Citat:
Jag har valt att skapa en prompt för varje alternativ främst pga användarvänlighet, jag tycker att det ser coolt ut 
och jag får en chans att jobba med loopar och färger på en låg nivå.
Att begära att användaren ska skicka alla värden till mig i en prompt, innebär att användaren först måste kolla hur listan ser ut, o läsa av vad det är för avgränsare och vart lösenordet är placerat.
Sleep har jag använt helt utan tanke på prestation. Jag tyckte att de såg coolt ut när värdena scrollades fram, istället för att dom bara "hoppa" fram som en färdig lista. Igentligen skulle inte listan ha behövt visas alls. Man skulle kunnat hoppa direkt till "listan har skapats. Tryck på en knapp för att avsluta". Typ.
Så, mycket av min kod är för att det ska se häftigt ut, snarare än att vara effektivt. Dock hade jag hoppats att det skulle vart effektivt på sitt eget vis.
och jag får en chans att jobba med loopar och färger på en låg nivå.Att begära att användaren ska skicka alla värden till mig i en prompt, innebär att användaren först måste kolla hur listan ser ut, o läsa av vad det är för avgränsare och vart lösenordet är placerat.
Sleep har jag använt helt utan tanke på prestation. Jag tyckte att de såg coolt ut när värdena scrollades fram, istället för att dom bara "hoppa" fram som en färdig lista. Igentligen skulle inte listan ha behövt visas alls. Man skulle kunnat hoppa direkt till "listan har skapats. Tryck på en knapp för att avsluta". Typ.
Så, mycket av min kod är för att det ska se häftigt ut, snarare än att vara effektivt. Dock hade jag hoppats att det skulle vart effektivt på sitt eget vis.
Att tvinga användaren att läsa fem minuters dokumentation, eller tvinga honom/henne att hålla handen resten av livet, det är väl frågan, och beror lite på om programmet kommer att användas en enda eller en miljon gånger per person. Separera bling-blinget, dokumentationen och den sociala biten från det effektiva, unika arbete som programmet utför, så blir båda nöjda.
Dokumentationen går t.ex. att erbjuda vid installation, i en README-fil eller med switchen --help, fast jag tvivlar på att en Windowsanvändare kommer att nyttja någon av dem. Om ett Windowsprogram inte småpratar om vädret vid första uppstarten så åker det i papperskorgen. Linux-användare är lite tvärtom: ett program ska vara en legobit, ju mer man kan kombinera den med desto roligare, och en legobit pratar inte.
Ditt programs uppgift går lätt att passa in i Linux filter-modell, där data kommer in från standard input, modifieras och går ut till standard output, med diagnostik (felmeddelanden, periodiska uppdateringar och glada tillrop) till standard error. Modifieringen sker på det sätt som beskrivs av konstanter i källkoden, miljövariabler och/eller kommandoradsargument, i den ordningen. Om en senare finns ska den övertrumfa inställningen från den tidigare.
Jag blir ledsen när någon skriver frågor och meddelanden till stdout. Det kan man göra till stderr och låta flödet mellan stdin och stdout vara renat. Å andra sidan, har man skrivit en fråga till stderr förväntar man sig väl ett svar på stdin, och det finns ingen fjärde ström för diagnostisk input.
