Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-03-01, 09:28
  #1
Medlem
Aylaes avatar
Hej! Kvinna här, 36 år. Sambo, mamma, har ett heltidsjobb och ett allmänt bra liv.

Är mitt uppe i ett behandlingsprogram inom öppenvården. Har snart gjort halva tiden, 6 månader och jag får väl erkänna att det går sådär. Besviken på mig själv är jag just nu minst sagt. Har tagit återfall under några månaders tid nu. Typ två månader blir det nog.

Jag hamnade i öppenvården efter att chefen frågat hur det var med mig och även frågade om drogmissbruk eller alkoholmissbruk. Jag hade ganska hög korttidsfrånvaro pga abstinensbesvär.
Jag beslutade mig för att berätta att jag under lång tid varit beroende av smärtstillande läkemedel, Tramadol, och att jag ville ha hjälp. Han fixade in mig på öppenvård och jag är så tacksam för detta.

Startade min behandling i augusti 2017 och de tre första månaderna gick det hur bra som helst. Klart det var jobbigt mentalt i början men jag var så taggad och motiverad. Så trött på att antingen må bra eller må skit. Livet hade förlorat charmen för mig och jag var innan starten på öppenvården helt uppgiven och fylld av självförakt. Därför var det så skönt att äntligen få hjälp med detta jävla opioidmissbruk.
Men efter ca tre månader hände något. Vet inte varför riktigt men jag började tänka att jag ville ta Tramadol igen. Och en dag vann den önskan. Jag tar urinprov ibland, sporadiskt men eftersom mötena är en gång i veckan har jag under återfallet tagit på den dagen jag varit på min behandling. Det syns då inte på urinprov veckan därpå. Under jul var det någon veckas uppehåll och då tog jag mer/under längre tid. Sen vart jag sjuk någon veckan och passade givetvis på att knarka då. En dum jävla idiot är jag.
Jag hade direkt berättat för mina behandlare om återfallet hade det inte varit för att de i som tur måste rapportera detta till min chef samt att jag då dagligen måste göra alkotest och drogtest under flera månader.
Jag vill inte att min chef ska se ner på mig mer än han redan gör antagligen. Han har redan erkänt att han blir misstänksam om jag någon gång är sjuk, vilket jag iofs har förståelse för.

Just nu har jag tagit nya tag och är inne på 4:e drogfria dagen. Men jag upplever att Tramadolen ropar på mig, även om jag inte ens kan få tag i den. Fattar inte vad det är för fel på mig! Jag vill ju bli frisk och vara en bra mamma, sambo mm. Jag vill bli fri men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.

Tankar?
Citera
2018-03-01, 10:13
  #2
Medlem
Har själv varit tung missbrukare, nu har jag vart drogfri i 13 år.
Jag vet att vägen ditt sällan är rak, det viktigaste är att fortsätta försöka. Och slå inte på dig själv när du trillar dit, utan bara ta nya tag och fortsätt kämpa.
Om du vill så kan du prova någon av de anonymas grupper, det hjälpte mig i början. Jag tyckte om att prata med människor som visste vad jag gick igenom.
Lycka till!
Citera
2018-03-01, 10:26
  #3
Medlem
Aylaes avatar
Citat:
Har själv varit tung missbrukare, nu har jag vart drogfri i 13 år.
Jag vet att vägen ditt sällan är rak, det viktigaste är att fortsätta försöka. Och slå inte på dig själv när du trillar dit, utan bara ta nya tag och fortsätt kämpa.
Om du vill så kan du prova någon av de anonymas grupper, det hjälpte mig i början. Jag tyckte om att prata med människor som visste vad jag gick igenom.
Lycka till!

Jo har funderat på att gå till NA möten. I öppenvården där jag är nu ingår jag ju i en grupp med andra missbrukare men eftersom allt ska rapporteras till chef är det av förklarliga skäl svårt att vara ärlig med vad som hänt/händer.
När man misslyckas gång på gång växer känslan av att det är jag som är för klen eller viljesvag etc.
Hur många gånger föll du innan du lyckades bibehålla din drogfrihet?
Tack för ditt svar! 🙂
Citera
2018-03-01, 10:40
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Aylae
Jo har funderat på att gå till NA möten. I öppenvården där jag är nu ingår jag ju i en grupp med andra missbrukare men eftersom allt ska rapporteras till chef är det av förklarliga skäl svårt att vara ärlig med vad som hänt/händer.
När man misslyckas gång på gång växer känslan av att det är jag som är för klen eller viljesvag etc.
Hur många gånger föll du innan du lyckades bibehålla din drogfrihet?
Tack för ditt svar! 🙂
Jag gjorde en behandling och var drogfri några månader, bestämde sedan att det inte var något för mig. 7 år senare gjorde jag ett nytt försök utan behandling med NA som hjälpmedel. Varit drogfri sedan dess.
Mycket NA I början, numera när jag känner att jag behöver.
Citera
2018-03-01, 22:44
  #5
Medlem
gersmans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Aylae
Hej! Kvinna här, 36 år. Sambo, mamma, har ett heltidsjobb och ett allmänt bra liv.

Är mitt uppe i ett behandlingsprogram inom öppenvården. Har snart gjort halva tiden, 6 månader och jag får väl erkänna att det går sådär. Besviken på mig själv är jag just nu minst sagt. Har tagit återfall under några månaders tid nu. Typ två månader blir det nog.

Jag hamnade i öppenvården efter att chefen frågat hur det var med mig och även frågade om drogmissbruk eller alkoholmissbruk. Jag hade ganska hög korttidsfrånvaro pga abstinensbesvär.
Jag beslutade mig för att berätta att jag under lång tid varit beroende av smärtstillande läkemedel, Tramadol, och att jag ville ha hjälp. Han fixade in mig på öppenvård och jag är så tacksam för detta.

Startade min behandling i augusti 2017 och de tre första månaderna gick det hur bra som helst. Klart det var jobbigt mentalt i början men jag var så taggad och motiverad. Så trött på att antingen må bra eller må skit. Livet hade förlorat charmen för mig och jag var innan starten på öppenvården helt uppgiven och fylld av självförakt. Därför var det så skönt att äntligen få hjälp med detta jävla opioidmissbruk.
Men efter ca tre månader hände något. Vet inte varför riktigt men jag började tänka att jag ville ta Tramadol igen. Och en dag vann den önskan. Jag tar urinprov ibland, sporadiskt men eftersom mötena är en gång i veckan har jag under återfallet tagit på den dagen jag varit på min behandling. Det syns då inte på urinprov veckan därpå. Under jul var det någon veckas uppehåll och då tog jag mer/under längre tid. Sen vart jag sjuk någon veckan och passade givetvis på att knarka då. En dum jävla idiot är jag.
Jag hade direkt berättat för mina behandlare om återfallet hade det inte varit för att de i som tur måste rapportera detta till min chef samt att jag då dagligen måste göra alkotest och drogtest under flera månader.
Jag vill inte att min chef ska se ner på mig mer än han redan gör antagligen. Han har redan erkänt att han blir misstänksam om jag någon gång är sjuk, vilket jag iofs har förståelse för.

Just nu har jag tagit nya tag och är inne på 4:e drogfria dagen. Men jag upplever att Tramadolen ropar på mig, även om jag inte ens kan få tag i den. Fattar inte vad det är för fel på mig! Jag vill ju bli frisk och vara en bra mamma, sambo mm. Jag vill bli fri men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.

Tankar?
Tankar? Att lata socionomstuderande får uppgifter om case-studies av lika lata lärare på diverse högskolor runtom i landet på högskolor inrymda i lokaler på nedlagda regementen.
Citera
2018-03-02, 11:44
  #6
Medlem
QxZtVyPrQ9981AZXs avatar
(FB) Tråden om substanser som nollställer ALL tolerans mot droger/mediciner

(FB) Agmatine, boostar opiater och hjälper vid avtändning?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback