Hej 
Vet inte riktigt vart jag ska börja. Kortfattat så försöker jag sluta med droger efter 13-14 års missbruk. Just nu är det Subutex/Benzo som varit huvudrogerna senaste 5 åren.
Jag vill sluta med subben, jag hade nått ett tak och fick inte ut nått längre och längtade efter opiater.
Nu har jag dessutom tillsammans med en kille som själv är missbrukare så subben måste bort oavsett annars kommer vårt förhållande trasas sönder totalt.
Har lyckats trappa ner rejält tack vare ikto och xanor och har nu varit utan i strax över 3 dygn vilket är helt sinnessjukt när jag tänker på det. Dock behöver jag hjälp för att orka hålla i det här nu.
Benzon lugnar nerverna när jag håller på att spåra ur (har dessutom självskadebeteenden) för jag är så uppgiven, så den är ju bra att ha, men nu har jag rätt hög tolerans där också.. Testade 10mg oxy (kodon) 2:a dygnet för att se om det hjälpte mot AT:n (det värsta) men det hände inte ett skit, inte ens mot tandvärken så jag är fortfarande blockerad mot opiater. Visst jag kan ta svin mkt och kanske få nån hjälp, men känns som slöseri...
Dagen efter jag tagit oxyn så tog jag 100mg trad tillsammans med benzon och kände att det fan hjälpte lite, orkade städa och fixa lite hemma osv. Tog 50mg till av tradden och en ikto sen somnade jag tacksamt.
Jag vet att lyrica hjälper, men jag gillar inte lyr av nån anledning, kan vara inbillning och ja jag kan testa om ni verkligen övertygar mig. Det är mest tradden jag tänker på just nu.
Min fråga är alltså, hjälper tradden mot avtändningen eller ska jag satsa på nått annat? Hjälpte den bara för att jag hade oxy i blodet sen dagen innan? Alla tips uppskattas mer än tacksamt, jag är så uppgiven och känner att jag tappat mig själv och all den styrka jag byggt upp under alla år.
Ett nyktert liv skrämmer skiten ur mig
men det är nästa steg, först måste jag överleva AT:n och INTE falla tillbaka igen, 3 dygn känns som en evighet redan.. Jag går i tankar på avgiftning men vill försöka klara det själv.. Men jag blir rädd för mig själv när det blir såhär, på grund av mina självskadebeteenden och diagnoser som gör att jag har noll spärrar när jag är i det "modet"..
Vet inte ens om nått av det här makes sense men har ni tips så är jag evigt tacksam.
Kram på er
Vet inte riktigt vart jag ska börja. Kortfattat så försöker jag sluta med droger efter 13-14 års missbruk. Just nu är det Subutex/Benzo som varit huvudrogerna senaste 5 åren. Jag vill sluta med subben, jag hade nått ett tak och fick inte ut nått längre och längtade efter opiater.
Nu har jag dessutom tillsammans med en kille som själv är missbrukare så subben måste bort oavsett annars kommer vårt förhållande trasas sönder totalt.
Har lyckats trappa ner rejält tack vare ikto och xanor och har nu varit utan i strax över 3 dygn vilket är helt sinnessjukt när jag tänker på det. Dock behöver jag hjälp för att orka hålla i det här nu.
Benzon lugnar nerverna när jag håller på att spåra ur (har dessutom självskadebeteenden) för jag är så uppgiven, så den är ju bra att ha, men nu har jag rätt hög tolerans där också.. Testade 10mg oxy (kodon) 2:a dygnet för att se om det hjälpte mot AT:n (det värsta) men det hände inte ett skit, inte ens mot tandvärken så jag är fortfarande blockerad mot opiater. Visst jag kan ta svin mkt och kanske få nån hjälp, men känns som slöseri...
Dagen efter jag tagit oxyn så tog jag 100mg trad tillsammans med benzon och kände att det fan hjälpte lite, orkade städa och fixa lite hemma osv. Tog 50mg till av tradden och en ikto sen somnade jag tacksamt.
Jag vet att lyrica hjälper, men jag gillar inte lyr av nån anledning, kan vara inbillning och ja jag kan testa om ni verkligen övertygar mig. Det är mest tradden jag tänker på just nu.
Min fråga är alltså, hjälper tradden mot avtändningen eller ska jag satsa på nått annat? Hjälpte den bara för att jag hade oxy i blodet sen dagen innan? Alla tips uppskattas mer än tacksamt, jag är så uppgiven och känner att jag tappat mig själv och all den styrka jag byggt upp under alla år.
Ett nyktert liv skrämmer skiten ur mig
men det är nästa steg, först måste jag överleva AT:n och INTE falla tillbaka igen, 3 dygn känns som en evighet redan.. Jag går i tankar på avgiftning men vill försöka klara det själv.. Men jag blir rädd för mig själv när det blir såhär, på grund av mina självskadebeteenden och diagnoser som gör att jag har noll spärrar när jag är i det "modet".. Vet inte ens om nått av det här makes sense men har ni tips så är jag evigt tacksam.
Kram på er
