Rättspsykiatrisk medicinering en barbarisk påföljd

Fortfarande är alternativen inte alltid bättre...
Ponera på att du hade en bror som var självmordsbenägen till följd av depression - du hade alltså bara låtit honom dö? Med stor sannolikhet för att sedan i media gråta ur och klandra vården för att de inte gjorde något - eller? Du har de bara tagit det som en naturlig död och hävdat att alla människor är skapta (genetiskt - inte andligt) olika, en del att dö unga genom självmord.

Säger du det... Vilken tumör? Godartat meningeom eller elakartat glioblastom? Vad med en arachnoidalcysta då?

Du kan ju ha rätt såtillvida att tumörer kan ge personlighetsförändringar, diverse krampanfall, hallucinationer och paraneoplastiska fenomen osv. Och då brukar man ju ge antiepileptika och operera tumören kirurgiskt, cytostatika, strålbehandling, om möjligt och behövligt.

Ännu håller du dig med förmånen att inte behöva erbjuda något behandlingsalternativ, i ditt korståg mot vetenskapen och empirin.

Jag hade respekterat hans rätt att välja sin död. Dessutom är depression ofta en reaktion på ett antiintellektuellt samhälle, det finns ingen gen som i sig får sina bärare att begå självmord unga (hur skulle en sådan gen ha kunnat föras vidare genom evolutionen om den hade funnits?). Att vissa av genetiska orsaker reagerar på "antidepressiva" droger på ett sätt som andra inte gör kan helt enkelt bero på skillnader i sättet som kroppen bryter ner droger och som inte påverkar hur hjärnan fungerar i drogfritt tillstånd och alltså inte kan skilja så kallat "friskt" från så kallat "sjukt" före drogning.

Skador som kvarstår efter att tumören avlägsnats kan jämföras med skador efter mångavbruten psykofarmaka. Tiden när tumören fortsätter att växa är snarare jämförbar med tiden när psykiatrin håller på med att byta den ena drogen mot den andra. Jag är inte på något korståg mot vetenskap och empiri, det är psykiatrin som inte följer den vetenskapliga metoden.

Att avsluta personers mentala liv med tvång är värre än ingenting och behöver därför inte ges något alternativ, lika lite som det behövs något "bättre alternativ" för att låta bli att "släcka" eld med bensin.

Rättspsykiatrin, som väl är topic för tråden, handlar bl a om att minska risken för framtida brott mot person och egendom, men där gärningsmannen pga allvarlig psykisk störning enligt lagen inte kunde dömas till fängelse för begånget brott. Kom du med förslag vad du vill erbjuda dessa missdådare, som inte rättspsykiatrin anses förmå.

Lagen som säger att personer inte kan sättas i fängelse för en godtycklig definition av "psykisk sjukdom" är en idiotlag. Tillåt fängelse, det är i vilket fall som helst mycket mera civiliserat att sätta en brottsling i fängelse än att droga sönder brottslingens hjärna.

Lämplig läsning för den som vill ödmjuka sig lite inför det här med lagar och synen på psykisk sjukdom genom århundradena är Roger Qvarsells Utan vett och vilja (1993). Läs den du och återkom sen.

Det går väl att diskutera de enskilda argumenten och se om de håller?