Citat:
Ursprungligen postat av
Mr_Sinister
Då jag aldrig (vad jag vet) har kännt en kvinnomisshandlare samtidigt som det tjatas om dessa män i oändligheten i media skulle jag vilja veta vad det är för typ utav män som slår kvinnor och vad dom har för återkommande egenskaper.
Jag inbillar mig att kvinnomisshandlaren ofta kriminell eller har ett drog och alkoholmissbruk.Stämmer det? Alternativt kan det vara en man som känner sig underordnad i sin relation till kvinnan då han saknar egenskaper som gör honom attraktiv och attraktion är givetvis makt i en relation. Vidare vet jag att alla fungerande par har en jämn attraktionsnivå. Alltså undrar jag om kvinnomisshandlaren saknar egenskaper som utseende, intelligens, humor etc i relation till sin partner?
Ni som känner män som har misshandlat en kvinna, skulle ni kunna beskriva hur dom är som personer och vilka egenskaper som kännetecknar dom? Är dom korta, fula, dumma, misslyckade, aggressiva, tråkiga eller missbrukare som jag misstänker eller finns det andra sätt att känna igen dom?
Min man misshandlade mig förut så jag kan svara utifrån egen erfarenhet, vet inte hur andra har det men jag kan berätta hur jag upplevt det.
Min man växte upp under ganska dåliga förhållande, han blev misshandlat på flera olika sätt av sin pappa mellan ålder 4 till 15. Så han har haft det väldigt tufft som barn. Min man började dricka mycket och lider av alkoholmissbruk, däremot har han inte druckit på flera månader. Min man är inte dum, men kanske inte jättemsmart heller (du tog upp intelligens), han är inte superbra på matte men han är inte trög heller. Han ser sjukt bra ut, som hans fru tycker jag såklart det men jag vet att andra också uppfattar honom som snygg. Han är jätterolig, saknar verkligen inte humor!
Hur ska jag beskriva honom...? Han är lång, attraktiv, blir lättirriterad när saker inte går som han vill, han ser ofta ner på sig själv och tror att han inte är värd någonting. Utåt så syns det inte alls att han kan vara så våldsam som han varit mot mig ifall det är det du undrar. Han visar heller inget särskilt beteende i sociala sammanhang som kan uppfattas som något annat än normalt. Han har alltid visat en gullig sida utåt när vi varit kring andra, aldrig funnits någon anledning för andra att tro att något varit fel.
Vårat förhållande är bättre nu, han pratar med en psykiatriker och får hjälp, medans vi jobbar på vårat förhållande och går i terapi. Han har alltid visat att han varit ledsen efter att han gjort illa mig (vilket sägs vara vanligt), men han vill verkligen jobba på det här och bli bättre, vilket han blir. Han gör stora framsteg och vi har haft det bra i flera månader nu. Alla bad mig lämna honom, och jag är så glad över att jag inte gav upp på honom för nu är vi så öppna och ärliga med varandra och vårat förhållande blir bara bättre och bättre. Och vi älskar verkligen varandra.