Annie Lööf beredd att bilda koalition med S och MP

Det viktigaste för Annie Lööf är landsbygden, i Afghanistan och Syrien.

https://www.youtube.com/watch?v=99VjCqtRiA0&t=16s

Har kört det där nu.

Ska man säga nåt trevligt så är det väl att hon ändå i inövat allt pladder är rätt tydlig med under vilka förutsättningar hon är beredd att regera även om flera av dem troligen inte kommer uppfyllas och sen kan man avsky henne för det förstås. De går dessutom ihop med hennes "värderingar" så som de ser ut för närvarande. Eftersom hon värnar om asylrätten och sätter människor från andra länder högre än statens kärnfunktioner är hon bara beredd att regera med alliansen eller söka stöd på andra sidan blocket från S och MP. Detta går därför ihop värderingsmässigt även om hon då har svängt från att tidigare ha sagt att hon hellre äter upp en sko än sätter sig i en regering med Löfvén eller vad det var. Idag kallar hon det för att smutsa ner fingrarna att samarbeta med röd-gröna iaf. De bruna människorna vidhåller hon att hon inte vill ha något att göra med. C har ju en politik som inte går att förena med SD på det sätt som M har så jag tycker inte att hon gör något fel eller hycklar som bara totalvägrar att befatta sig med SD, den kritiken bör istället riktas mot Kristersson som jag ser det.

Saarinen parodierade sig själv ett tag och ville göra en journalistisk poäng av att ställa Lööf mot väggen ang ett stödja en ensam M-regering. Jag vet inte om det ska vara ett scenario som Saarinen har tänkt ut själv men där blev hon tillplattad på ett föredömligt sätt av Lööf.

Resten var som vanligt avskyvärt, jag minns inte allt men det är två delar som sticker ut.

1. Allianssamarbetet och hur man inom alliansen rent konkret ska förena C:s innerstadsliberala idéer om asylrätt med den tuffa linje som M har triangulerat fram. Här var Saarinen rätt ok o pressade bra om att vilken av de två helt disparata linjerna blir det. Det gick inte att få ur henne något annat än papegojfraser om att man måste ge o ta i samarbeten o sätta landets bästa först (urk!) och att asylrätten är en viktig fråga för C, inga tak blah blah. Här borde en normalt funtad konsekvensneutral politisk journalist kunna komma fram till att det är högst osäkert om M kommer kunna driva den politik de marknadsför sig med nu och att det enda alternativet nu är SD om man vill ha slut på välgörenheten.

2. Afghanerna igen. Egentligen samma problem som för två veckor sen på Agenda hon undviker att svara på en fråga som egentligen borde vara mkt lätt att svara på, hur ska hon ha det med de niotusen s.k. barnen som redan fått avslag. Här blev det ett virrvarr av fraser som inte går ihop helt enkelt, de vill hitta lösningar för dem som varit här länge. S-förslaget innebär att många av de som ingjutits förhoppningar kommer inte få stanna (alltså de har varit här i två år självklart har de ingjutits förhoppningar). De vill att så många som möjligt ska få stanna. Har man fått avslag är utgångspunkten att man ska lämna men det är viktigt att processen går fortare blah blah. Hon undvek hårdare retorik skulle jag säga, inget om de som ev har ljugit t.ex. Det här borde vara öppet mål för en kritisk intervjuande journalist som jag ser det, det känns som att ingen pressar på riktigt i den här frågan.

Jag tror faktiskt det här kommer kunna spela SD och S rätt bra i händerna sen om/när alliansen släpper sitt urvattnade manifest som de triangulerat ihop tillsammans. M och C:s flyktingpolitiksmarknadsföring går inte ihop idag och enas de om något så kommer något av partierna få problem med trovärdigheten.

Bra att Annie går ut med vad hon och hennes parti kommer att gå till val på så att väljarna vet hur C kommer att försöka göra efter valet.

Centerpartiet var Sveriges miljöparti innan MP kom in i riksdagen och stal nischen. Partistrategerna ser naturligtvis att C och MP fortfarande konkurrerar om en gemensam väljarbas. C måste gå en balansgång för att locka till sig väljare från ett MP i motvind utan att röra sig så långt till vänster att de läcker väljare till M.

Ambivalensen blev särskilt tydlig när MP drev igenom regeringsförslaget om att ge Afghaner förlängt uppehållstillstånd. C applåderar förslaget eftersom det är deras egen politik, samtidigt som de absolut inte vill släppa igenom det i riksdagen så att MP får äran av att ha genomfört det.

C kommer att närma sig S+MP inför valet för att locka flyktiga väljare, men kan knappast sätta sig i en sådan regering utan att förlora den borgerliga väljarbasen för överskådlig framtid. Skulle de ställas inför en förfrågan från Stefan Löfven så går det alltid att slingra sig ur genom att ställa orimliga krav som är omöjliga att tillmötesgå.

Det finns ju en grupp väljare som vurmar för dessa afghaner och andra män som flyttat hit men det finns ju fler partier än C som försvarar dem. Är inte afghanmännens vänner en minskande grupp? Är det värt för C att kämpa med V, MP, F! om denna krympande väljargrupp?

Vilket är vad man kan förvänta sig från opportunistisk håll. I dom 40 åren jag har bott i Sverige har det varit si och så med Centerpartiets politiska position.

Kan se i hennes ögon att hon är frånvarande och har någon sorts eutopia i tankarna, helt livsfarlig

Nej det är det givetvis inte. Kristersson har varit tydlig så det kommer aldrig hända. SD kommer fortsätta vara det svarta fåret som ingen vill ta i med tång. Ärligt talat så är ett närmare samarbete KD för SD än vad M är men där är det likväl långt kvar samt att KD har så dåligt väljarstöd att det varken gör från eller till samt att de kanske inte ens blir kvar i riksdagen.

Ingen kommer att ta i SD. Sen kan SD inte heller styra Sverige eftersom den interna demokratin vittnar om ett odemokratiskt parti som inte får ordning på sina egna led, med sådan inkompetens och sådana inkompetenta företrädare skulle inte jag, oavsett parti vilja samarbeta med SD