DN:s kultursida: Lägg ned kulturdepartementet

I en som vanligt spelat jovialisk krönika föreslår DN-Wiman att man ska lägga ner kulturdepartementet efter valet, eftersom frågor om kulturpolitik (och frågan "vad är typiskt för svensk kultur, svensk offentlighet?" fast det säger han inte öppet) på ett olyckligt sätt har blivit ett politiskt slagträ i debatten. Tycker Björn Wiman, alltså. De färska exempel i debatten han plockar upp är dels bråket mellan SvD:s Ola Wong och Ivar Arpi vs Alice Bah m fl om "världsmuseerna" och den akademiska friheten, dels Bengt Ohlssons krönika om åsiktskorridoren och fegheten, ett inlägg som Wiman förstås inte gillar men inte gärna kan öppet desavouera när det skrevs av en gammal insider i den egna tidningen. För att slippa förödmjukande debatter av det här slaget och, påstår han, bryta tendensen att kulturfrågor blir ett instrument för något annat (åhå, så feminister och marxister har inte behandlat kulturella verk på ett instrumentellt sätt tidigare?) föreslår han alltså att posten som kulturminister avskaffas och att dessa frågor - inklusive mediefrågor - förs in under utbildningsdepartementet. Varför detta etikettbyte skulle leda till en mindre instrumentell debatt om kultur bryr sig Wiman förstås inte om att svara på, men läser man mellan raderna är det tydligt att han är trött på att Alice Bah och hennes polare lämnar öppet mål för sluga anfall på eliternas slappa syn på kultur- och demokratifrågor.

https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-...departementet/

Detta känns som en del av en kampanj att plötsligt minska politiskt inflytande & istället lägga över besluten på tjänstemannaaktivister. För att förbereda sig på den kommande dag då man förlorar den politiska makten.

Mmm, dessutom tydlig damage control. Han vill ha bort Alice Bah och en del av hennes mest naivt högljudda supporters ur frontlinjen eftersom han inser att deras plakatmässiga entusiasm och dåliga taktiska förmåga skadar de gemensamma målen. Och han inser att varken sossarna, mp eller mittenpartierna har några vidare bra kandidater till posten som kulturminister, namn med litet glans och verklig energi och kulturell cred.

Björn Wimans logik undflyr mig helt. Wiman skriver:

Poängen är alltså denna: kulturen är inte ett verktyg som ska användas för att åstadkomma varken det ena eller det andra. ...

Om kulturfrågorna ... placerades ihop med till exempel utbildnings- och forskningsfrågorna i ett nytt departement – Bildningsdepartementet!? – skulle kulturpolitiken få sin rätta plats som en organisk del av samhället, snarare än ett verktyg för olika politiska syften.

Utbildning och forskning är alltså enl. Wiman inte ett verktyg för något (politiskt) syfte alls?

Nej precis, vadå att akademiska utbildningar och forskningsanslag ganska ofta anpassas efter politiska eller affärsmässiga önskemål? Eller att högskolor i realiteten ofta ses som regionalpolitiska satsningar? Har vi aldrig hört taaaaaalas om.

Och att DN i praktiken vill detronisera mediefrågorna från regeringsnivån (så fort man fått igenom eget högre presstöd och ett ideologiskt samarbete med SR, SVT ch SvD, lagom til valet) är ju eh, mycket intressant.

Tråd utbruten ur:
(FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

// mod