The Economist går igenom effekterna av könskvoterade styrelser, tio år efter att Norge gått i bräschen och lagstiftat om könskvoterade styrelser.
https://www.economist.com/news/busin...performance-or
Slutsatser:
* Könskvoteringen har inte haft någon effekt på företagens prestationer. Effekter av myten om att företag med högre andel kvinnliga styrelsemedlemmar presterar bättre har lyst med sin frånvaro.
* Könskvoteringen har inte haft någon effekt på företagens beslut. Företagen tycks inte ha anammat mer ”feminina värderingar” som följd av detta.
* Könskvoteringen har inte lett till ökad andel kvinnliga chefer på lägre nivå.
Kort sagt; de positiva effekterna som påstods följa av könsdiskriminering/könskvotering har inte realiserats. Ej heller har det inneburit någon katastrof för det norska näringslivet.
Att diskutera:
* Vad kan vi lära oss av det norska exemplet?
* Vad är vitsen att kvotera om det inte leder till någon förändring (annat än i statistiken)?
* Är det värt att utsätta oskyldiga för könsdiskriminering för att få en jämnare könsfördelning när den jämnare könsfördelningen i sig tycks mer eller mindre betydelselös?
* Är kvotering/diskriminering en väg framåt eller en återvändsgränd för feminismen?