Myten om yrkesval

Antagningen till olika inriktningar på högskola är knappast jämn, högskolor antar de som de anser vara "bäst" till den inriktningen.

Den som har haft turen att få ett avlönat yrke endast för inkomst som ung och sedan lyckas få anställningen förlängd till en fast anställning kommer fortfarande att i mognare ålder ha ett arbete som är för inkomsten och inte för intresse. Det är en dålig affär att byta ett sådant fast arbete mot risken att bli arbetslös eller visstidsanställd igen även om det är i ett mer intressant yrke.

Arbetslivserfarenhet kommer ofta från inkomstjobb utan intresse som personen har haft. Vad gäller utbildning går det dels att ansöka efter bedömd sannolikhet att det hjälper framtida karriärmöjligheter istället för intresse för själva ämnet, och dels påverkas möjligheten att bli antagen till specifika inriktningar av utbildning av hur högskolan fördomsfullt bedömer ens "kapacitet" och "intresse".

På vilket sätt är det ett illa valt ord att personer som erkänner eller avslöjas som endast ute efter inkomst diskrimineras?

Jaha och vad har de med saken att göra? Om du ska plugga till civilingenjör/jurist etc i ca 5 år behöver du vara motiverad. Om du antagits för att du hade betygen men inte brinner för utbildningarna kommer du hoppa av.

Du behöver inte brinna för själva ämnet för att stanna kvar, att tro att en sådan utbildning är nödvändig för framtida jobb är en tillräcklig motivation. Och i praktiken spelar andra faktorer än betyg in vid antagning.

Fast i Sverige, där högre utbildning är gratis och det finns förmånliga CSN-lån för att täcka sina levnadsomkostnader medan man utbildar sig, är det faktiskt så att de flesta har möjlighet att välja yrke. Skiter man i att utbilda sig får man förstås ta vad man får.

Nja, sett till arbetsbelastningen på civilingenjör/jurist/läkare/etc. tror jag du underskattar vikten av motivation. Det finns givetvis de som slackar sig igenom dessa linjer bara för att ha höga chanser till jobb men dessa är mkt få sett till den totala andelen som pluggar på dessa program. Då studierna både tar många år samt har ett högt tempo med mkt läsning/uppgifter/tentor osv. skulle jag ändå säga att de flesta som går på krävande program har ett stort intresse för sina grejer.

Och vad är det förutom inkomsten som man skulle tänkas vilja ha?

En utbildning leder bara till en finare slavroll. Still a slave!

Fooled...

Men det var inte frågan för tråden, frågan angick yrkesval.

Att skuldsätta sig med lån är en finansiell risk. Dessutom finns risken, om utbildningen inte skulle generera jobb i den bransch den utbildar en till, att inte få jobb i sin gamla bransch igen på grund av arbetsgivarnas antaganden om "intressen".

Jag menar inte att "slacka", jag menar att jobba stenhårt på sin utbildning på grund av dess betydelse för framtida inkomster.