Den STORA tråden om Citalopram (erfarenheter, biverkningar osv.)

Har ätit 5 olika anti-depressiva piller: Zoloft, Cipramil, Effexor, Buspar och nu Seroxat.

Min erfarenhet är att biverkningarna aldrig är farliga, förutom erektionsbiten och kanske att man blir irritabel och skit vid höga doser och lite zombieaktig. Men det hjälper fett mot panikångest och ångest överhuvudtaget.

ALLA biverkningar som överhuvudtaget finns måste rapporteras, så var inte orolig. Du kommer inte få en psykos eller tappa håret

Hur upplevde du upptrappningen? Kom samma bieffekter igen eller var det lugnare?
Är det samma tidslinje som gäller?
Jag känner nu efter över en månads bruk på 20mg att det absolut inte räcker.
Har kvar samma symtom och ångest som innan, om än dock lite lindrigare.

Men att trappa upp går det fortare eller långsammare när man startar?

När är det dax för en SSRI-Tråd? Börjar bli trött

Jag har ätit 20mg i drygt 4 veckor och ska nu efter samtal med läkare gå upp till 40mg. Han sa att det bör räcka med att äta 30mg ett par dagar och sen gå upp till 40 när jag känner att eventuella biverkningar släppt. Jag är inne på andra dygnet på 30mg nu och det är inte i närheten lika jobbigt som att gå från 0-10 eller 10-20. Det enda jag märkt av är att jag blivit orolig i magen och lite småskakig på morgonen.

För att vara på den säkra sidan tänkte jag äta 30mg i en vecka, för att sedan trappa upp.

Åt Citalopram i ett halvår och blev mycket bättre. Trappade ner och var helt utan i ca 3 månader. Nu har oro och panikkänslor gradvis kommit tillbaka och jag har börjat med halv dos igen.
Men fy fan va jobbit det är första tiden, har ätit halv tablett dagligen i en vecka nu och jag har krypningar i benen, mår illa och känner mig uppjagad och stirrig. Men det är väl bara att ta det som det är och vänta på resultatet...
Kanske ska öka till en hel tablett nu?!

Låter jäkligt likt min erfarenhet, speciellt med likgiltigheten, men det har faktiskt blivit bättre den här rundan (åt första gången 1996-1998, nu sedan typ ett o ett halvt år tillbaka). Jag är nu nere på 20mg om dagen vilket funkar bra, för tar jag mer blir jag så satans trött att jag inte orkar nånting (går dock upp på 40 ibland när jag har mens ). Det riktigt jävla otäcka händer dock de gånger jag antingen glömt fixa nytt recept eller inte haft råd att ta ut nya på ett tag: det känns som om varenda nerv "spritter", nästan som om jag får små stötar i kroppen hela tiden, och det är så satans vidrigt!!

Och sexdriften är det fan inga problem med - är man deppad har man iaf ingen lust

Hoppas ingen blir sur för att jag bumpar upp en halv gammal tråd men som någon annan sa så kanske vi skulle kunna ha en samlad tråd om Citalopram?

Ja jag har en liten fråga också eller ett par frågor kanske det blir.

Det gäller min flickvän som har fått Citalopram utskrivit igår. Och ska börja på sin kur imorgon är det tänkt.

Någon som kan gå lite steg för steg vad vi har att vänta oss?
Vad jag har förstås så är det de två - tre första veckorna som är jobbigast?
Men vad är det som blir jobbigt? Är det psykiskt och ångesten som sätter in i en högre växel eller är det med fysiska problem som är värst?

Hon har redan rätt svårt med livet. De ända trygga punkterna hon har i sitt liv är hemma och på jobb. Och rutiner är väldigt viktigt för henne. Bryts dessa rutiner så blir det ett helvete. Hon bryter helt o hållet ihop.

Så vi vill ha reda på lite vad vi kan vänta oss. Speciellt jag så jag vet lite vad som kan hända. Så jag vet lite hur jag ska hantera det hela och förberedda mig.

Så någon snäll människa kan kanske lista vad de hade för några biverkningar (läser man i fass så blir man ju mörk rädd ) och hur man mår psykiskt de första veckorna.

Ja sen har jag en liten avstickare här. Hon är lite rädd för att gå upp i vikt. För enligt fass så är det en av biverkningarna just en viktstörrning. Är det så att man äter mer eller är det för att det påverkar ämnesomsättningen?

Jätte tacksam för alla svar vi kan få.

Jag kan redogöra för vad som hände med mig.

De två första veckorna mådde jag sämre psykiskt, helt klart, men om man är medveten om det, så ska det gå bra. Hon verkar ju dessutom ha dig hemma och något att göra på dagen.

Den första tiden blev jag lite "snurrig" när jag ställde mig upp. Det gick över efter några veckor. Jag har dock ganska lågt blodtryck och det kanske berodde på det.

Den första veckan kunde jag se "ljus" när jag lade mig på kvällen. Inte särskilt mycket och det kom enbart när jag precis lagt mig ned och slutit ögonen. Inget stort problem.

Jag gick inte upp i vikt. Däremot tyckte jag att hungerkänslorna minskade.

Den sexuella lusten minskade markant. Iofs. hade jag inte särskilt stor sexlust innan jag började med Citalopram, men efter att jag började med det har jag bara haft en normal utlösning och det var i samband med alkoholförtäring.

Tack för svaret xavi8222 Känns lite skönare nu när man har fått höra lite vad man väntar sig. Man har ju läst lite i media och där är ju ett par inlägg här som också får en att bli lite nervös. Eller kanske inte nervös så men att biverkningarna var många.

Hur länge har du gått och när brukar man trappa upp? Hon ska ju gå nu på en halv tablett i en vecka och sedan gå upp till 20mg. Eller det är inte alla som trappar upp?

Jag fick Citalopram utskrivet i måndags, delvis mot min vilja, men läkaren lyckades övertala mig tillslut att åtminstone prova. Men det blev inte av att jag kom iväg och hämta ut det förrens igår, delvis pågrund av att jag också har varit lite nojjig och skeptisk inför det här att äta antideprissivt.

Jag har fått börja på 20mg, och skulle enligt läkaren höra av mig till honom om sådär ett par tre veckor och rapportera lite, och om det behövdes så skulle vi kanske trappa upp lite då, men bara om det var nödvändigt.

Jag tog mitt första piller igår kväll. Och typ en eller två timmar efter att jag hade tagit pillret så började jag tex. svettas lite i ansiktet och kände mig lite ostadig i kroppen och lite dåsig, inte jätteallvarligt, men man blev ju lite små nojjig.

Och sen vaknade jag upp mitt i natten av att jag kände mig lite varmare än vanligt och hade lite svårt för att somna om, så jag låg vaken en stund. Men sen lyckades jag slumra till igen tillslut. Nu på morgonen har jag inte kännt något speciellt, möjligen lite dåsig och seg. Men jag har inte tagit något nytt piller ännu, men lär väl göra det snart.

Men det är svårt för mig delvis att avgöra också vad som är biverkningar och vad som inte är biverkningar. Eftersom jag har dragits med endel stress symptom under en period, som mer eller mindre påminner om endel av biverkningarna som står i bipacksedeln.

Jo, och sen märkte jag av att jag hade lite svårt att komma imorse när jag skulle dra min morgonrunk, så det gjorde mig ju lite nojjig. Jag som älskar sex och som är en viktig del i mitt liv. Om det bara är tillfälligt under en övergångsperiod så är det givetvis inga problem, det kan jag leva med, men om det skulle sitta i permanent så kommer jag nog inte kunna acceptera det, även om pillerna hjälper. Finns det någon chans att det kan gå över efter ett tag?

Har oxå kört med med Citalopram ett par månader i stöten för ett drygt år sedan. Kul (?) att läsa tråden och känna igen sig - i synnerhet i maratonrunken som slutar i besvikelse Kan nämna att för mig så dök denna effekt upp efter bara nån dag eller 3 efter första tabletten, samt försvann om man gjorde en dags uppehåll, oavsett hur långt in i behandlingen jag befann mig. Kanske borde man skriva ut skiten till folk som har problem med för tidig utlösning?

Jag kände dock aldrig att ångesten bler värre under upptrappningsperioden. Som värst var man väl lite darring och okoncentrerad. Efter typ en månad kommer man in lojja likgiltighetslunken - ganska soft men knappast den mest kreativa period i mitt liv om man säger så.

Alkoholkonsumtion var inga problem, men jag kan inte påsta att man hade samma glädje av fyllan som tidigare.


En lite udda biverkning som ingen nämnt än (vore kul att höra om nån känner igen sig) är att jag helt slutade drömma, alt. komma ihåg vad jag drömt under natten. Om jag sen hoppade över tabletterna under en dag så drömde jag VÄLDIGT bizarra och utspejsade drömmar under samma natt, samt kom ihåg ovanligt många detaljer morgonen efteråt. Har fortfarande många goda "minnen" från dessa experiment.

Låter inte kul det där med det sexuella, att det liksom kan, komma och gå, att man kanske aldrig kan vara helt säker när det kommer att funka och när det inte gör det. Måste ju vara ganska frustrerande i längden, när man väl kommer till, vare sig det är en runk eller knulla, och det skiter sig ibland. Men det var allstå så hela tiden under behandligen för dig, det var inte så att problemen kunde avvta efter ett tag och att det åtminstone minskade lite?

Men trots detta, tycker du att pillerna har hjälpt något?

Jag bävrar iallafall inför det här att deprissonen och ens övriga psykiska problem eventuellt kan öka under några veckor, och om jag kommer kunna hantera det isåfall. Men jag ska försöka bita ihop så gott jag kan och ge det en chans.