skillnad mellan Preussen och tyskland?

Huvudstaden var från början Königsberg. (Idag Kaliningrad). 1657 gick man i union med Brandenburg, innan man 1701 blev ett Kungarike.

...och inte bara det protestantiska Preussen var en riktig förtryckarstat, man stompade på polacker och tyska katoliker. Junkrarna (härskarskikten i Pressen) trodde sig bäst helt enkelt. Detta frankallade så småningsom en motrörelse bland katoliker som bildade poliska partier i Tyskaland. Även polacker började organisera sig. Preussisk mentalitet har påpekats som en betydande faktor för nazisternas hansynlösa beteende.

Som tur är gick Pressen under. Och ingen vill ha det tillbaka.

Nazismen var tvärtom på flera sätt en motreaktion på den preussiska konservatismen som upplevdes som omodern av många, särskilt ickeadliga, tyskar. Men visst, nazisterna fick ju mycket gratis tack vare den preussiska traditionen att inte ifrågasätta order eller överordnade.

Ja, men poängen är väl att Brandenburg måste fortsätta vara kurfustendöme i Tysk-Romerska riket. Det hade väl inte varit möjligt att utropa kungadömet Brandenburg så länge det Tysk-Romerska riket existerade?

Nazismen var tvärtom på flera sätt en motreaktion på den preussiska konservatismen som upplevdes som omodern av många, särskilt ickeadliga, tyskar. Men visst, nazisterna fick ju mycket gratis tack vare den preussiska traditionen att inte ifrågasätta order eller överordnade.

Jo, denna motsättning mellan ickeadliga-nazister v. adliga har jag läst om, men det var mera på personlig plan. Dessutom fanns det adel i nästan alla forna del-monarkier av Tyskland.

Mer instinktiv satte nog Preussen modet för hur oönskade element skulle behandlas. Så föregångarna till nazismen kan finnas hos:

1. Preussens kulturkampf mot katoliker och polacker
2. Herero och Nama folkmordet i Afrika
3. Kättaren Luthers bokstavstro och judehat

Tyskland var sedan senmedeltiden hopplöst splittrat till följd av svaga regenter. På 1500-talet hade försök gjorts till ett enande men kurfurstarnas makt var för stor och efter trettioåriga kriget fördjupades och påskyndades sönderfallet av Tyskland, vilket givetvis inte sågs med blida ögon av grannländerna som fruktade ett enat och starkt Tyskland.

1847-1848 hade den preussiske kungen kallat till lantdag i Berlin. Preussen var inte lika kontrollerat av Österrike som övriga tyska stater och i det preussiska Rhenlandet hade en modern klass av kapitalistiska industrialister och godsägare vuxit fram. Dessa ville, till skillnad från junkrarna i öst, att Tyskland skulle få en liberal och alltysk konstitution.

Bismarck gjorde entré på den stora politiska scenen i början av 1860-talet. Preussen präglades fortfarande av skillnaden mellan öst och väst. Provinserna vid Rhen kännetecknades av ökande industrialisering och framväxten av nya klasstrukturer medan junkrarna öster om Elbe fortfarande byggde sin makt på patriarkala metoder. Junkrarna hade även starka band till kungen och till militären och det var inte konstigt att det låg en intressekonflikt mellan öst och väst.

I början av 1860 hade den preussiska centralmakten ställt krav på den liberala preussiska lantdagen att utöka värnpliktstiden. Detta skulle medföra en skatteökning vilket inte var omtyckt av lantdagen som ändå gick med på vissa skattehöjningar. 1862 förkastade lantdagen förslaget på militärreformer och vållade därmed en politisk kris. Bismarck valdes då till ministerpresident och försökte medla i konflikten. När han insåg att det var lönlöst ignorerade han lantdagens beslut och följde den linje som junkrarna förespråkade. Bismarck hade nu visat folket vem som hade makten och det var också på hans och den preussiska ledningens villkor som Tyskland skulle komma att enas. Bismarck eftersträvade ett starkt Preussen och det var inte svårt för honom att samarbeta med olika politiska rörelser och åsiktsriktningar som eftersträvade ett enat Tyskland. När Danmark 1863 gjorde anspråk på Slesvig såg Bismarck sin möjlighet att utvidga Preussen. Genom det Tyska förbundets riksdag fick han med sig Österrike och Danmark besegrades. Den preussiska militären hade visat prov på sin effektivitet och Preussen besatte Slesvig medan Österrike besatte Holstein.
För att stärka Preussen ytterliggare behövde Bismarck få till stånd en konflikt med det mäktigaste tysk-språkiga riket, Österrike. Genom provokationer fick han till stånd en konflikt mellan Preussen och de tyska förbundsstaterna som ledde till en fullständig seger för den överlägsna preussiska krigsmakten och en fred på den preussiska maktelitens villkor. Tillsammans med ett tjugotal småstater i norra Tyskland upprättade Bismarck Nordtyska förbundet, det tyska förbundet från 1815 hade nu spelat ut sin roll.

För att få med sig de liberala krafterna skapades en konstitution med en tvåkammar riksdag och allmän rösträtt för män men fortfarande var den preussiske kungen överhuvud.
Vid den här tiden hade en annan stormakt, Frankrike, börjat kasta lystna blickar på de sydtyska stater som stod utanför Nordtyska förbundet. Napoleon III var rädd för en fortsatt preussisk expansion och ville genom besättandet av de sydtyska staterna skapa en ”buffert” mellan Frankrike och Preussen. Genom politiskt ränkspel från både Bismarck och
Napoleon III förklarade Frankrike krig 1870. I kriget slöt de sydtyska staterna upp på Preussens sida och i samband med Preussens seger fick de inträde i det nya Tyska riket.

Tyskland var nu enat till det yttre men en inre konsolidering krävdes också, etc.

Som du ser var Preussen den ledande tyska staten och man kan nästan säga att Tyskland och Preussen var samma land. Tyskland styrdes t ex länge av Preussen, osv.