Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-03-15, 22:17
  #205
Medlem
udons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vastmanlanning
Ja, så är det nog ofta och jag tycker det är sorgligt, jag tror att det bidrar till att barnen när de blir tonåringar ofta är så väldigt ensamma, att de inte har ett socialt starkt nätverk med släkt och vänner till familjen. Förskolepersonalen är bara med dem några år , sen kommer nya lärare som ständigt byts ut. För lärarna är barnen ett yrke dom de får betalt för och inga personer de engagerar sig vidare med. Då har barnen bara sin lilla kärnfamilj, förhoppningsvis åtminstone det.
Tonåringar idag är väldigt ensamma, det bidrar till deras dåliga mående, tyvärr.

Tonårsperioden är turbulent för dom flesta, men att koppla det till förskolan är lite magstarkt.

Ensamma tonåringar beror nog mer på att dom hellre umgås på snapchat än i verkligheten.

Det är också populärt idag att föräldrar ska skydda sina barn från alla tänkbara fall av motgångar. Ungdomarna lär sig inte hantera det bidrar till dom till slut inte utsätter sig för sådana situationer —> kan ju leda till ensamhet.
Citera
2018-03-16, 01:37
  #206
Medlem
-a-l-e-x-i-a-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av udon

Ånej du. Försök inte.

Jag skriver klart och tydligt att jag uppfostrar mina barn till att vara självständiga individer
och att det går utmärkt. Självfallet kan jag inte veta utfallet när dom blir äldre/vuxna men varför skulle jag agera annorlunda när allt är frid och fröjd? Att jag skriver ”att det går umtärkt” syftar på nutid. Du behöver lära dig tempus

Att börja tvivla på min känsla för mitt föräldraskap på grund av pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder vore irrationellt.

Lol. återge dina utsagor korrekt rätt nästa gång. Jag föreslår jag att du läser vad du skrev egentligen:

Citat:
Ursprungligen postat av udon
Jag uppfostrar mina barn till att bli självständiga individer och det funkar alldeles utmärkt. Jag är inte alls avundsjuk på din kategori som inte låter ungarna utveckla en egen personlighet. Faktum är att vi ivrigt lämnat över våra barn så fort vi haft andra på besök för att vänja dom vid andra människor.

Det blir naivt när du hävdar med tvärsäkerhet att du i nutid uppfostrar dina barn till att bli (apropå tempus - futurum) självständiga individer och att det funkar alldeles utmärkt. Förstår du att det är befängt att hävda en realitet som inte har slagit in? Dessutom med tvärsäkerhet. Och rörande någon annan än dig själv. Förstår du också att det uttalandet gör att man tar saker du säger med en nypa salt? Och när du dessutom felciterar dig själv och därefter lägger över det hela på mig, adderar detta ytterligare negativt till hur du uppfattas.

Frågorna i mitt förra inlägg svarade du inte på. Jag skulle uppskatta om du kunde förtydliga vad du menade med dina iakttaganden.

1. Var i mitt inlägg menar du att jag tar ängsligheten till en "ny nivå"?
2. Hur menar du att jag sprider osäkerhet/ökar på ängslighet?



Sedan, när du skriver "Att börja tvivla på min känsla för mitt föräldraskap på grund av pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder vore irrationellt.", undrar jag varför du plockar in dessa pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder? Är det något du har fått för dig att du bör relatera till?

...
__________________
Senast redigerad av -a-l-e-x-i-a- 2018-03-16 kl. 01:40.
Citera
2018-03-16, 07:28
  #207
Medlem
udons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -a-l-e-x-i-a-
Det blir naivt när du hävdar med tvärsäkerhet att du i nutid uppfostrar dina barn till att bli (apropå tempus - futurum) självständiga individer och att det funkar alldeles utmärkt. Förstår du att det är befängt att hävda en realitet som inte har slagit in? Dessutom med tvärsäkerhet. Och rörande någon annan än dig själv. Förstår du också att det uttalandet gör att man tar saker du säger med en nypa salt? Och när du dessutom felciterar dig själv och därefter lägger över det hela på mig, adderar detta ytterligare negativt till hur du uppfattas.

Att bli kan lika gärna handla om en pågående process. Särskilt i svenskan där tempus futurum inte används vid böjning av verb. Det står dessutom klart att jag syftar på en pågående process eftersom jag sedan skriver funkar.

Det som om du skulle gå till gymmet och lyfta vikter. Väl där säger du nu kommer jag bli stark. Det syftar både på att det är en pågående process när du väl börjar lyfta samt att målet med aktiviteten är att du ska bli stark. Det låter rörigt men så funkar svenskan och man måste se sammanhanget.

Citat:
Ursprungligen postat av -a-l-e-x-i-a-
Frågorna i mitt förra inlägg svarade du inte på. Jag skulle uppskatta om du kunde förtydliga vad du menade med dina iakttaganden.

1. Var i mitt inlägg menar du att jag tar ängsligheten till en "ny nivå"?
2. Hur menar du att jag sprider osäkerhet/ökar på ängslighet?

1 och 2; Jag hoppas innerligt att du förstår att det inte är samma sak att ett litet barn verkar självständigt, som att ett litet barn faktiskt är det.

Det skulle kunna vara så att en person (du) som uttrycker sig så tvärsäkert kring ett ännu inte inträffat/bevisat faktum, skulle kunna vara en person vars utsaga man ska förbise eller åtminstone ifrågasätta. Kanske vill du verka tvärsäker...men lyckas istället producera det motsatta.

Ett barn kan skratta och verka må bra men ändå vara otryggt anknutet. Så egentligen syns oftast barnets anknytningsmönster först långt senare i dess liv:

Citaten från dig ovan visar tydligt att du finner det lämpligt att tvivla på hur barnet mår, trots att denne uppvisar tecken på välmående. Det anser jag vara dumheter.

Citat:
Ursprungligen postat av -a-l-e-x-i-a-
Sedan, när du skriver "Att börja tvivla på min känsla för mitt föräldraskap på grund av pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder vore irrationellt.", undrar jag varför du plockar in dessa pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder? Är det något du har fått för dig att du bör relatera till?

...

Om du missat det så handlar tråden om anknytningsteori. Det är en psykologisk teori som diverse människor kapat för att skapa uppfostringsmetoder. Det är inte tanken med anknytningsteori och det ger upphov till en massa otyg.....som du själv verkar vara en del av
Citera
2018-03-16, 10:20
  #208
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av udon
Ånej du. Försök inte.

Jag skriver klart och tydligt att jag uppfostrar mina barn till att vara självständiga individer och att det går utmärkt. Självfallet kan jag inte veta utfallet när dom blir äldre/vuxna men varför skulle jag agera annorlunda när allt är frid och fröjd? Att jag skriver ”att det går umtärkt” syftar på nutid. Du behöver lära dig tempus

Att börja tvivla på min känsla för mitt föräldraskap på grund av pseudovetenskapliga uppfostringsmetoder vore irrationellt.

Bästa sättet att få verkligt självständiga barn är att uppfostra dem med anknytningen till föräldrarna i fokus, dvs se till att relationen med föräldrarna är mycket stark. Det får man genom att tillbringa mycket tid med sina barn, både kvalitetstid och kvantitetstid. Ett barn med en god anknytning till sina föräldrar klarar tonåren mycket bättre då de är grundade i sig själva och i sin familj och behöver inte hämta bekräftelse hos jämnåriga eller på Internet. Barnen kommer sedan när de är mogna för det att själva hävda sin självständighet. Självständigheten skall alltid initieras från barnet och inte från föräldern.
Citera
2018-03-16, 10:30
  #209
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av udon
Tonårsperioden är turbulent för dom flesta, men att koppla det till förskolan är lite magstarkt.

Ensamma tonåringar beror nog mer på att dom hellre umgås på snapchat än i verkligheten.

Det är också populärt idag att föräldrar ska skydda sina barn från alla tänkbara fall av motgångar. Ungdomarna lär sig inte hantera det bidrar till dom till slut inte utsätter sig för sådana situationer —> kan ju leda till ensamhet.

Att många tonåringar idag får problem tror jag beror på att de är ensamma och har dålig kontakt med sin familj och en dålig anknytning till sina föräldrar. Barnen behöver sina båda föräldrar, men också sin utökade familj, sin släkt. I den mån man inte umgås med sin utökade familj kan goda familjevänner som man umgås med och deras barn fylla samma roll som den utökade familjen.

Anknytningen spelar jättestor roll för en tonåring. Anknytningen grundläggs inte under förskoleåren utan på BB. Sen påverkas styrkan i anknytningen av föräldrarnas relationer till barnen ända upp till dess att barnen i de sena tonåren börjar frigöra sig från föräldrarna, för att kunna bli självständiga vuxna. Om anknytningen fallerar redan under förskoletiden ger det en väldigt dålig prognos för tonåren. Men det går att förstärka en svag anknytning om man jobbar aktivt med detta , även under tonåren.


"Adolescent-parent attachment has profound effects on cognitive, social and emotional functioning. Secure attachment is associated with less engagement in high risk behaviours, fewer mental health problems, and enhanced social skills and coping strategies. The present article provides a brief synopsis of the changes that occur during adolescence and describes what attachment is, why it continues to be important and how it is transformed during adolescence."

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724162/
Citera
2018-03-16, 10:36
  #210
Medlem
Katzyns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vastmanlanning
Bästa sättet att få verkligt självständiga barn är att uppfostra dem med anknytningen till föräldrarna i fokus, dvs se till att relationen med föräldrarna är mycket stark. Det får man genom att tillbringa mycket tid med sina barn, både kvalitetstid och kvantitetstid. Ett barn med en god anknytning till sina föräldrar klarar tonåren mycket bättre då de är grundade i sig själva och i sin familj och behöver inte hämta bekräftelse hos jämnåriga eller på Internet. Barnen kommer sedan när de är mogna för det att själva hävda sin självständighet. Självständigheten skall alltid initieras från barnet och inte från föräldern.

Alltså jag förstår hur du menar, det finns ju grader i tonårshelvetet. Men jag tror inte att någon tonåring med normala hjärnfunktioner kan klara att helt bortse från bekräftelse från jämnåriga eller internet. Tvivlar även starkt på om det finns vuxna som kan det (bortsett från personer med avvikande hjärnfunktioner alltså). Det sociala samspelet är OERHÖRT centralt för utvecklingen under tonårstiden, och jag tror INTE att samspelet med jämnåriga kan eller bör ersättas med samspel med föräldrarna under den perioden. Den tonåring som bokstavligen inte bryr sig om vad jämnåriga tycker om den är det faktiskt något allvarligt fel på.

Däremot är det givetvis en fördel att en tonåring inte bygger hela eller stora delar av sitt värde som person på vad andra tonåringar tycker. Att tonåring kan bevara en känsla av egenvärde och ha zoner i livet där han eller hon kan låta bli att bry sig, oavsett vad de jämnåriga hittar på. Och visst tror jag att relationen till föräldrarna är viktig för att skapa en grund hos individen av att känna sig älskvärd, värdefull och viktig.
Citera
2018-03-16, 10:46
  #211
Medlem
udons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vastmanlanning
Att många tonåringar idag får problem tror jag beror på att de är ensamma och har dålig kontakt med sin familj och en dålig anknytning till sina föräldrar. Barnen behöver sina båda föräldrar, men också sin utökade familj, sin släkt. I den mån man inte umgås med sin utökade familj kan goda familjevänner som man umgås med och deras barn fylla samma roll som den utökade familjen.

Anknytningen spelar jättestor roll för en tonåring. Anknytningen grundläggs inte under förskoleåren utan på BB. Sen påverkas styrkan i anknytningen av föräldrarnas relationer till barnen ända upp till dess att barnen i de sena tonåren börjar frigöra sig från föräldrarna, för att kunna bli självständiga vuxna. Om anknytningen fallerar redan under förskoletiden ger det en väldigt dålig prognos för tonåren. Men det går att förstärka en svag anknytning om man jobbar aktivt med detta , även under tonåren.


"Adolescent-parent attachment has profound effects on cognitive, social and emotional functioning. Secure attachment is associated with less engagement in high risk behaviours, fewer mental health problems, and enhanced social skills and coping strategies. The present article provides a brief synopsis of the changes that occur during adolescence and describes what attachment is, why it continues to be important and how it is transformed during adolescence."

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2724162/

Återigen. Den vetenskapliga forskningen på "anknytning" är inte en guide till barnuppfostran. Det råder en överhängande risk för att folk misstolkar och drar egna slutsatser som det inte finns stöd för.
Citera
2018-03-16, 11:10
  #212
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Katzyn
Alltså jag förstår hur du menar, det finns ju grader i tonårshelvetet. Men jag tror inte att någon tonåring med normala hjärnfunktioner kan klara att helt bortse från bekräftelse från jämnåriga eller internet. Tvivlar även starkt på om det finns vuxna som kan det (bortsett från personer med avvikande hjärnfunktioner alltså). Det sociala samspelet är OERHÖRT centralt för utvecklingen under tonårstiden, och jag tror INTE att samspelet med jämnåriga kan eller bör ersättas med samspel med föräldrarna under den perioden. Den tonåring som bokstavligen inte bryr sig om vad jämnåriga tycker om den är det faktiskt något allvarligt fel på.

Däremot är det givetvis en fördel att en tonåring inte bygger hela eller stora delar av sitt värde som person på vad andra tonåringar tycker. Att tonåring kan bevara en känsla av egenvärde och ha zoner i livet där han eller hon kan låta bli att bry sig, oavsett vad de jämnåriga hittar på. Och visst tror jag att relationen till föräldrarna är viktig för att skapa en grund hos individen av att känna sig älskvärd, värdefull och viktig.

Javisst, håller med förstås. Att gå till extremen, att inte bry sig alls om kompisar är förstås inte heller hälsosamt! Men grunden till social kompetens byggs inte i relationen till jämnåriga, grunden byggs i relationen till de viktiga vuxna, det vi kallar anknytning. Jag tror vi i Sverige missar detta, vi tror att barn utvecklar social kompetens främst genom lek med jämnåriga. Det är vårt fatala misstag och leder till att lärare nu vittnar om att barns sociala kompetens minskat dramatiskt.
Citera
2018-03-16, 11:14
  #213
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av udon
Återigen. Den vetenskapliga forskningen på "anknytning" är inte en guide till barnuppfostran. Det råder en överhängande risk för att folk misstolkar och drar egna slutsatser som det inte finns stöd för.

Det kan det förstås finnas, risk för misstolkningar.
För mig personligen har anknytningsteorin dock gett mycket.
Många av oss i Sverige kan inte helt falla tillbaks på instinkter och tradition eftersom så mycket har förändrats i vårt samhälle. Därför tror jag att anknytningsteorin har en viktig funktion att fylla och jag tycker alla svenskar borde få utbildning i den. Själv önskar jag haft kunskap om anknytningen innan jag fick barn, eftersom så mycket grundläggs redan på BB.
Citera
2018-03-16, 14:16
  #214
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av udon
Nu blev det många undantag från din ursprungliga åsikt .

Jag tycker det är juridisk enkelt. Man har delad vårdnad och därmed ska dagarna fördelas lika enligt lag, men då med möjlighet att göra avsteg efter samtycke. Det är rättvist.

Nejdå. Jag skrev att pappor som _kräver_ att få vara hemma [på mammans bekostnad] var avskräde. Och det står jag fast vid. Är mamman nöjd med sin tid hemma och vill börja jobba är det förstås utmärkt om pappan vill vara hemma med.

Är det inte redan så att man får hälften var och som man sen kan avstå till den andre?
Citera
2018-03-16, 14:22
  #215
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Vastmanlanning
Bästa sättet att få verkligt självständiga barn är att uppfostra dem med anknytningen till föräldrarna i fokus, dvs se till att relationen med föräldrarna är mycket stark. Det får man genom att tillbringa mycket tid med sina barn, både kvalitetstid och kvantitetstid. Ett barn med en god anknytning till sina föräldrar klarar tonåren mycket bättre då de är grundade i sig själva och i sin familj och behöver inte hämta bekräftelse hos jämnåriga eller på Internet. Barnen kommer sedan när de är mogna för det att själva hävda sin självständighet. Självständigheten skall alltid initieras från barnet och inte från föräldern.

Gissar att du sett denna:
https://www.bing.com/videos/search?q...BA&FORM=VRRTAP
Jag gillade den måste jag säga. För er som inte orkar titta kan man väl säga att om föräldrarna betyder mer än vännerna bryr man sig mer om vad föräldrarna tycker än om vad vännerna tycker. Mindre grupptryck, mer självständighet. Typ.
Citera
2018-03-16, 15:07
  #216
Medlem
udons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av felelement
Nejdå. Jag skrev att pappor som _kräver_ att få vara hemma [på mammans bekostnad] var avskräde. Och det står jag fast vid. Är mamman nöjd med sin tid hemma och vill börja jobba är det förstås utmärkt om pappan vill vara hemma med.

Är det inte redan så att man får hälften var och som man sen kan avstå till den andre?

Det som inte går att fördela är "pappamånaderna". Alltså 3 månader i nuläget. Det är ju många som aldrig plockar ut dom dagarna.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback