Hej! Kvinna här, 36 år. Sambo, mamma, har ett heltidsjobb och ett allmänt bra liv.
Är mitt uppe i ett behandlingsprogram inom öppenvården. Har snart gjort halva tiden, 6 månader och jag får väl erkänna att det går sådär. Besviken på mig själv är jag just nu minst sagt. Har tagit återfall under några månaders tid nu. Typ två månader blir det nog.
Jag hamnade i öppenvården efter att chefen frågat hur det var med mig och även frågade om drogmissbruk eller alkoholmissbruk. Jag hade ganska hög korttidsfrånvaro pga abstinensbesvär.
Jag beslutade mig för att berätta att jag under lång tid varit beroende av smärtstillande läkemedel, Tramadol, och att jag ville ha hjälp. Han fixade in mig på öppenvård och jag är så tacksam för detta.
Startade min behandling i augusti 2017 och de tre första månaderna gick det hur bra som helst. Klart det var jobbigt mentalt i början men jag var så taggad och motiverad. Så trött på att antingen må bra eller må skit. Livet hade förlorat charmen för mig och jag var innan starten på öppenvården helt uppgiven och fylld av självförakt. Därför var det så skönt att äntligen få hjälp med detta jävla opioidmissbruk.
Men efter ca tre månader hände något. Vet inte varför riktigt men jag började tänka att jag ville ta Tramadol igen. Och en dag vann den önskan. Jag tar urinprov ibland, sporadiskt men eftersom mötena är en gång i veckan har jag under återfallet tagit på den dagen jag varit på min behandling. Det syns då inte på urinprov veckan därpå. Under jul var det någon veckas uppehåll och då tog jag mer/under längre tid. Sen vart jag sjuk någon veckan och passade givetvis på att knarka då. En dum jävla idiot är jag.
Jag hade direkt berättat för mina behandlare om återfallet hade det inte varit för att de i som tur måste rapportera detta till min chef samt att jag då dagligen måste göra alkotest och drogtest under flera månader.
Jag vill inte att min chef ska se ner på mig mer än han redan gör antagligen. Han har redan erkänt att han blir misstänksam om jag någon gång är sjuk, vilket jag iofs har förståelse för.
Just nu har jag tagit nya tag och är inne på 4:e drogfria dagen. Men jag upplever att Tramadolen ropar på mig, även om jag inte ens kan få tag i den. Fattar inte vad det är för fel på mig! Jag vill ju bli frisk och vara en bra mamma, sambo mm. Jag vill bli fri men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.
Tankar?
Är mitt uppe i ett behandlingsprogram inom öppenvården. Har snart gjort halva tiden, 6 månader och jag får väl erkänna att det går sådär. Besviken på mig själv är jag just nu minst sagt. Har tagit återfall under några månaders tid nu. Typ två månader blir det nog.
Jag hamnade i öppenvården efter att chefen frågat hur det var med mig och även frågade om drogmissbruk eller alkoholmissbruk. Jag hade ganska hög korttidsfrånvaro pga abstinensbesvär.
Jag beslutade mig för att berätta att jag under lång tid varit beroende av smärtstillande läkemedel, Tramadol, och att jag ville ha hjälp. Han fixade in mig på öppenvård och jag är så tacksam för detta.
Startade min behandling i augusti 2017 och de tre första månaderna gick det hur bra som helst. Klart det var jobbigt mentalt i början men jag var så taggad och motiverad. Så trött på att antingen må bra eller må skit. Livet hade förlorat charmen för mig och jag var innan starten på öppenvården helt uppgiven och fylld av självförakt. Därför var det så skönt att äntligen få hjälp med detta jävla opioidmissbruk.
Men efter ca tre månader hände något. Vet inte varför riktigt men jag började tänka att jag ville ta Tramadol igen. Och en dag vann den önskan. Jag tar urinprov ibland, sporadiskt men eftersom mötena är en gång i veckan har jag under återfallet tagit på den dagen jag varit på min behandling. Det syns då inte på urinprov veckan därpå. Under jul var det någon veckas uppehåll och då tog jag mer/under längre tid. Sen vart jag sjuk någon veckan och passade givetvis på att knarka då. En dum jävla idiot är jag.
Jag hade direkt berättat för mina behandlare om återfallet hade det inte varit för att de i som tur måste rapportera detta till min chef samt att jag då dagligen måste göra alkotest och drogtest under flera månader.
Jag vill inte att min chef ska se ner på mig mer än han redan gör antagligen. Han har redan erkänt att han blir misstänksam om jag någon gång är sjuk, vilket jag iofs har förståelse för.
Just nu har jag tagit nya tag och är inne på 4:e drogfria dagen. Men jag upplever att Tramadolen ropar på mig, även om jag inte ens kan få tag i den. Fattar inte vad det är för fel på mig! Jag vill ju bli frisk och vara en bra mamma, sambo mm. Jag vill bli fri men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.
Tankar?