Det börjar som en vanlig kväll när jag och min sambo tänkte ha lite kul med 4-ho-ept. Det slutade dock i min värsta mardröm.
Min sambo tog 3-ho-pcp och jag tog 4-ho-ept. Eftersom jag tagit bara någon dag innan så hände det inte så mycket i början, så jag tog då i princip och hällde i mig för att känna något. Det började smått hända något framför mina ögon och jag tänkte, yes äntligen! Och där försvann Jag!
Jag låg bredvid min sambo och skrattade åt att jag såg mig själv springa i en labyrint i mina tankar. Helt plötsligt ser jag min sambo resa sig upp och säger hastigt med en skakik röst -Du blöder, du blöder.
Jag ser då Hur det börjar forsa blod från min näsa och sätter min hand för. Min sambo säger till mig(i verkligheten) du blöder inte och slet bort min hand från näsan. Men jag ser bara en onormal mängd blod som forsar ut och att min sambo säger -nej nej, håll för. Så jag flyger upp ur soffan och ska ringa min mamma och helt plötsligt så blöder jag inte mer, så jag går och sätter mig i soffan igen utan att ens tänka på vad det var som hände.
La mig i min sambos knä och där började mardrömmen på riktigt. Helt plötsligt så börjar det forsa blod från min näsa igen, min sambo säger då på nytt med en darrande röst, tårarna och snoret bara rinner och jag ser hens läppar darra som asplöv. Jag ser flera av mina familjemedlemmar runt mig på olika ställen, och helt plötsligt så är jag hemma i min mammas hus. Och alla runt mig säger åt mig att stå still, att inte röra mig. Alla gråter och jag känner att jag är på väg att dö. Detta är min sista stund i livet, det rinner massa varmt blod längst mina axlar och jag förstår då att det är något som trillat i ryggen/nacken på mig. Jag får panik av att jag inte ser hur svårt jag är skadad. Jag frågar min sambo konstant, snälla varför blöder jag? Ska jag dö? Är jag halv? Jag vill inte vara halv, kan jag inte bara få dö. Hen berättar uppgivet att det är ingen fara älskling, Du kommer inte dö, det finns inget blod, du blöder inte. Fast jag ser så väl på hen att det bara rinner tårar och läpparna darrar när hen pratar med mig, jag förstår inte varför hen ljuger för mig när jag ser och känner så väl allt blod.
Helt plötsligt så är det någonting bakom mig som kommer i full fart och jag vet att jag är för skadad att flytta på mig och jag kommer dö nu. Jag håller i min sambos arm och berättar hur mycket jag älskar hen och säger till hen att aldrig lämna mig. Hen gråter fortfarande och berättar tillbaka att hen aldrig kommer lämna mig. Sen ser jag Hur det börjar spruta blod och bensin i mängder på hen som är precis mitt i mot mig och håller i mig. Jag dog.
Jag vaknar nu av att jag är under en bil som står parkerad med halva bilen innanför ett garage och halva bilen utanför. Så jag ligger precis vid en brunn där vattnet rinner ner. Som i en grop. Det fylls med mitt eget blod, och jag ser återigen vissa av mina familjemedlemmar runt mig som försöker få bort bilen. Min sambo är med precis överallt. Det börjar göra ont i olika delar av min kropp och jag börjar då prata med min sambo om vad jag känner och tycker om olika personer i min familj. Känner mig då väldigt mycket lugnare, jag tänker inte alls så intensivt på att jag dör om och om igen. Jag orkar inte dö flera gånger, jag få gå igenom min sista stund i livet gång på gång på ett fruktansvärt sätt. Jag hör då min sambo någonstans säga, vilken jäkla snetripp älskling. Bara ta det lugnt, snetrippen är snart över. Jag fick ett litet hopp om att allt inte var på riktigt, men jag sögs in i mardrömmen lika snabbt igen. Återigen går jag igenom olika scenarion av min död om och om igen. Det forsar blod, jag känner det varma stinkande blodet omfamna min kropp på ett så fruktansvärt obehagligt sätt. Jag har inte en aning vart eller hur svårt jag är skadad, det ändå jag vet är att jag kommer att dö. Den rädslan jag hade var en känsla jag aldrig känt förut. När jag väl kom ur trippen och förstod att inget var på riktigt så drog jag mitt livs skönaste pust. Shit, vad fan var Det!
Som tur väl var, var morgonen den vackraste jag någonsin sett och allt var heeelt underbart. Är nu fruktansvärt försiktig med hur mycket jag tar. Det var det värsta jag varit med om.
Min sambo tog 3-ho-pcp och jag tog 4-ho-ept. Eftersom jag tagit bara någon dag innan så hände det inte så mycket i början, så jag tog då i princip och hällde i mig för att känna något. Det började smått hända något framför mina ögon och jag tänkte, yes äntligen! Och där försvann Jag!
Jag låg bredvid min sambo och skrattade åt att jag såg mig själv springa i en labyrint i mina tankar. Helt plötsligt ser jag min sambo resa sig upp och säger hastigt med en skakik röst -Du blöder, du blöder.
Jag ser då Hur det börjar forsa blod från min näsa och sätter min hand för. Min sambo säger till mig(i verkligheten) du blöder inte och slet bort min hand från näsan. Men jag ser bara en onormal mängd blod som forsar ut och att min sambo säger -nej nej, håll för. Så jag flyger upp ur soffan och ska ringa min mamma och helt plötsligt så blöder jag inte mer, så jag går och sätter mig i soffan igen utan att ens tänka på vad det var som hände.
La mig i min sambos knä och där började mardrömmen på riktigt. Helt plötsligt så börjar det forsa blod från min näsa igen, min sambo säger då på nytt med en darrande röst, tårarna och snoret bara rinner och jag ser hens läppar darra som asplöv. Jag ser flera av mina familjemedlemmar runt mig på olika ställen, och helt plötsligt så är jag hemma i min mammas hus. Och alla runt mig säger åt mig att stå still, att inte röra mig. Alla gråter och jag känner att jag är på väg att dö. Detta är min sista stund i livet, det rinner massa varmt blod längst mina axlar och jag förstår då att det är något som trillat i ryggen/nacken på mig. Jag får panik av att jag inte ser hur svårt jag är skadad. Jag frågar min sambo konstant, snälla varför blöder jag? Ska jag dö? Är jag halv? Jag vill inte vara halv, kan jag inte bara få dö. Hen berättar uppgivet att det är ingen fara älskling, Du kommer inte dö, det finns inget blod, du blöder inte. Fast jag ser så väl på hen att det bara rinner tårar och läpparna darrar när hen pratar med mig, jag förstår inte varför hen ljuger för mig när jag ser och känner så väl allt blod.
Helt plötsligt så är det någonting bakom mig som kommer i full fart och jag vet att jag är för skadad att flytta på mig och jag kommer dö nu. Jag håller i min sambos arm och berättar hur mycket jag älskar hen och säger till hen att aldrig lämna mig. Hen gråter fortfarande och berättar tillbaka att hen aldrig kommer lämna mig. Sen ser jag Hur det börjar spruta blod och bensin i mängder på hen som är precis mitt i mot mig och håller i mig. Jag dog.
Jag vaknar nu av att jag är under en bil som står parkerad med halva bilen innanför ett garage och halva bilen utanför. Så jag ligger precis vid en brunn där vattnet rinner ner. Som i en grop. Det fylls med mitt eget blod, och jag ser återigen vissa av mina familjemedlemmar runt mig som försöker få bort bilen. Min sambo är med precis överallt. Det börjar göra ont i olika delar av min kropp och jag börjar då prata med min sambo om vad jag känner och tycker om olika personer i min familj. Känner mig då väldigt mycket lugnare, jag tänker inte alls så intensivt på att jag dör om och om igen. Jag orkar inte dö flera gånger, jag få gå igenom min sista stund i livet gång på gång på ett fruktansvärt sätt. Jag hör då min sambo någonstans säga, vilken jäkla snetripp älskling. Bara ta det lugnt, snetrippen är snart över. Jag fick ett litet hopp om att allt inte var på riktigt, men jag sögs in i mardrömmen lika snabbt igen. Återigen går jag igenom olika scenarion av min död om och om igen. Det forsar blod, jag känner det varma stinkande blodet omfamna min kropp på ett så fruktansvärt obehagligt sätt. Jag har inte en aning vart eller hur svårt jag är skadad, det ändå jag vet är att jag kommer att dö. Den rädslan jag hade var en känsla jag aldrig känt förut. När jag väl kom ur trippen och förstod att inget var på riktigt så drog jag mitt livs skönaste pust. Shit, vad fan var Det!
Som tur väl var, var morgonen den vackraste jag någonsin sett och allt var heeelt underbart. Är nu fruktansvärt försiktig med hur mycket jag tar. Det var det värsta jag varit med om.
