Vad önskar ni kom tillbaka idag från 80-talet?

Filmer som inte tog sig själv på fullt allvar, men utan att vara renodlade komedier. Exempelvis actionfilmer med one liners (Rovdjuret), eller thrillers med överdrivna idéer (Liftaren).

Ja och det var ju bra för var arbetsgivaren kass så var det bara att ge fingret eller säga vad man tycker.

I dag kan man sällan göra det.

En annan sak.

Inget internet, inga mobiler som folk stirrade ner i på gott och ont. Jag minns att man träffades mer och folk var betydligt duktigare på att berätta historier och att överhuvudtaget umgås socialt.

i dag möter man människor som knappt vet hur man umgås socialt och knappt har det där minspelet i ansiktet. Man sitter och umgås på nätet så man får ingen träning i hur man visar känslor med ansiktet.

När man träffas så vill folk hålla långa monologer om något eget som egentligen inte är så intressant i längden och på det djupet för andra människor

Det är en liten ruggig och otrevlig märklig utveckling som jag inte vet om det slutar bra eller dåligt och på det området så tycker jag det var mycket bättre.

man umgicks helt enkelt mer i verkligheten.

Datorer och smartphones har helt enkelt gjort folk överlag, mer autistiska, och sedan sitter folk och skyller på vacciner

Ja exakt... Autistisk bra ord.

jag har läst om det att det finns unga som knappt går ut och knappt umgås med kompisar IRL och det har dom börjat med tidigt så deras mimik är i stort helt borta. Har aldrig funnits där.

jag själv har suttit mycket vid datorn mycket på grund av intressen och sjukdom. och jag märker nu att jag är ju lite mimikfattigare nu. Man jag förstår så klart andras muskeluttryck i ansiktet och allt det och vet hur man visar det och har ju vett att vända ansiktet mot den jag talar med. men jag har märkt att det är ,lite svårare att le kraftigt mot folk, musklerna är ju helt förtvinade. Jag får ryckningar när jag ska le efter en helkväll...blir så själva märkligt trött.. Blir fortare trött och utmattad av att umgås.

men i samma veva så märkte jag att jag träffade på en hel del yngre som är totalt mimikfattiga i hela ansiktet... ser ju helknasigt ut när man upptäcker det och börjar kolla efter det. Dom tar liksom inte ögonkontakt på samma sätt, och dom pratar mer med nån stel röst som inte går upp och ner i pitsh på samma sätt.

Det både ser lite knasigt ut och låter lite konstigt när man börjar tänka på det.

Att saker var på riktigt
Heterosexualitet och inte pansexualitet
supermodeller

Pja,det skulle vara den mytomspunna glasturken då.

Det var före min tid,men folk som hade tillgång till det på 80-talet blir alltid helt lyriska när dem talar om det.

Endast rockmusiken. Resten kan fortsätta ligga död i historieboken.

Fanns inte mycket bra på 80-talet på något sätt. Förutom att industrialismen äntligen började dö till förmån för kommande informationsåldern.

Det var som en dörr in i framtiden som man nu aldrig vill gå tillbaka genom.

Inget! Lever i nuet och blickar framåt

Nostalgi, ett njutningsmedel för drömmare?

Frånvaron av mobiltelefoner saknar jag. När inte varenda jävel står med gamnacke och måste titta till sina grönsaker på Framville eller lägga nästa ord på Wordfeud, gärna mitt i middagen. Prata med människor har blivit näst intill ett ofredande.

Naturens under (Dryck från Arla) samt bristen på internet.

Inte mycket annat. Musiken var sämst, modet och designen var vedervärdigt och folk var allmänt dumdryga.

Att man vågar göra filmer med historier som inte är gjorde för max profit, utan har en vision.