Vad är kulturmarxism?

Att någon som har närts inom Sveriges gränser, förvaltat det och arbetat för att bygga upp landet ska ha mer rätt att vistas här än lycksökare från utlandet som lever på socialbidrag och begår brott bör ju vara en självklarhet. Liksom som i vilket annat land som helst. Det är ju denna självklarhet kulturmarxister kallar för "rasism". Själva verkar ni dock följa en global hierarki där ni rangordnar olika grupper utifrån hur stor sannolikheten är att de är offer och vem som är förtryckare. Vita män, som står längst ner i denna hierarki, kan per definition aldrig bli offer, men blir väldigt lätt "förtryckare" om de inte är regimens medlöpare.

Jag har ärligt talat svårt att se hur ni definierar "arbetarrörelsen". Jag definierar den som en grupp människor som knegar för sin föda. Ni verkar dock se den som en kosmopolitisk rörelse som ständigt tjatar om att alla resurser ska läggas på att öppna gränserna och slutligen ruinera landet, precis som den klassiska kommunismen har gjort gång på gång med länderna den styrt.

Förklaringen i Oxford är snarare en förklaring av det sätt som marxister använde sig av ordet kulturmarxism. Rent akademiskt alltså. Det är bara ett begrepp som gör gällande att marxister i högre utsträckning verkade genom akademin än politiken. I den förklaringen återfinns inget av dom dolda motiv som du anser ska finnas i bakgrunden varför det är en dålig källa att belägga dina teorier med.



Vem gör detta menar du? Du kan inte skriva "ni" utan att faktiskt definiera vem du riktar kritiken mot. Vem har definierat arbetarrörelsen på detta vis? Vilka länder som styrts av kommunister har ruinerats till följd av nedmonterade gränser?

Texten från Oxford tar upp Frankfurtskolan och västmarxismen samt konstaterar att den främst verkat genom kulturen och därför benämns kulturmarxism. Detta skiljer sig inte ett dugg från den framställning vår sida gör. Du ljög helt enkelt.

Länder, gränser och annat är bara artificiella ting som någon ovanför vanligt folk har bestämt. Som skåning så flyttades dessa arbiträra gränser under 1600-talet och svensken kom och invaderade oss. Vad jag vill ha sagt är att sådana argument är bara känsloargument och ideologiska.

Jag rangordnar ingen men jag är medveten om hur strukturer påverkar människor och hur de kan ge fördelar till vissa på bekostnad av andra. Du som vit man må kanske inte vara en förtryckare men du drar nytta av förtryckande strukturer. En vit man är på toppen av totempålen och med stor makt kommer stort ansvar, om man ska citera Spindelmannen.

Vita män kan synnerligen vara offer för förtryck. Kolla bara på hur arbetarrörelsen kämpade för att arbetare skulle få rätt till 8 timmars arbetsdag, avskaffandet av barnarbete, lediga helger med mera. Dessa vita män var förtryckta av andra vita män, men från en annan klass, precis som de vita männen som var betjänter och slavar till andra vita män under ett annat ekonomiskt system var förtryckta av de samma. Man måste ha med klassperspektiv, och många liberaler som är bra på identitetspolitik har helt glömt bort detta. Dessa liberaler står på kapitalisternas sida, dessa liberaler är hipstern på Söder som sippar sojalatté samtidigt som de läser samma 50 sidor om och om igen av Camus. Jag håller med om att dessa människor retar gallfeber på en, men lösningen är inte att förtrycka andra eller börja gråta om vem som är mest förtryckt. Lösningen är en gedigen klassanalys, klassagitation och klasskamp. Är du med mig?

En arbetare är någon som inte har något annat val än att sälja sitt arbete till en kapitalist för att överleva. Där har du rätt. Den är en internationell rörelse där klassen inte känner några nationsgränser. Slutgiltiga målet är ju nationalstatens upplösning, men detta kommer inte ske genom att någon stark man har någon idé om just upplösningen men p.g.a de materiella förutsättningarna för att nationalstaten ska bestå inte längre kommer att finnas.

En arbetare i ett kapitalistsystem kan åtminstone välja mellan olika arbetsgivare. Eller att starta ett eget företag. I ett kommunistsystem finns inga val överhuvudtaget. De kommunistländer som funnits var i princip stora fångläger och folk fick inte ens lämna landet.

Men om vi nu ska ta kulturmarxismens roll så anknyter ju den till misslyckandet för den traditionella marxismen. Vad som hände efter bolsjevikrevolutionen var ju att marxisterna tvingades gå tillbaka till ritbordet. Revolutionen spred sig inte till andra länder och arbetarna föredrog sin nationella gemenskap framför klassgemenskap. Enter Frankfurtskolan som hämtade psykologiska tricks från juden Freuds lilla låda. Lösningen blev att bryta ned normsystemet i väst. Och inte minst hitta nya offergrupper att rida på i takt med att arbetarhelvetet i Sovjet uppdagades och arbetarklassen i väst fick det oerhört mycket bättre. Marxisternas nya ridhästar blev kvinnor, homofiler och icke-vita. Alltsedan kulturmarxismen fick sitt stora genombrott under 1960-talets ”counter culture” är det detta vi sett. Genom kritisk teori och normkritik. I konkreta termer sånt som genusfeminism, queerteori, HBTQ, mångkultur och vithetsstudier. Detta upplever vi varje dag. Ett massivt demoraliseringsmaskineri.

Komiskt förresten att du gnäller på liberaler som i allt väsentligt är världskommunismens allra nyttigaste idioter genom sin globalism och kulturmarxism.

Det är intrycket jag får när kommunister kallar sig för "arbetarrörelsen" då det i praktiken är personer som vägrar arbeta som har något att vinna på ideologins utövande. Bönderna i Öststaterna var kanske de som arbetade hårdast och de som försedde befolkningen med mat, men staten lade beslag på allt de ägde och hade och avrättade alla som försökte gömma något av det.

Det är ju tack vare nationsgränsernas existens som har resulterat i den globala mångfalden som vänstern hyllar, och tydligen vill utplåna nu. Och även om du är för naiv för att förstå det så skulle en världsstat aldrig fungera i praktiken. För att olika folkgrupper ska överleva behövs flera olika mindre samfund. Samma lass kan nämligen inte dras åt olika håll.

Vita män är bara offer om de är öppet homosexuella eller socialister, inte om de har konservativa värderingar. Vita, konservativa män är de nya "kapitalisterna" medan de nya "arbetarna" (i bestämd rangordning) utgörs av icke-vita invandrare, HBTQ-lobbyister och arga kvinnor som bedriver den nya "klasskampen" mot dessa. Det är just detta som är kulturmarxism, en nyform av marxism som verkar via kulturen genom att främja det som är främmande, abnormalt eller subversivt i det västerländska geografiska området. Precis som personer som inte arbetar för sina pengar är förlorarna under den gamla marxismens styre så är kulturer som har kommit långt i utvecklingen förlorarna under den kulturella marxismens styre.

Ironiskt nog så har internationell kommunism finansierats av bland de mest skrupelfria kapitalisterna genom tiderna, såsom Jacob Schiff och George Soros. Dessutom var det nationalsocialistiska Tyskland som införde 8 timmars arbetsdag, föräldraledighet, semester, lunchrast etc. Den staten hjälpte även miljontals arbetslösa medborgare tillbaka till arbetet på rekordsnabb tid.

Är detta kulturmarxism?

"Steg 1, Demoralisering

Eliminering av nationella särdrag, grundläggande förändring av nationell identitet, strukturell dekonstruktion av grundläggande principer, eliminering av religion. Inlagring av en ny social ordning i medvetandet på generationer av akademiska studenter. Påtryckningar på akademia och samhällsdebatt för att övertyga om att tidigare värderingar var genomgående felaktiga, rasistiska, fördomsfulla etc. Nationell identitet förringas med nedsättande omdömen om historiska referenser. Den nationella historien skrivs om, omdefinieras, och formas för att passa den avsedda nya uppförandekoden och skapa nya värderingar. När demoraliseringen är genomförd kan befolkningen inte längre skilja sant och falskt, rätt och fel. Demoraliseringen kan pågå i ett par decennier.



Steg 2. Destabilisering

Skapande av ekonomiska och finansiella kriser, liksom kriser i den nationella säkerheten. Därtill kommer omvärderingar av sociala relationer och sammanbrott av tidigare självklara moraliska uppföranderegler. Samhällsekonomin, liksom myndigheternas legitimitet överbelastas genom att fler blir mottagare än givarna till systemet. Destabiliseringen banar väg för löftesrika ledare som utlovar “hopp” och “förändring”, för att möta folkets krav på social och ekonomisk rättvisa. Man uppger falska förespeglingar om att situationen kan hållas under kontroll under förutsättning att vissa strategiska direktiv följs. Under denna period slår man mot samhällets institutioner, ekonomi, försvar, utrikes relationer, domstolsväsende. Räddningspaket, stimulanser, arbetsmarknadsprojekt, styrning av företagandet, funktionssocialism, maktkoncentration till myndigheter, förkastadande av äldre lagar, förändringar i lagstiftningsprocessen (ex ramlagar), försämringar för folket att utkräva ansvar, är metoder som förekommer. Destabiliseringen kan gå på mindre än ett decennium.



Steg 3, Kris

De obekväma känslorna av förändringar som innebär förlust av frihet blir införlivade och accepterade i vardagen. Förlusten av nationell identitet accepteras som norm i den nya samhällsordningen. Nu inträffar en period av ny namngivning av gamla företeelser (orwellskt språkbruk) vilket gör folk så överbelastade att de blir stumma och börjar acceptera den nya ordningen som normal. Denna period av normalisering pågår oupphörligt så länge som förändringarna fortskrider och accepterande sker i små kontrollerade doser. Övervakning, kontroller, visiteringar, intrång i privatlivet, med mera, uppfattas som att “det är så det är nu för tiden”. En kris kan fullbordas på så lite som sex veckor.



Steg 4, Normalisering

Normalisering lika mycket orwellskt nyspråk som sovjetisk propaganda. Det är naturligtvis skapat för att förvilla, inget är normalt i normaliseringen. Till skillnad från i krismomentet behövs inte längre de personer (nyttiga idioter) som hjälpte till att genomföra förändringarna. Den nya “övermäktiga” centralstyrda regeringsmodellen börjar ta form. Vänsterelement som ursprungligen deltog i maktövertagandet och trodde att de skulle bli en del av den nya maktstrukturen börjar ana att de har blivit manipulerade och utnyttjade, de har själva blivit fiender till sina egna mål. Just för att de har ingående kännedom om maktövertagandets agenda blir dessa de första måltavlorna för eliminering. De kanske ignoreras, misstänkliggjorda, avskedade, eller än värre fängslade eller mördade. Det finns inte längre utryme för avvikande meningar. Meningsskiljaktigheter var bara möjligt i det fria samhälle som nu blivit dekonstruerat. Vänsterelementens uppgift är fullgjord när destabiliseringen är genomförd. Den totalitära staten tar makten. Normaliseringen pågår utan slut."

https://www.frihetsportalen.se/2015/...vs-testamente/

Ja. Kulturmarxism = Förändra kulturen revolutionärt.

Kulturmarxism har väldigt lite med kommunism/socialism att göra. Det enda som kulturmarxism har med socialism/kommunism att göra är upplösningen av folkhemmet samt kärnfamiljen.

Hela socialismen/kommunismen är ett expriment på människan.

De "nyttiga idioterna"/marionetterna som subverterat Sverige är politiker och massmedia.
Man har även brutit ner religion.

sekterism av olika slag kan numera få fäste genom masspsykoser.
Och allt är adresserat mot landet, mot "vita män" i landet.

Den enda frågan är vem/vad ligger bakom??

Att skylla allt på Soros är oseriöst. Jag tror grupppen är större än så.
Allt handlar om att:

1. Få makten.
2. Behåll makten.

Får att få makten så måste du lova gott fint, snällt, bra, duktigt och utmärkt. Du behöver aldrig förklara hur. Bara lova. Ljug helst. Överdriv. Folk lyssnar ändå. Ta i lite till också, det gör inget. Då får du makten.

När du har makten. Se till att behålla den. Bli korrupt, fuska, ljug, muta, mata impulsiva människor med våldsfolk, starta upp organisationer som utför dina radikala arbeten osv. Anställ bara personer som är rättshaverister eller psykopater.

Socialdemokraterna!!!

Ah, dumheter. Det finns ingen kulturmarxism. Det är förvirrade flashbackare som bluddrar om detta.

I den moderna världen blev det nationalstaterna som utgjorde den administrativa strukturen för de samhällstjänster vi betalar skatt för. Det är väl i princip vad det är? Det kan tyckas artificiellt, men är mycket konkret och direkt livsviktigt.

Fr o m 1700-talet ca kom Västeuropa att dominera världen på ett närmast sanslöst vis. Men det är inte av Gud givet, inte heller självklart att det måste vara så. Innan dess var det väl närmast asiater och turkar som satt i toppen på den där maktpyramiden, även om pyramiden inte var global som den kom att bli med kolonialväldet. Jag tror dock inte vi behöver göra ett jota för att vi om 100+ år sitter i en annan sits. Maktstrukturerna kommer att förändras och den ekonomiska tyngdpunkten förskjuts mot de asiatiska centren.


Nästa alla tvingas till lönearbete, även medelklassen. Definitionen blir torftig när den omfattar fler än 90% i ett samhälle.