Finska Yle berättar idag att allt fler ryssar sökt asyl i Finland det senaste året. Vid finska Migrationsverket säger asylenhetens chef Esko Repo att en hel del ansökningar har lämnats in av Jehovas vittnen, efter det att samfundets verksamhet i Ryssland förbjöds våren 2017. Även HBT-personer och politiska aktivister söker asyl i allt större skaror - politiska dissidenter har på sistone börjat åtalas för terrorism, vilket i Ryssland kan ge tio års fängelse.
Enligt Repo sökte år 2016 sammanlagt 192 ryssar asyl i Finland, och i fjol var deras antal över 400. Under de första månaderna av detta år har 73 asylansökningar lämnats in. Finland är dock ogint att bevilja ryssar asyl, de positiva besluten brukar vara något tiotal om året.
Har någon liknande utveckling märkts i Sverige? Det finns på I&I ett antal trådar om ryska invandrare och / eller flyktingar i landet, men jag kan tänka mig att de är en ganska obetydlig grupp i jämförelse med afghaner, syrier eller somalier.
I Yle-artikeln kan vi läsa om 25-årige Ilja Kapustin, byggarbetare från S:t Petersburg, politiskt aktiv och med drömmar om att flytta till södra Ryssland för att odla nötter. Nu har han dock fått skjuta nötplanerna på framtiden. Den 25 januari blev han överfallen under en promenad i närheten av sitt hem. Fem maskerade karlar släpade in Kapustin i en skåpbil, kastade honom på golvet och satte handklovar på honom. Männen sa att de var från säkerhetstjänsten.
En av dem började förhöra Kapustin med hjälp av elbatong och ställde frågor om andra personers politiska åsikter och deras eventuella planer på en statskupp
. Nästan varje fråga följdes av en elstöt, påstår Kapustin. Förhörarna hotade att knäcka hans ben och döda honom, och till sist önskade han bara att det skulle ske så snart som möjligt.
Men slutligen släpptes Kapustin fri. För någon vecka sedan kom han till Finland och har ansökt om asyl. Yle har inte kunnat få hans berättelse bekräftad, men den går i linje med liknande historier ur andra källor.
Yle har även intervjuat Oksana Tjelysjeva, redaktör och människorättsaktivist, som fick asyl i Finland för fem år sedan. Hon hade bland annat rapporterat om kriget i Tjetjenien och oppositionens verksamhet, och ådragit sig de styrandes uppmärksamhet.
Tjelysjeva är själv från Nizjnij Novgorod, och säger att de mänskliga rättigheterna sitter allt lösare ju längre ut i Rysslands avkrokar man kommer. Ute i regionerna är oppositionens kontakter med yttervärlden svagare, och repressalierna kan därför vara grövre. Tjelysjeva tror att det lokala säkerhetsmaskineriet i stor utsträckning handlar efter eget skön - det är inte Kreml som fattar besluten.
Också i Helsingfors har Tjelysjeva upplevt otrevliga saker. När hon varit ute på stan med vänner har okända typer med kamera följt efter henne, och hon har fått ta emot hot med posten.
Tjelysjeva betecknar det politiska läget i Ryssland som "hopplöst". I presidentvalet den 18 mars finns ingen seriös utmanare till Vladimir Putin. Oppositionen är splittrad, och utan något egentligt stöd i samhället.
Därtill så har stödet för Putin snarast ökat i takt med den demonisering han utsätts för i de politiska kretsarna och medierna i Europa. Sanktionerna efter Krimkirisen och den allmänna antiryska retoriken sårar också de ryssar som inte har något till övers för Putin, menar Tjelysjeva.
- Kampanjen mot Putin har haft till följd att det ryska samhället slutit upp bakom honom. Skulden för läget i Ryssland ligger också hos dem som piskar upp hat och russofobi i Europa. De har skapat den Putin som vi nu har, lyder Tjelysjevas analys.
Enligt henne borde Europa bygga upp ett förtroende hos ryssarna. Hon understryker att de mänskliga rättigheterna är okränkbara, men påpekar att Västs agerande upplevs som hyckleri av ryssarna. Ett exempel är fallet med performance-artisten Pjotr Pavlenskij, som i sitt hemland sydde ihop läpparna i protest mot Pussy Riot-gruppens fängelsedom, och även tände eld på porten till säkerhetstjänsten FSB:s högkvarter. 2017 fick Pavlenskij asyl i Frankrike. I höstas tände han eld på franska centralbankens port. För den betan hamnade han först på mentalsjukhus, men en förståndig domare förflyttade honom till ett normalt häkte.
Tjelysjeva säger att hon inte vill försvara konstnären eller hans tilltag. Men hon kan inte låta bli att tänka på vilket liv det skulle ha blivit i Europa ifall Pavlenskij satts in på en psykiatrisk klinik i Ryssland.
Även Kapustin ställer sig pessimistisk till läget i Ryssland. Som han ser det styr Ryssland av en liten klick av oligarker, som också kontrollerar rättskipningen. Han planerar inte att resa hem i första taget, men om fem år kanske det kan bli aktuellt att återvända - och realisera drömmen om en egen nötodling.
Vad tycker ni om Tjelysjevas och Kapustins berättelser och rekommendationer?
Originaltexten på finska:
https://yle.fi/uutiset/3-10110352
Enligt Repo sökte år 2016 sammanlagt 192 ryssar asyl i Finland, och i fjol var deras antal över 400. Under de första månaderna av detta år har 73 asylansökningar lämnats in. Finland är dock ogint att bevilja ryssar asyl, de positiva besluten brukar vara något tiotal om året.
Har någon liknande utveckling märkts i Sverige? Det finns på I&I ett antal trådar om ryska invandrare och / eller flyktingar i landet, men jag kan tänka mig att de är en ganska obetydlig grupp i jämförelse med afghaner, syrier eller somalier.
I Yle-artikeln kan vi läsa om 25-årige Ilja Kapustin, byggarbetare från S:t Petersburg, politiskt aktiv och med drömmar om att flytta till södra Ryssland för att odla nötter. Nu har han dock fått skjuta nötplanerna på framtiden. Den 25 januari blev han överfallen under en promenad i närheten av sitt hem. Fem maskerade karlar släpade in Kapustin i en skåpbil, kastade honom på golvet och satte handklovar på honom. Männen sa att de var från säkerhetstjänsten.
En av dem började förhöra Kapustin med hjälp av elbatong och ställde frågor om andra personers politiska åsikter och deras eventuella planer på en statskupp
. Nästan varje fråga följdes av en elstöt, påstår Kapustin. Förhörarna hotade att knäcka hans ben och döda honom, och till sist önskade han bara att det skulle ske så snart som möjligt.Men slutligen släpptes Kapustin fri. För någon vecka sedan kom han till Finland och har ansökt om asyl. Yle har inte kunnat få hans berättelse bekräftad, men den går i linje med liknande historier ur andra källor.
Yle har även intervjuat Oksana Tjelysjeva, redaktör och människorättsaktivist, som fick asyl i Finland för fem år sedan. Hon hade bland annat rapporterat om kriget i Tjetjenien och oppositionens verksamhet, och ådragit sig de styrandes uppmärksamhet.
Tjelysjeva är själv från Nizjnij Novgorod, och säger att de mänskliga rättigheterna sitter allt lösare ju längre ut i Rysslands avkrokar man kommer. Ute i regionerna är oppositionens kontakter med yttervärlden svagare, och repressalierna kan därför vara grövre. Tjelysjeva tror att det lokala säkerhetsmaskineriet i stor utsträckning handlar efter eget skön - det är inte Kreml som fattar besluten.
Också i Helsingfors har Tjelysjeva upplevt otrevliga saker. När hon varit ute på stan med vänner har okända typer med kamera följt efter henne, och hon har fått ta emot hot med posten.
Tjelysjeva betecknar det politiska läget i Ryssland som "hopplöst". I presidentvalet den 18 mars finns ingen seriös utmanare till Vladimir Putin. Oppositionen är splittrad, och utan något egentligt stöd i samhället.
Därtill så har stödet för Putin snarast ökat i takt med den demonisering han utsätts för i de politiska kretsarna och medierna i Europa. Sanktionerna efter Krimkirisen och den allmänna antiryska retoriken sårar också de ryssar som inte har något till övers för Putin, menar Tjelysjeva.
- Kampanjen mot Putin har haft till följd att det ryska samhället slutit upp bakom honom. Skulden för läget i Ryssland ligger också hos dem som piskar upp hat och russofobi i Europa. De har skapat den Putin som vi nu har, lyder Tjelysjevas analys.
Enligt henne borde Europa bygga upp ett förtroende hos ryssarna. Hon understryker att de mänskliga rättigheterna är okränkbara, men påpekar att Västs agerande upplevs som hyckleri av ryssarna. Ett exempel är fallet med performance-artisten Pjotr Pavlenskij, som i sitt hemland sydde ihop läpparna i protest mot Pussy Riot-gruppens fängelsedom, och även tände eld på porten till säkerhetstjänsten FSB:s högkvarter. 2017 fick Pavlenskij asyl i Frankrike. I höstas tände han eld på franska centralbankens port. För den betan hamnade han först på mentalsjukhus, men en förståndig domare förflyttade honom till ett normalt häkte.
Tjelysjeva säger att hon inte vill försvara konstnären eller hans tilltag. Men hon kan inte låta bli att tänka på vilket liv det skulle ha blivit i Europa ifall Pavlenskij satts in på en psykiatrisk klinik i Ryssland.
Även Kapustin ställer sig pessimistisk till läget i Ryssland. Som han ser det styr Ryssland av en liten klick av oligarker, som också kontrollerar rättskipningen. Han planerar inte att resa hem i första taget, men om fem år kanske det kan bli aktuellt att återvända - och realisera drömmen om en egen nötodling.
Vad tycker ni om Tjelysjevas och Kapustins berättelser och rekommendationer?
Originaltexten på finska:
https://yle.fi/uutiset/3-10110352
__________________
Senast redigerad av Ördög 2018-03-09 kl. 20:22.
Senast redigerad av Ördög 2018-03-09 kl. 20:22.
