10 år av könskvotering, det norska exemplet

Min mamma har suttit i styrelser, en av hennes vänner är styrelse-proffs, flera av mina vänners föräldrar har suttit i ledningen för stora börsbolag. Så jag har mer koll än vad du har.


Nej det är trams. Det finns ingenting som hindrar kvinnor från att lägga ner det jobb som krävs för att lyckas i näringslivet.


1) Hur vet du det?

2) Sen är det så att personliga egenskaper spelar stor roll. Du kan vara jätte-kvalificerad men om du inte kommer överens med ägarna så fungerar det inte.


lol det gör jag visst.


1) Det är inte lika osäkert att satsa på män som på kvinnor. Det här är sunt förnuft.

2) Om kvinnor som grupp är de som vabbar och hämtar på dagis är det klart att det spelar roll.


1) Feminist detected.

2) Om du är kvalificerad behöver du inte kvoteras in. Du kommer att få massor med erbjudanden.

3) Inkvoterde guldfiskar hade också gett samma resultat som tidigare. Det betyder inte att de bidrar med något av värde.

Låt mamma diskutera då.

Din fråga var om jag hade suttit i styrelsen för topp-100 börsbolag, vilket jag inte har och inte du heller. Sedan har du ingen aning om vilka kontakter jag har.



Den frågan har överhuvudtaget inte diskuterats av mig. Vad det gällde är att könsrollstänkande har präglat samhället i nästan 2000 år. Det ändrar man inte på i en handvändning. Naturligtvis har det funnits oöverstigliga hinder för kvinnor att göra sig gällande under denna enormt långa tidsperiod. Om du inte förstår det finns det inte så mycket att diskutera. Det blir som att diskutera med ett trotsigt barn som bestämt sig för att säga nej till allt.



Hur vet du att det inte är så?


Jo, det är många män som visat sig inte komma överens med ägaren. Det är en individfråga, inte en könsfråga.



Säger emot ja.



Det är din åsikt, vilket ligger rätt långt från sunt förnuft.


Om du inte förstått det så är det ju en sak som staten försöker skapa förutsättningar för att ändra på. Fler män behöver förstå att deras barn är viktigare än den personliga karriären.




Inte jag. Jag är mot feminismen.



Nej, det finns för många som tänker i kön som du.


Det betyder att styrelsearbetet inte alls är så kvalificerat som du vill påstå. Hälsa din mamma att hon befunnit sig på guldfisknivå när hon styrelsearbetet.

Näringslivet är som en pyramid med en vass topp. Det krävs näbbar och klor för att konkurrera sig till en plats där. Man ”plockas” inte dit för att någon upptäckt att man sitter tyst i sitt hörn och och är flitig, utan man måste synas, ta plats, framstå som den ledare man förväntas vara i topposition.

En del kvinnor klarar detta, många har också ledande befattningar. Vilket är utmärkt. Men de flesta kvinnor har inte egenskaperna som krävs, är inte tillräckligt tävlingsinriktade, backar när det blir hårda tag. Östrogen kontra testosteron.

Har en god vän som är ledarskaps- och organisationsutvecklare. Han blir ofta uppsökt i pausen av kvinnor som ilsket väser ”du måste se till att vi får fler kvinnor i ledningen”. När han då säger att du verkar ju klok och driftig, ska vi föreslå dig, blir svaret alltid - nej inte jag.

1) Hon har inte tid att hänga på Internet obviously.

2) Eftersom jag personligen känner folk (inklusive kvinnor) som har gjort det har jag bättre koll än vad du har.


1) Men det finns en massa kvinnor i näringslivet. Varför har inte de hindrats av "könsrollstänkande har präglat samhället i nästan 2000 år"?

2) Det är ingen som har hindrat kvinnor från att göra karriär de senaste 50 åren.


För att då hade de redan suttit i styrelser.


Nej det är fakta att kvinnor generellt väljer att satsa på familjen framför karriären.


Ja självklart. Men det kommer inte att få fler kvinnor att satsa på karriären.


Jag är ganska säker på att du är en feminist.


1) Kön är relevant för kvinnor i den ålder då de bildar familj och har barn.

2) För kvinnor över 50 (som har satsat på karriären) är kön inte faktor.


Det beror på vad du gör.

Vad beror det på att det inte uppstått några skillnader på 10 år?