Jag har haft kännslor för en kollega i ca 2 år och har verkligen försökt att släppa det då han har sambo och barn. Men man jobbar ihop och det är svårt när man måste ha kontakt varje dag. Han har vetat om mina kännslor ett bra tag men vi har aldrig pratat om det. Vi har kunnat skoja och umgås på jobbet utan problem.
På en AW när alla skulle hem så står jag, min kollega och en annan man från våran avdelning och letar bussar att ta hem.Vi alla hade druckit men min kollega som jag har kännslor för var mest berusad av oss alla då han gick vingligast. så vi frågar honom vart han vill åka? sin bror? sin kompis? hem till sig? han svarar mig inte och går fram till mig och säger ”har du något på hjärtat?” jag förstod inte först och säger ”va?”. så han upprepade sig och säger efteråt ”jag vet”. som i att han vet om att jag har kännslor för honom. jag spelar dum men sen gav jag upp då jag kände att jag inte kan ljuga mer och erkänner för honom att jag har kännslor för honom och hur dåligt jag mått av att inte kunna berätta för honom då han har familj. Han svarar inte på det jag säger utan säger istället ”jag vet att jag vill. och jag vet att du vill” och pussar mig på kinden men jag känner hur han närmar sig mer min mun för att kyssa mig.
Jag låter det hända. vi kysser varandra och min hjärna går i 110. jag slutar kyssa honom och säger ”tänk dig för nu” och sa även ”du har fan allt, jag vill inte förstöra något” jag håller på vid detta laget på att börja gråta. då jag kännde mig jätteförvirrad av vad jag ska göra. Men tillslut frågar han mig om vi ska åka hem till mig och ”känna på det lite”. och här stelnar jag. antingen säger jag nej och åker hem och gråter eller så får jag vara med en person jag gillar välldigt mycket. så jag är en idiot som nickar mot honom med blicken fäst vid marken. Men våran andra kollega sätter in honom i en taxi hem till honom innan vilket var tur.
Måndagen efter så ignorerar de mig på jobbet, både han jag är kär i och kollegan som satte honom i taxin.
Senare får jag reda på att de tycker att allt är mitt fel och för att han var mer berusad så jag borde tagit ansvar. Jag vet att jag gjorde misstaget att vi kysste varandra och säger ja till att han kan följa med till mig och jag tänker inte skylla på alkohol. Men vi var ändå två personer och de får det att låta som att jag uttnytjade sittuationen av att han var mer berusad än mig. Han säger såklart att han minns inget och gömmer sig för mig.
Jag mår fruktansvärt dåligt över detta, säger inte att jag är oskyldig på något sätt. men att allt är mitt fel och att jag är en slampa håller jag inte med om.
Eller har jag helt fel?
På en AW när alla skulle hem så står jag, min kollega och en annan man från våran avdelning och letar bussar att ta hem.Vi alla hade druckit men min kollega som jag har kännslor för var mest berusad av oss alla då han gick vingligast. så vi frågar honom vart han vill åka? sin bror? sin kompis? hem till sig? han svarar mig inte och går fram till mig och säger ”har du något på hjärtat?” jag förstod inte först och säger ”va?”. så han upprepade sig och säger efteråt ”jag vet”. som i att han vet om att jag har kännslor för honom. jag spelar dum men sen gav jag upp då jag kände att jag inte kan ljuga mer och erkänner för honom att jag har kännslor för honom och hur dåligt jag mått av att inte kunna berätta för honom då han har familj. Han svarar inte på det jag säger utan säger istället ”jag vet att jag vill. och jag vet att du vill” och pussar mig på kinden men jag känner hur han närmar sig mer min mun för att kyssa mig.
Jag låter det hända. vi kysser varandra och min hjärna går i 110. jag slutar kyssa honom och säger ”tänk dig för nu” och sa även ”du har fan allt, jag vill inte förstöra något” jag håller på vid detta laget på att börja gråta. då jag kännde mig jätteförvirrad av vad jag ska göra. Men tillslut frågar han mig om vi ska åka hem till mig och ”känna på det lite”. och här stelnar jag. antingen säger jag nej och åker hem och gråter eller så får jag vara med en person jag gillar välldigt mycket. så jag är en idiot som nickar mot honom med blicken fäst vid marken. Men våran andra kollega sätter in honom i en taxi hem till honom innan vilket var tur.
Måndagen efter så ignorerar de mig på jobbet, både han jag är kär i och kollegan som satte honom i taxin.
Senare får jag reda på att de tycker att allt är mitt fel och för att han var mer berusad så jag borde tagit ansvar. Jag vet att jag gjorde misstaget att vi kysste varandra och säger ja till att han kan följa med till mig och jag tänker inte skylla på alkohol. Men vi var ändå två personer och de får det att låta som att jag uttnytjade sittuationen av att han var mer berusad än mig. Han säger såklart att han minns inget och gömmer sig för mig.
Jag mår fruktansvärt dåligt över detta, säger inte att jag är oskyldig på något sätt. men att allt är mitt fel och att jag är en slampa håller jag inte med om.
Eller har jag helt fel?