Gränsen mellan gammal och modern film?

Om någon film är gammal så är det 30:e november som släpptes 1995, åtminstone om man ser till kameravinkeln vid pistoldramat mellan Adam och Sasha på bryggan https://youtu.be/W69K45pygMI?t=1h25m49s

Det skulle lika gärna kunna ha filmats på 1930-talet.

Haha, vilken slakt

Håller fö med, när jag tänker efter, men hade nog inte spontant sagt Steadicam innan jag läst dina inlägg, men den påverkade mer än jag insett.

Alla filmer gjorda före Star Wars, är gamla filmer. Visst, 80 och 90-tals filmer är väl inte nya filmer men tillräckligt moderna för att inte kännas som en Citizen Kane rulle.

De ursprungliga specialeffekterna i Star Wars före George Lucas började CGI-rendera specialeffekterna, känns ganska daterade (samma med Superman, som släpptes något år efter), men runt Star Wars började specialeffekterna i sci-fi filmer se acceptabla ut.

Som tidig 90-talist skulle jag sätta gränsen någonstans på 60-talet, när färgen kom. Många av mina favoritfilmer gjordes just på 60-talet (Bresson, framför allt). De är svartvita, och jag kommer ibland på mig själv med att kalla dem gamla. Utan några större analyser drar jag gränsen vid färg. Att man sedan kan diskutera tidig Technicolor och dagens pretentiösa svart-vita filmer är en sak, men jag sätter min gräns vid mitten av 60-talet.

Skulle säga att allt efter 1960 är "ny" film. Då började man experimentera mer, större realism på vita duken (Franska Nya Vågen kom) och de flesta filmer kändes inte så könsstereotypa och mossiga längre.

Gammal film? hmmm typ före 1950.

slakt ???
Utveckla.

Jag håller med i stort, men det beror också en hel del vilken kopia man tittar på. Jag pratar alltså om själva filmkopian då. Många gånger är det en gammal rulle som "snurrat runt" på allehanda biografer i åratal innan filmen scannats in för TV, eller digitaliserats. Tror det var på 1990-talet CNN hade en nyhet om att "Chaplins original" hade hittats i något glömt arkiv. Alltså inte de filmerna vi var vana att se, dvs. repig bild och "styltig gång", utan mer eller mindre perfekt bildkvalitet i högupplösning, låt vara svart-vitt och utan ljud, men ändå.

Upplevelsen tyckte jag inte var den "bästa", för jag är/var van att se Chaplin i repig/hackig film. "Det hör liksom till" själva upplevelsen. Jag återgår till "moderniteten": 20-30 år anser jag vara modern film, nu kanske jag får kritik ifrån min lektor på SFI, men tror starkt att han avled för minst 10 år sedan, så jag kanske slipper undan..

Edit: SFI betyder i sammanhanget inte "svenska för invandrare" utan Svenska filminstitutet. Har fattat under årens lopp på Flashback att man behöver vara övertydlig här..

Allt efter 50-talet är "modernt" i mina ögon.

Nej, Hajen 1975 var startskottet för dagens moderna film, Hajen hur den lanserades, förhandshypen, när den fick premiär (sommar) är hela arketypen för alla blockbusters som görs idag.
Det var då som filmbranschen började bytas ut från filmskapare till räknenissar som idag styr, idag skapas hela filmklimatet genom algoritmer där man på förhand räknar ut hur filmen ska bli succé.

Jurrasic park var långt i från startskottet, det var startskottet för de animerade filmerna ja, men specialeffects filmer hade gjorts långt innan dess.

En film som hajen fungerar än idag så länge som Hajen är under vatten, vilket den är 99% av filmen så Hajen är synnerligen en modern film än idag.

Jag ser 60-talet som gräns för gammal film, många 70-tals filmer är än i dag mer moderna i sitt sätt och rätt lika många av dagens filmer, då pratar jag om dramafilmer.

Blockbustern är den samma då som nu, spektakulär så det är ingen skillnad, det är skillnad på Blockbusters före 1975 de är betydligt mer föråldrade eftersom de byggde på andra premisser än hur Hajen lanserades.