cellandning

flaska 1: 2dl jästlösning, 2 msk socker och 0,5 dl vatten
flaska 2 : 2 dl jästlösning, 2 msk socker, 0,5 dl ättika
flaska 3: 2dl jästlösning och 0,5 dl vatten
flaska 4 : 2 dl jästlösning, 0,5 dl vatten och 2 msk potatismjöl
om jag har förstått rätt flaska 1 blåste upp ballongen eftersom jästen käkade upp all socker som fanns i flaskan och bildade koldioxid. Flaska 2 hände ingenting eftersom ättikan dödade organismer och bildades ingen koldioxid. flaska 3 fanns ingen näring svampen och därför blev det ingen koldioxid. men när det kommer det flaska 4 så förstår jag inte riktigt syftet med potatismjölet varför hände det ingenting kan någon förklara?

Potatismjöl består av stärkelse, vilket är en massa sockermolekyler hopbundna i långa kedjor. Så det finns näring i blandningen. Jag gissar att jästen saknar enzymer som kan klippa isär dessa långa kedjorna för att få tag i sockret.

Jäst kan växa i en deg utan socker. Om man googler på jäst och stärkelse kommer man hitta massor med sidor som självsäkert säger att jästen kan äta stärkelse, men som du nu själv sett så kan jäst alltså inte det.

Anledningen till att man kan baka utan socker och få jäst som växer på stärkelsen i degen men att din ballong inte växte är att degen i sig innehåller alpha-amylas och beta-amylas, vilket är enzymerna som bryter ned stärkelse till socker så att jästen kan växa. I ditt experiment var det säkerligen ren stärkelse som användes, som då alltså inte innehåller dessa enzymer, vilket gjorde att det aldrig blev något socker som jästen kunde äta.

Stärkelse är en lång lång kedja med socker, det kan vara upp till 1000 sockermolekyler i rad. Om man då lägger lika mycket stärkelse som socker i sina lösningar så kan det alltså i ena lösningen finnas kanske 2000 sockermolekyler, och i andra lösningen finnas 2 stärkelsemolekyler.

Jag minns inte om det faktiskt är så att jästen behöver mono- och di-sackarider, eller om det är så att den faktiskt kan bryta ned vilken sockerkedja som helst fast bara på dess yttersta spets. Vanligt bordssocker består ju av två olika sockermolekyler, alltså en di-sackarid,, så det kan ju betyda att jäst måste ha enheter av storlek 2 och delar dem på mitten, eller så kan det betyda att jäst kan bryta ned socker oavsett längd men att det är den yttersta sockermolekylen som spjälkas av.

Om det är så att jäst måste specifikt ha mono eller di-sackarider så kommer jästen aldrig kunna bryta ned ren stärkelse, men om det är så att jästen kan bryta ned ändarna på alla sockerkedjor så får man ju jämföra antalet "ändar" i en lösning med bordssocker och en lösning med stärkelse. Lösningen med bordssocker i exemplet ovan har 2000 molekyler, med två ändar var, dvs 4000 ändar. Lösningen med stärkelse i exemplet ovan har 2 molekyler stärkelse med två ändar var, dvs 4 ändar. Alltså, om det är så att att jäst kan bryta ned alla kedjor från dess ände, så borde jäst som får växa på en viss koncentration stärkelse växa lika bra som jäst som får växa i en tusen gånger svagare lösning av socker.