Vad skiljer er killar som aldrig får ligg och brudar från oss andra?

Jag har sett så många trådar och inlägg av och om killar som aldrig får ligga eller tjej. Från minst tio år tillbaka fram till nu. Ni som skriver tror att det gäller en majoritet.

Men jag har fått ligg och brudar, mina bröder, alla jag känner. Ingen som är oskuld upp i 20-åren, de flesta är inte ofrivilliga singlar över 30.

Så nu vill jag veta. Vad skiljer killar som bara inte kan attrahera tjejer, från de som kan?

Vad tror du själv?

Social kompetens.

Att vi är rika modeller?

Bingo!

I mitt fall så är det extrem blyghet (antagligen social fobi, aldrig fått en diagnos dock, för jag skulle aldrig våga ta kontakt med en psykolog, är det diagnos nog?), kan helt enkelt inte prata med tjejer.
Har således aldrig ens försökt (och då menar jag aldrig, inte haft ett genuint samtal någonsin), så det är ju inget mysterium direkt.

Jag har definitivt inte uppfattning att jag är särskilt typisk, alla mina gamla klasskompisar, kollegor och syskon verkar ha förhållanden.

Trist att läsa. Hoppas du kan ta tag i det. Du har i alla fall insikt och verklighetskoll så det kan nog ordna sig.

Det finns väldigt många anledningar. De väntar bara på att tjejen ska ta första steget. De har höga krav på tjejer. Alltså att hon ska vara skitsnygg. Sen är dem kanske fula eller feta. Sen sitter dem väl bara vid datorn och är folkskygga.

Jag är 19 år och har knullat med 4 tjejer. Jag har flickvän just nu. Jag började skriva med henne på Facebook. Sen träffades vi. Så ni som aldrig får tjejer. Börja skriv till tjejer på nätet så ska ni se att det funkar. Sen får ni inte ha för höga krav

Typiskt. Börja skriva med tjejer på Facebook eller på någon dejtingsida. Tänk såhär. Prata med tjejerna som om dem är din kompis. Då kanske det blir enklare

För att få ligga behöver man antagligen se tjejer/kvinnor som människor snarare än som enhörningar från en annan planet, samt ha en tillräckligt stark sexdrift för att även bli intresserad av att ligga med den kategorin människor.

Exakt. Så är det

Om man säger så här, jag har t om problem att prata med mina syrror (där har ni något att psykoanalysera..). Är det bara tjejer närvarande blir min röst konstig och stel, ibland andra fysiska symptom som om adrenalinet pumpar, hjärtklappning, osv.
Tidigare tyckte jag det var värre ju snyggare de var, men nu är det nästan tvärtom - som att jag vet att de är utanför min liga, och därför aldrig kommer leda till nått.
Märkligt nog har jag inga problem att prata inför större grupper - tycker det är rätt spännande och roligt faktiskt.
Och i proffesionella sammanhang (typ kundmöten) brukar det gå bra oavsett kön.

Misstänker att det utvecklats till någon slags fix ide nu, att jag 'vet' att jag inte kan prata med tjejer, så det blir självuppfyllande.