Citat:
Ursprungligen postat av
provokatt
Ofta vet jag varken varför eller vad jag vill ha. Hur vet man vad och varför man vill något?
Hur som haver. Väldigt ofta finns det absolut noll "anledning" eller ett "varför" eller isåfall väldigt svagt. De rationella tingen (eller snarare hjärnan) har inte alltid den lyxen att levereras med:
- onekligt bevis på att det är nyttigt och att du är intresserad av nyttan
- att nyttan är värt besväret
- konsekvenserna av ditt handlande
- att det kommer att utspela sig som du tänkt på eller iallafall komma med en riskanalys
- motivera dig starkt såpass att det känns helmotiverat såpass att du är beredd att trycka dig igenom vad som helst för att nå målet
- känns meningsfyllt och rätt och värdigt
Ständigt står man mellan val eller är på jakt efter nya mål.
Jag har inte rört på fläsket på flera år, slutade träna helt när jag fyllde 30. Idag tänker jag: var all träning förr värt det? Jag lider inte nu, det är ju soft att inte behöva dra till gymmet totalt 1-3 timmar i veckan. Ändå vet jag att det vore "rationellt" att sätta igång och träna igen.
Jag vet att det vore soft att söka mig till en flygskola också och bli pilot, det skulle jag vilja.
Men hur jag än vrider och vänder på saker, oavsett vad det är, så får jag aldrig den där känslan att jag har godtagbara både anledning och förklaring. Det gäller från det allra minsta som att borsta tänderna och äta rätt till att byta jobb.
Hur fungerar man utan dessa ting? Även om man lever ett fullt rationellt liv så blir man olycklig om man handlar utan att känna att det finns mening med det.
Kanske är det jag pratar om en avsaknad av en känsla av kontroll. Jag vet inte. Men det verkar som att många kan nöja sig med väldigt enkla anledningar till handling/motivation, typ "borstar jag håret så blir jag fin" utan att exempelvis kanske fundera på att det är totalt meningslöst givet vissa omständigheter.
Allt människor gör resulterar i olika upplevelser av känslor. Folk har uppfattningar och tankar om vad de ska göra, hur de ska beté sig för att känna på ett visst sätt. Så länge det man gör faller inom ramen för vad är godtagbar existens i ens känsloliv så har du ingen anledning till att göra förändring, eftersom det kräver dels att du spenderar extra tid och energi på det, men det finns också en stor osäkerhetsfaktor, tänk om det inte blir som jag tänkt mig.
Så människor går runt och ältar sina tankekedjor om och om igen dag ut och dag in om varför deras liv är som det är, varför det blivit så och vad de kan förbättra. Dock gör de flesta inga förbättringar för att de måste uppnå ett "kritiskt" läge där smärtan av att inte göra förändringen är så stor att de i princip tvingas till att göra den.
Så människor som lyckas vet hur de kan lirka med sig själv för att inte hamna i ett läge där de inte växer som personer och i sina färdigheter, utan de kan framkalla detta kritiska läge i sig själv eller vet när de måste göra det som krävs även om de absolut inte känner för det.
