Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Idéen är inte ny, har sett liknande flera gånger, ibland t o m med försök att formalisera den med ekvationer. Och nästan aldrig med hänvisningar, så det verkar iaf som att de brukar tro att de är först. Just detta är nog ett problem i sig för alternativforskarna. Riktig forskning är kumulativ, dvs man bygger vidare på experiment, observationer och teori som andra har gjort. Ibland förstås med mer eller mindre stora modifieringar, men ALLTID med god kunskap om vad andra har gjort innan. Så slipper man återuppfinna hjulet och kan faktiskt föra vetenskapen framåt.
Nu är din idé väldigt vag och långt ifrån en teori i vetenskaplig mening. För att jämföra med observationer måste du kunna förutsäga t ex hur snabbt föremål accelererar mot varandra pga gravitation, beroende på t ex avstånd och relativ hastighet. Dvs du måste ha formler. Om ekvationerna i din teori ger bättre överensstämmelse med experiment än den allmänna relativitetsteorin så har du något intressant. Men bara då.
Alla ekvationer som finns nu på gravitation är baserat på observationer på effekterna av det, och inte direkt av det. Om man skulle titta på effekten som vatten har haft på sten och mark, men inte ser själva vattnet eller vet hur det fungerar, så hade det säkert funnits många spekulationer på det med. Forskning, som du säger, följer efter sig själv, som ett träd som grenar ut sig i de olika fälten och bildar en trädkrona.
Men när vi försöker hitta grunden till allt så är det bokstavligt talat neråt på detta träd vi behöver ta oss, och för att göra det så behövs det teoretiseras tills teorierna antingen bevisas eller motbevisas.
Mycket av forskningen är gissningar som testas, de flesta blir fel, men några blir rätt. Dock blir forskarna duktigare på att gissa rätt ju mera erfarenhet och kunskap de har.
Rent logiskt så borde gravitation inte vara något som är en puttande kraft som tar upp allt tomrum, utan antingen något som finns i all materia, eller ett "nät" som universum består av och materia böjer detta med sin närvaro.
Att tänka i felaktiga banor kan ibland resultera i saker man inte tänkt på i de rätta banorna, speciellt innan man vet vad som är rätt banor.