblemen, den usla arbetsmiljön, osv i realsocialismen bakom muren vred den retoriken ur händerna på vänstern.
De tystnade skamset, jag har för mig att för en kort tid strök (S) socialismen ur sitt partiprogram.
Så vad gör en politisk rörelse som är så marginaliserad??
Kvar fanns socialpolitiken och kulturen. Det har var ett område där även liberaler var verksamma och ofta med samma kärnfrågor som socialisterna. Vi glömmer ofta att det var borgerliga regeringar som klubbade igenom avgörande politiska förändringar i dessa frågorna.
Här fanns således möjligheter att vinna politiska majoriteter.
Så jag ser inte klockslaget som 1970. 1970 skissades det fortfarande på löntagarfonder kraftfulla nog att ge LO makten över industrin. LO och S är ju nära förbundna i sin fackliga politiska samverkan och hade de genomförts i sin grundform hade makten centraliserats i Sverige på ett sätt som hade påmint om realsocialismen i öst.
Men man hann inte med innan slaget om den ekonomiska politiken började förloras.
Det vi har sett genomföras med HBTQ, immigration med mera har det funnits breda politiska majoriteter för. Det har inte varit ett ensidigt vänsterprojekt.
Men visst är det intressant att vänstern svängde redan så tidigt till vissa delar, men det var inte något som märktes. Nationalteatern behärskade proggen och sjöng om arbetarklassens historia i ett megaprojekt. "Vi äro tusenden".
Liberalerna samarbetade dock gärna med en vänster som inte bestred äganderätten... och det är väl så dagens vänster vuxit sig stark. Den har inte utmanat samhällsstruktererna i grunden. Det spelar liksom ingen roll om bögarna är sjuka eller friska i huvudet så länge de gör sitt jobb.
Den vänster som utmanade klasstrukturerna bet i gräset 1989 och återhämtade sig aldrig. Den vänster som vi betecknar som kulturmarxistisk hamnade i politiska möten med frisinnade liberaler.
