Vad är kulturmarxism?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är jag numera benägen att hålla med om att kulturmarxism är en halmgubbe till gummiterm, mest brukad av mindre vetande. På samma sätt som "nyliberalism" används av en alarmerande stor del av den moderna vänstern på ett alltför svepande och odefinierat sett.

Håller du, för övrigt, med mig om att den franska Nietzsche-receptionen, snarare än tankesmedjan Frankfurtskolan, är viktigare när den "moderna vänsterns" idéhistoria ska tecknas?

Kulturmarxism är en post-marxistisk klassanalys. Istället för att diskutera ekonomisk makt så pratar man om representativ makt, som i representation i maktens korridorer, representation i film och media osv.
I Hollywood där det senaste skriket är att återuppväcka en tidigare kassako men att öka mångfalden som i Star-Trek "Diversity", "Soylo" och den nya Buffy eller helt enkelt bara byta kön på rollistan som i Ghost Busters "3", oceans 8 mfl.

Istället för en kamp mellan arbetarklassen, borgare och kapitalister så är det en kamp där vita heterosexuella män skall ses som förtryckarna och alla andra kategorier skall ta deras plats.

https://cdn-images-1.medium.com/max/...ezgvZdj6w.jpeg

https://medium.com/communication-new...e-817b4df3b5f4

Först tänkte jag skriva att du hade helt fel, men sen ser jag din poäng. Det är ju inte en klassanalys i klassiskt marxistisk mening, eftersom den grundar sig på en ekonomisk analys om maktförhållanden i ett samhälle. Något som kan diskuteras och mätas i kronor och ören. Men maktens tillbedjande skikt har ersatt den med en nonsensuppdelning, däri har du rätt. Frågan de duckar för är ju följdfrågan: varför då? Varför är det bättre att en transsexuell, somalisk kvinna i rullstol börjar på KTH istället för en svensk nörd? Vad är det som blir bättre om vi kvoterar in zigenare som hjärnkirurger? Dessa saker mäts i känslor. Och vem bestämmer vilka känslor som är okej, och vilka som ska få råda? Detta är inte vetenskapligt och går följaktligen inte att diskutera, eftersom ifrågasättandet i sig är en kränkning.

Något jag börjat undra över alltmer: var kommer den här fanatismen ifrån? Människor som förut varit förnuftiga och självständigt tänkande (i min omgivning) har gått över till pk-fanatismen i takt med att repressionen ökat mot allt avvikande, ifrågasättande. Den totala avvisningen av allt som är fakta, avvisandet mot att ta reda på fakta, där statistik ses som ett rasistiskt, homofobiskt och patriarkalt maktmedel som ytterst har förtryck som enda syfte.

Jag duckar inte för frågan varför, jag bara konstaterar att SJW versionen av klasskamp där man byter samhälsskikt mot identitet inte talar i termer om ekonomi och produktionsmedel utan i termer av makt och förtryck. Istället för det klasslösa samhället skall man bygga ett samhälle på mångfald och enklaver.

"Social rättvisa" handlar mer eller mindre om uppvigling mot "förtryckarklassen" vita heterosexuella män i den här omstöpningen av Marx klasskamp. Man tillskriver dem att ha privlilgerade positioner i samhället och pvililegier är detsamma som arvssynd.

Det är säkert en förklaringsmodell som fungerar på genusutbildningar och i typ Los Angeles eller Detroit.
Tar du bort minoriteter och kvinnor så har du en normalfördelningskurva inom gruppen vita män, varav på sin höjd en halv promille har priviligerade positioner och av den promillen så är det inte ens hälften som hade hamnat där de är utan meritokrati.

Själva grundpremissen är alltså att maktpositioner inom såväl politiken, finansvärlden, media och underhållningsbranchen skall tilldelas folk som har "rätt" identitet, inte som idag, rätt kompetens eller kvalifikationer.

Fanatismen kommer ifrån att detta är en kvasireligion som har moralisk indignation med "triggers" som de drillats till att flippa över och godhetssignalerande som de skall knarka.

Tänk på det som "internhumor", man repeterar någonting gång på gång och det har en pavlovsk reaktion till slut.

Det som händer till sin funktion är att den primära motsättningen enligt marxism och klassisk ekonomisk teori: motsättningen mellan arbete och kapital. Vilka alltså mäts i matematik i grunden. Ersatts av en massa andra motsättningar som sägs vara lika viktiga, och speciellt just nu: genus, rasism, sexism och allt möjligt, som alla har det gemensamt att de mäts i känslor. Sedan är frågan om vi tror att det inträffat av en slump eller som ett resultat av en planerad handling.

Du beskriver det som ett väsen. Du får vara mer konkret.
Huruvida någon är x, y, z är inte poängen, poängen är att alla människor i landet ska kunna ha en plats i ett inkluderande samhälle. Det är vad jag tror, det är inget projekt som jag pysslar med.
Den formen av identitetspolitik som bedrivs är inte ett ifrågasättande av samhällssystemet. Oavsett om du är hindu eller nazist, så är målet att gruppen i fråga ska införlivas som en jämbördig aktör i samhället på alla nivåer. Detta är liberalism, där olika självutsedda småhövdingar vill att sin upplevda grupp ska bli en naturlig del av systemet. Jag ser inte hur du kan knöla in marxism där.
'Lika utfall' skulle betyda att alla som söker också får studieplatser/arbete/uppdrag osv. Inget av detta har vi i Sverige. Om det gäller begränsade platser så får exempelvis universitet inte diskriminera. Vi kan ta upp ett par exempel:

https://www.svd.se/universitet-fallt-for-diskriminering

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sk...ka-inte-avgora

Lägg ner!

Voffsingen kan inte, vill inte, belägga några av sina påståenden med vederhäftiga källor. Uttrycket kulturmarxism har bara betydelse i en högerextrem kontext, för att ge nyfascismen kredibilitet då ideologin till skillnad från övriga saknar en vetenskaplig grund.
Voffsingen visar med all önskvärd tydlighet att så är fallet, argumentationen bygger på känslor i brist på metodologisk förankring, hen postar en massa intetsägande inlägg och får givetvis medhåll från gelikar i samma grop.

Kulturmarxism är ett högerextremt hittepå, det är bara att lägga ner, lögner blir inte mer sanna för att några förvirrade högerapor postar innehållslösa inlägg.

Begreppet tjänar ungefär samma syfte som begreppen högerextremist eller nyfascist gör för dig, dvs. negativa epitet man använder i propaganda mot motståndaren.

Att klä begrepp som är skapade i propagandiskt syfte i vetenskapliga termer är genomskinligt, oavsett vem som försöker göra det. Ungefär lika meningsfullt och vetenskapligt korrekt som att försöka leda i bevis att Ulf Kristersson är en jävla fitta.

Fascism och nationalsocialism är använda begrepp av deras upphovsmän, historiskt dras en gräns mellan andra världskriget och efteråt, ideologierna lever vidare i ursprunglig tappning och i en modernare form, därav förleden "ny", det är vedertaget i forskning.
Marxism är också en vedertagen betäckning på Marxs idéer, även där finns "versioner" eller omtolkningar e.x.. marxist-leninism, inget märkligt.
För kulturmarxism kan vi inte säga det samma, finns det några verk av tänkare som stödjer den s.k. kulturmarxismen? Finns det forskning i ämnet?
Nähä, det var ju riktigt illa.

Vi har sett din iver och vilja till saklighet, fördela nu lite av denna energi för att leta fram en kulturmarxistisk motsvarighet till Benito Mussolinis - Fascismens Grundtanke.

Och hur många kallar sig själva (ny)fascister idag? Bara marginellt fler än de som kallar sig själva kulturmarxister.

Faktum kvarstår att begrepp som högerextremist, fascist eller kulturmarxist inte säger speciellt mycket om varför ideologin är dålig. Det är ord som främst används med syftet att försöka framkalla en negativ känsla hos mottagaren. Det tillför ingenting utöver det eftersom alla redan vet vad högerextrema Sverigedemokraterna eller kulturmaxistiska feministiskt initiativ står för.

Istället för att sakligt kritisera något, t.ex. Adornos teori om den auktoritära personligheten eller Svärjevännerna, gör man någon diffus koppling till en historisk företeelse och hoppas att mottagaren själv ska inse varför vederbörande har fel. Saken är bara den att ingen "fascist" eller "kulturmarxist" själv tar en sådan "kritik" på allvar. Det biter bara på de redan frälsta som vilken annan circle jerk som helst.

Kulturmarxist används ofta som en benämning på en viss typ av vänsteranhängare. Det är ju beskrivet med Frankfurtskolan osv. vad det egentligen betyder, men jag fokuserar på hur det ibland används.

Som sagt, en viss typ av vänsteranhängare. Tänk dig en ganska vältalig person, som är duktig (eller åtminstone tror sig vara duktig) på att uttrycka sig i skrift, och slänger sig med termer som "intersektionalitet" "rasifiering" och dylikt. En pretentiös sorts vänster som bor väldigt långt ifrån en förort, älskar flyktingmottagning (men skulle absolut inte vilja ha någon i sitt eget hem om det kom till kritan!), som gärna går på teater och låtsas vara intresserad av obskyr modern konst. Gillar rödvin, villakvarter, dyra restauranger och kan lätt förväxlas med en borgare i allt annat än just åsikter och tomma ord. Andra ord för samma grupp är rödvinsvänster eller salongskommunist.

Vem betecknar sig om kulturmarxist? Det kanske finns ett dolt verk med anhängare som inte riktigt kan urskiljas, ungefär som ZOG.


Känslorna flödar på sensommaren, inympar vi ett uttryck tillräckligt många gånger lite varstans blir påhittet verkligt, xxxxxxxxx mytbildning när den är som bäst.
Vi har sett det förr e.x. här, vi vet "vilka" politiska grupperingar som lägger ner tid och energi på lögner, vi nämner inga...