Varför skaffade ni barn? Vilka motiv?

Hur många är de män och kvinnor som skaffade eller tänker skaffa barn mer på grund av en inre drift att föröka sig än en verklig vilja att bli förälder? Vem gjorde det för bidragens eller ledighetens skull... Vem gjorde det för partnerns skull och för vilka var det en olyckshändelse...

Vilka var eller är era motiv till att vilja eller inte vilja skaffa barn? Hur tänker ni?

Träffat rätt partner/upplevde total trygghet på den fronten, känsla av att ha "gjort tillräckligt" på egen hand, vilja att föröka sig för ras och släkt etcetera. Är jävligt lycklig för mitt friska, blåögda, vackra och kloka barn.

Jag har alltid velat ha barn. Jag hade själv en väldigt trygg och rolig barndom och vi gjorde alltid mycket tillsammans som familj, pratade och umgicks mycket. Så jag har alltid tänkt och känt att jag själv också vill ha familj och ge mina egna barn en lika bra (eller ännu bättre) barndom. Självklart var inte mina föräldrar perfekta människor så jag har också funderat på vad jag ska göra annorlunda. Så det främsta skälet är nog en önskan om den livsstilen som det innebär att vara en familj, men också det gigantiska i att få uppleva en helt ny individs utveckling, att få lära känna dessa små människor och umgås med dem. Jag gillar barn generellt och tycker att barn är underbara (och jobbiga förstås).

Sen är det viktigt för mig att se kopplingen framåt och bakåt mellan generationerna, alltså just driften i att föröka sig, att se mig själv och min partner och våra förfäder leva vidare i våra barn, att känna igen oss själva i dem och känna det starka släktskapet.

Ytterligare ett skäl är den inre resa och mognad det innebär för en själv. Det är när man blir förälder som man (de flesta, obs inte alla, alla lättkränkt barnlösa/barnfria) blir vuxen på riktigt imo. Att sluta pilla sig själv i naveln och börjar sätta andra framför sig själv, att vara fullkomligt ansvarig för andras liv, att känna den kärleken som verkligen är tusen gånger större än något annat man någonsin känt i livet. Det är stort och utvecklande.

Jag gjorde det för att få knulla lite.

Man gör det för det piggar upp livet att ta hand om annan och sen så är det ju trevligt om någon hälsar på när man är gammal och sitter på ett hem. Även en trygghet ekonomiskt.

Oplanerat.

Vi hade varit gifta i många år, bodde i ett bra område och hade trygga anställningar samt en god ekonomi. Vi hade länge velat ha barn och sedan välsignade Gud oss med en fantastisk avkomma. Tiden var inne och det kändes helt rätt.

Som ung man var jag konstig o hade en önskan att få barn redan i tidig ålder.
Sedan träffade jag en tjej som påstod att hon inte kunde få barn o naiv som man var på den tiden så köpte man det rakt av.
Men, hoppsan. Hon ljög. Men jag ville ju ha barn o är man ung o dum så körde vi på. Att barn kunde vara jobbiga o dyra hade man inte en tanke på.
Så, där stod man, 23 år gammal o farsa. När man ändå höll på så körde vi på en till då jag skulle ha ett fotbollslag samt fördelaktiga föräldrapengar om man fick en ny inom två år.
Glömde liksom bort treårstrotset.
Efter det insåg jag mina misstag.
Skaffa för fan inte barn med fel kvinna när du själv inte är mogen att vara pappa. Skaffa för fan inte barn om ena förälders ofrivilliga arbetslöshet var frivillig.

Aja. Barnen växte upp o blev två bra, vuxna barn även om resan var skumpig o jag älskar dem o ångrar dem inte för en sekund.

Med tanke på att man måste knulla för att skaffa barn den naturliga vägen så hade du en kvinna att knulla. O din anledning att skaffa barn var för att få knulla lite..... ehm.... Du är ingen bra förälder va?

Det där var väldigt fint skrivet, och jag håller fullständigt med dig.

Nu säger jag inte att man inte kan ha ett meningsfullt liv utan barn, men i alla för egen del så fick livet en helt ny (betydelsefull) mening när vi fick barn.

Utan barnen skulle jag jobba ihop en massa pengar och tillgångar, som sedan skulle tillfalla staten vid mitt frånfälle, vilket ärligt talat skulle kännas rätt meningslöst.

Du förstår inte grundläggande psykologi.
Driften skapar en vilja. Du kan inte separera dem.