Citat:
Jag måste säga att jag upplever mina abstinensproblem som permenanta (från opiater). Jag kan ta NMDA antagonister i månader i sträck för att blockera den fysiska smärtan/ångesten som kommer från abstinensen men det gör absolut ingen skillnad alls då så fort effekten går över = intolerabel smärta och ångest som ALDRIG NÅGONSIN TAR SLUT. Dessutom funkar det inte att ta starka NMDA antagonister så länge då det orsakar horribla biverkningar.
Jag vill bara säga att skiten kan visst vara permanent. Möjligtvis om jag väntade i 6 år eller något att det skulle gå över. Innan dess har jag tagit livet av mig pga symptomen. Det känns som att vara fast i en mardröm som aldrig någonsin går att vakna ifrån.
Jag ska söka hjälp en sista gång. Jag orkar inte knarka mer, jag orkar inte uppleva abstinensproblemen mer, att sluta är fullkomligt meningslöst. Som jag skriver, inte ens smärtan tar slut längre, förut hade jag bara problem med att ångesten varade för evigt därför tog jag återfall hela tiden, nu tar ingenting slut länge.
Efter det här känner jag att det får vara nog, eftersom ingenting funkar och det inte går att få hjälp ska jag försöka samla mod till mig att begå självmord. Jag hoppas jag lyckas denna gång.
"Cells that fire together wire together" goes för abstinensproblem också. Tar man för många återfall tar det till slut aldrig slut längre. Kroppen klarar inte av det. Tror detta är min 14:e? gång eller något som jag går igenom den fysiska och psykiska abstinensen och det som fixade sig på 1 timme förut tar nu 1 månad ungefär. Hur fan ska jag ta mig igenom det? Det är för fan inte abstinenproblem längre utan meningslös tortyr ur min synpunkt.
Det är enkelt att vara positiv och tro att allt ska gå över om man själv har lyckats sluta för första gången t ex då man mår jättebra osv men för varje återfall skulle jag säga att abstinensproblemen blir 2x värre och 2x längre. Helt plötsligt är det inte lika enkelt längre.
Jag vill bara säga att skiten kan visst vara permanent. Möjligtvis om jag väntade i 6 år eller något att det skulle gå över. Innan dess har jag tagit livet av mig pga symptomen. Det känns som att vara fast i en mardröm som aldrig någonsin går att vakna ifrån.
Jag ska söka hjälp en sista gång. Jag orkar inte knarka mer, jag orkar inte uppleva abstinensproblemen mer, att sluta är fullkomligt meningslöst. Som jag skriver, inte ens smärtan tar slut längre, förut hade jag bara problem med att ångesten varade för evigt därför tog jag återfall hela tiden, nu tar ingenting slut länge.
Efter det här känner jag att det får vara nog, eftersom ingenting funkar och det inte går att få hjälp ska jag försöka samla mod till mig att begå självmord. Jag hoppas jag lyckas denna gång.
"Cells that fire together wire together" goes för abstinensproblem också. Tar man för många återfall tar det till slut aldrig slut längre. Kroppen klarar inte av det. Tror detta är min 14:e? gång eller något som jag går igenom den fysiska och psykiska abstinensen och det som fixade sig på 1 timme förut tar nu 1 månad ungefär. Hur fan ska jag ta mig igenom det? Det är för fan inte abstinenproblem längre utan meningslös tortyr ur min synpunkt.
Det är enkelt att vara positiv och tro att allt ska gå över om man själv har lyckats sluta för första gången t ex då man mår jättebra osv men för varje återfall skulle jag säga att abstinensproblemen blir 2x värre och 2x längre. Helt plötsligt är det inte lika enkelt längre.
Suck, men testa andra substanser då.
Ibogaine är en, sen har du flertalet andra jag har diskuterat i trådarna.
Läs på, testa, var kreativ.
Skaffa en bättre inställning än din defaitism.
Du menar på allvar att du vill köra metadon resten av livet och vara ett offer ?