Kan hjärtesorg utlösa PTSD?

Det förefaller långsökt med tanke på att hjärtesorg vanligtvis inte benämns som "trauma" i begreppets egentliga bemärkelse. Anledningen till att jag frågar är för att symptomen jag uppgett har enligt insatta varit en form av PTSD. Vid de fallen jag triggas med PTSD-liknande symptom är hjärtesorgen i närminnet och återupplevs. Mina ångestinfall består av sorgsamhet, hjälplöshet, ensamhet och depression. Allt kommer över mig. Efter ungefär ett dygns passivitet är jag i regel återställd från de värsta attackerna.

Vad innefattade då hjärtekrossen? I ett nötskal en stegvis upptrappning och känslomässig investering i en specifik person under 1 års tid som slutade abrupt i värsta möjliga läge. Allt gick emot en i övriga livet, förälskelse var ett faktum, och då kom kallduschen.

Tyvärr har den episoden satt sina spår i senare relationer och resulterat i överkänslighet mot avslag, om jag blivit förtjust i tjejen likt den som krossade mitt hjärta..och även relationsfobi mot tjejer som velat dejta.

Kan verkligen hjärtesorg utlösa ett sådant permanent tillstånd som PTSD?

Bland den yngre söndercurlade generationen är det ju inte ovanligt att man åker in till psykakuten efter att tjejen/killen gjort slut. Eller ringer ambulans för att man klämt tummen i en dörr.

I mitt fall är det snarare en fråga om överkänslighet. Jag blev hårt mobbad tidigt i åldern och aldrig känt närhet till någon jämnårig. Kan det vara två inslag som sammanfogar i anfallen?

Jag har aldrig bölat över mobbingen och utstöttheten men den kan ha satt sina spår ändå.

Nu är jag ingen psykolog, men rent instinktivt känns det som om förklaringen hittas i mobbningen under uppväxten, snarare än hjärtesorgen. För hjärtesorg drabbas vi alla av, flera gånger, utan att detta brukar leda till väldigt långvariga problem.
Visst känns det för jävligt, men efter ett par månader brukar det ha blåst över.
Att helt bryta kontakten är av största vikt, ge fan i att stalka på Facebook & liknande, bryt & stäng av all kontakt. Efter två år kan man ta sig en funderare om man vill återuppta kontakten, det vill man aldrig.

Tjejen har jag kommit över sedan länge. Det är upplevelsen som hemsöker mig. Jag vet inte varför den tog så hårt. Det blev en för lång process helt enkelt och jag var inte rustad för att hantera den.

Du behöver jobba på dig själv till 110%, ingen idé att inleda nya relationer om man har ett tung bagage. Förbättra dieten, sov vanor, drick 3-4 liter vatten om dagen, håll på med dina hobbys , umgås med vänner, utmana dig själv lite varje dag, gå på terapi / börja meditera / yoga / träna / försök göra något nytt som du inte gjort eller gjort på väldigt länge. Det är exakt det du behöver göra, det gäller att du gör detta regelbundet, annars kommer du hamna i samma ''onda'' cirkel. Du går igenom en fas just nu och behöver jobba på dig själv helt enkelt.

Jag blir betagen av att läsa det du skriver, framförallt då det är en fortgående process som påverkar utgångsläget i nya relationer. Jag är övertygad om att PTSD kan yttra sig efter ett turbulent avslut eller en icke-konsekvent relation. Du nämner också att relationen slutade abrupt (kalldusch?).

I de situationer du drabbas av dessa s.k. ångestinfall, vad föregås det utav? Triggers? Är det tankar, händelser eller uppstår det bara plötsligt?

Fick du någonsin möjlighet att återkoppla med föremålet för din "sorg"?

Hur agerade du och den andre vid uppbrottet?

Och vad menar du med att det var "en lång process"?

Vid dödsfall, inte som du vid en jävla 1-års relation. Skjut dig själv i huvudet och gör de som har PTSD på riktigt en tjänst. Alla födda sent 90-tal får ju förfan PTSD av att gå till ICA, tror dom...

Jag har kronisk PTSD och har permanent sjukersättning i resten av mitt liv. Du spottar folk som har PTSD i ansiktet och förminskar den med fjortisproblem.

Nej, PTSD är definitionsmässigt något annat.
Efter en tung förlust följer en lång sorgeprocess. Den innehåller plötsligt uppdykande minnen av olika slag, ofta beledsagade av olika känsloyttringar. Det ingår i sorgearbetet.

Har det förlupit en längre tid så har bearbetningen av minnena sannolikt försvårats av flera på varandra lagrade händelse, eller minnen och föreställningar därom, som gör det svårare att sörja, med däri ingående ledsenhet, glädjeminnen, förtvivlan och ilska. Det brukar underlätta att tala med någon om dessa saker för att reda lite i sina funderingar. Har det gått lång tid och flera relationer och du dessutom är bitvis handikappad (återkommande förlamande orkeslöshet) så är det högst rekommendabelt.

Har själv haft symptom av PTSD utlösta av ett drog-relaterat trauma (inte säker på att det var just det, men det är den enskilda händelse jag mådde sämst av innan jag började lida) i kombination med att göra slut med min dåvarande flickvän vilket gav liknande effekter som hos dig. Blev medberoende, andra personer blev otroligt viktiga och jag var livrädd för att bli avvisad. Fick hjärtklappningar och blev väldigt känslokall därefter. Mår idag ganska bra och har mer sund inställning till andra människor, långt ifrån det medberoende och rädsla jag känt innan.

Runt hjärtat finns ett känslocenter som kallas för hjärt-chakrat som styr vår balans över kärlek till oss själva och till andra. Om man får ett trauma här (av något slag) så blir våra relationer till andra obalanserade. Man letar efter kärlek på ett mer behövande sätt än vad som är hälsosamt. Vid PTSD stängs detta ner helt också hållet, man blir isolerad, vet inte hur man ska göra för att få hjälp, får panikattacker, svårt att andas, osv.

För att balansera upp detta så kan vi behöva komma i kontakt med våra egna känslor igen. Meditera är ett sätt, Yoga är också bra. Finns bra andningsövningar som hjälper dig att komma i kontakt med ditt hjärta igen, googla på Wim-hof breathing (där lär du dig också få igång ditt solar-plexus chakra som gör att du får mer energi i allmänhet och mer självkänsla). Det är också bra att träffa någon att prata med, för att få hjälp att processera det man gått igenom och sätta ord på det.

Edit:
Läste att du blivit mobbad som yngre, det kan ha satt sina spår på hjärt-chakrat, speciellt om det varit våld inblandat, men också vid verbal "misshandel".