Orosanmäla grannen?

Vi har grannar som inte riktigt fungerar som dom ska och nu känner jag att jag nog måste orosanmäla dem.
Lite bakgrund:
Båda föräldrarna har någon form av funktionsnedsättning skulle jag gissa. Dels för att man ser det på dem och på hur de beter sig.
De har två barn som vi kan kalla Emil 8år och Anna 12 år. Åldrarna stämmer alltså.
Barnen har inte fått vara ute innan de är så stora att de kan vara utomhus på egen hand. Vi har aldrig sett någon av föräldrarna ute med dem som små. Vår son ville hälsa på hos Emil en gång när de var mindre och trots att det tog emot att gå hem till dem så gjorde vi det en sväng. Alla persienner är typ jämt neddragna så det var väldigt skumt där inne, klistriga golv överalkt så strumporna fastnade och de har inga djur men av doften att döma hade de kunnat ha en dåligt tömd kattlåda.
Mamman säger typ aldrig något. Svarar inte alltid på tilltal. Bara glor. Så det var svårt att hålla en konversation.
En gång såg vi mamman springa ut i trädgården och gömma sig och pappan kom ut efter.
Och för två somrar sedan stod plötsligt polisen utanför deras hus en kväll. Troligtvis bråk som urartat.
Dottern, Anna, har alltid få ta hand om Emil. Vara ute med honom, lämna och hämta honom hos vänner osv. Ibland har han fått följa med henne när hon ska till sina kompisar.
Eftersom han och vår son är vänner så är han ofta hos oss. Han är jämt hungrig men får aldrig äta hos någon kompis. Ibland får han inte leka med någon men måste vara ute. Då går han inte längre än till postlådan.
Ett tag fick han av oklar anledning inte leka med vår son. Då var det Annas uppgift i skolan att hela tiden vakta så de inte lekte. Men de ville ju vara med varandra såklart och när hon skulle gå emellan vände hon sig till vår son och sade "jag önskar att jag hade en pistol så jag kunde skjuta dig".
Det som fått mig att vilja polisanmäla är en händelse som utspelade sig för bara några dagar sedan. Gossarna lekte ute på gården hos oss. Sen blev de av någon anledning osams (det händer ju titt som tätt med gossar i den åldern) varpå Emil blir arg och säger till vår son "nu ska jag gå hem och hämta en hammare och slå dig i huvudet". Vår son kommer in och berättar detta men jag tar det som ett något märkligt men tomt hot. Sonen fortsätter leka ute på gården men när jag tittar ut nästa gång står han och tittar bort mot Emils hus. Och då står Emil med en stor hammare i handen och glor på sonen. Går lite närmre. Då sliter jag upp ytterdörren och rappar i åt Emil varpå han lommar in i garaget med hammaren igen.

Detta är inte friskt. Och av det jag sett och hört mår ingen av dessa barn bra. Det är inte normalt att hota med sådana saker som Anna och Emil gjort. Nu har ju polisen varit hos dem så jag antar att soc redan har dem i rullorna. Men vill ändå anmäla det här med hammaren. Vet dock inte hur det ska gå till, för även om jag anmäler anonymt lär ju föräldrarna lista ut vilka som gjort anmälan. Och det känns sådär. Men samtidigt känner jag mig otrygg med detta. Om Emil kan hota att slå någon i huvudet med en hammare när han är åtta. Vad kan han då ta sig till när han kommer upp i tonåren?

Vad tycker ni jag ska göra? Anmäla eller låta det vara?

Låt det vara.

Skaffa barn borde inte vara en rättighet när man inte kan uppfostra eller vara en sund förälder. Anmäl direkt, hoppas barnen hamnar hos ett par riktiga föräldrar.

Anmäl direkt och visa lite civilkurage

Detta ständiga snack om orosanmälan.

Det mesta du tar upp kan förklaras om man bara tänker lite o förstår hur barn funkar.
Så, en orosanmälan kan du lägga ner direkt då soc redan utrett dem o lämnat fallet utan åtgärd.
Det krävs mer än så för att soc ska agera.
Jo, vid ett polisiärt familjeärende så kopplas soc alltid in.

Men, det finns föräldraansvar då icke straffmyndiga begår brott o du har redan beskrivit två olaga hot där ett kanske till o med är en än grövre brottsrubricering när grabben hämtade hammaren.
Detta är något du SKA anmäla. Men inte till soc utan till polisen. Då öppnas även ärendet hos soc igen o har ni som grannar tur så kommer de agera så kraftfullt att barnen omhändertas.
För, även jag som är lite motståndare till hur LVU används ser att ett barn med hammare mår så pass dåligt att ett LVU är befogat i detta fall.

inte snack om saken anmäl anmäl och anmäl för alla inblandade barns skull.

Misstänker du att barn far illa så anmäl direkt.
Du kan som du skriver göra det anonymt, visst risken finns att de förstår att det är du. Men att ett barn som far illa får det bättre är viktigare än grannsämjan.

Går dina barn i samma skola/ förskola? Vet du om skola/ förskola känner till problemet? I så fall kanske du kan diskutera detta med dem. Skola/ förskola är skyldiga att göra anmälan redan på misstankegrad eller om de får kännedom om missförhållanden.

Här finns lite mer att läsa, men det känns som om du redan har har koll på det
http://www.socialstyrelsen.se/barnoc...narbarnfarilla

Om någons barn gör något fel eller bråkar så pratar man ju för Guds skull med föräldrarna...

Testa det ...

Om det är så illa hemma hos dem och med föräldrarna så kan jag inte förstå hur barnen kan få bo kvar. varför är dom inte omhändertagna redan?

vad vä'ntar du på


vågar du inte anmäla så skicka uppgifterna i pm så gör jag det åt dig,
trodde först det skulle vara nån tramstråd med nått pk skit om några barn som mest trroligt hadde det bra,

detta ä'r presis sånna fall som ska anmälas,

Du kan gå ner till soc och be att få prata med någon om detta.
Om du vill vara anonym så är det bäst att personligen gå in till kontoret och säga att du vill lämna en anonym anmälan och därmed inte på något villkor nämna ditt eget namn.
Det du säger har de som skyldighet att berätta om den anmälde frågar, som ditt namn OM du uppger det!

Anledningen till att jag tycker att du personligen ska gå in beror på att anonymt blir väldigt sterilt men anonymt öga mot öga med en soc.arbetande ger intryck och de kan lätt se på dig att du menar allvar. De kan till och med förstå varför du inte vill uppge namn gällande människor som är opålitliga.

Känn dig inte dum på något vis då du gör det fler skulle våga göra, stå upp för dem som ingen röst har i vårt samhälle och som hamnat med oansvariga föräldrar vilka de är fullt beroende av.
Barnen kan inte hjälpa sig själva. Du kan hjälpa dem.

Det är lätt att säga att de lägger ner, de har redan utrett och ingenting har hänt, osv men om man får välja mellan att bli en sådan person, som låter barns hälsa bero av ren dumhet eller om man faktiskt försöker att påverka deras välfärd, så vore det dumt att inte ens försöka.

Om de redan har anmälningar på sig så kan det vara en fördel om du talar, alla har en smärtgräns (många bäckar små) och ibland så behöver de veta att folk ser.Insatserna för familjen är inte enbart mellan dem och vårdgivare utan då har även utomstående koll på vad som görs och inte.

Jag hoppas att du anmäler!! Lycka till isåfall och sträck på dig, det spelar roll!! Du ser barn som behöver bli sedda! Vänta inte utan gå du iväg....

Jag skulle polisanmäla det olaga hotet. Hellre skulle jag vara nödgad att bo i ett tält på flykt med mina barn, än att deras säkerhet skulle vara äventyrad genom att låta det bero och att de skulle behöva höra sådana saker igen.