I en som vanligt spelat jovialisk krönika föreslår DN-Wiman att man ska lägga ner kulturdepartementet efter valet, eftersom frågor om kulturpolitik (och frågan "vad är typiskt för svensk kultur, svensk offentlighet?" fast det säger han inte öppet) på ett olyckligt sätt har blivit ett politiskt slagträ i debatten. Tycker Björn Wiman, alltså. De färska exempel i debatten han plockar upp är dels bråket mellan SvD:s Ola Wong och Ivar Arpi vs Alice Bah m fl om "världsmuseerna" och den akademiska friheten, dels Bengt Ohlssons krönika om åsiktskorridoren och fegheten, ett inlägg som Wiman förstås inte gillar men inte gärna kan öppet desavouera när det skrevs av en gammal insider i den egna tidningen. För att slippa förödmjukande debatter av det här slaget och, påstår han, bryta tendensen att kulturfrågor blir ett instrument för något annat (åhå, så feminister och marxister har inte behandlat kulturella verk på ett instrumentellt sätt tidigare?) föreslår han alltså att posten som kulturminister avskaffas och att dessa frågor - inklusive mediefrågor - förs in under utbildningsdepartementet. Varför detta etikettbyte skulle leda till en mindre instrumentell debatt om kultur bryr sig Wiman förstås inte om att svara på, men läser man mellan raderna är det tydligt att han är trött på att Alice Bah och hennes polare lämnar öppet mål för sluga anfall på eliternas slappa syn på kultur- och demokratifrågor.
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-...departementet/
https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-...departementet/