Sin egen övervakare av världen

Det här medvetandet, övervakaren eller vad man
nu kallar det man har inom sig, som står passivt och
iaktar allt omkring sig.

Hur ser ni på detta? För mig, så vilar jag ibland i detta
medvetande, medan jag andra gånger glömmer bort
detta medvetande och dras med i mina lustar.

Problemet om man glömmer sitt medvetande
och följer sina lustar, är att man då blir att befinna
sig i en strid som man måste vinna för att må bra.

Den ena gången förlorar man, men vad gör man då? Jo, jag
har lärt mig att återvända till mitt medvetande.

Frågan är egentligen den, om någon härinne lyckats att stanna
i sitt medvetande/ övervakare mer permanent och mår
bra av detta?


....så att ni förstår. Det jag skriver här har ingenting alls
med mitt medvetande/ min övervakare att göra. Nu när
jag skriver, så är jag uppfångad av tankeverksamheten.

Det här var spännande! Det låter som om du upplever en form av bikameralt medvetande, och närmast tar för givet att alla gör det.

Berätta gärna mer! Vid vilken ålder blev du först medveten om den här "övervakaren", och hur ger den sin existens tillkänna? Har du upplevt att den talar till dig?

Rent psykologiskt så talar man om det s.k. "default mode network". Det är där man befinner sig den mesta delen av tiden, och man märker inte av det (märker man av det så är man inte i det längre). När man går, när man kör bil, när man kollar på tv o.s.v. Detta tillstånd är ett självreflekterande tillstånd där man relaterar allt till sig själv. Man oroar sig för framtiden, och har ånger över dåtiden. Man jämför sin egen prestation till andra. Precis som du säger krävs det att man på nåt sätt jämför sig själv som bättre än andra för att man ska nå lycka. Däremot är det nog desto mer kopplat till ångest och oro, något som i princip är oundvikligt. Hur ska man alltid ligga på topp om ens lycka är baserad på externa faktorer? Det är orealistiskt.

Att lära sig observera detta tillstånd, är att inte längre vara i "default mode". Ju bättre du blir på att observera tillståndet, desto bättre blir du på att inte omedvetet relatera till det. Vad detta kallas är meditation. Och "default mode network" är ju givetvis egot.

/spyder.

Tack för länken. Jag har den där boken av Julian Jaynes, men jag har nog bara läst en del och sedan glömt bort dem, men nu ska jag titta i den igen.

Det är nog ett negativum bara, något som står bakom tankeverksamheten som väl säkert alla har.

Men, om man kan erkänna detta medvetande så kan det vara en fördel, för om man känner ångest så kan man återvända till detta och stanna där tills ångesten försvinner. Men medan jag stannar i detta medvetande, så känner jag trots det kroppslig oro och tankarna flyger och far, men jag står utanför oh ser på, är dock drabbad av oron trots det.

Problemet är om man med tankeverksamheten försöker lösa oro när tankeverksamheten redan är orolig, det kan nog bli helkonstigt och det är just där som jag har svårt för den, ska vi kalla den, den västerländska tankeströmningen.

Men varför inte stanna för alltid i detta tillstånd? Det är lite där som min grundfråga lägger an.

Skulle man kunna kalla tillståndet för nuet?

Det är i vilket fall en konsekvens av tillståndet. Men sen finns det många som "lever i nuet" genom att supa, inte ha något konsekvenstänk, och strunta i framtiden. Detta är inte samma sak.

Ja, om du menar med bättre, att skillnaden mellan observatören och detta default mode network är klart definierat och att observatören ( den är endast neutralitet ,liksom som en skugga bakom tankeverksamheten ) ställer sig fullständigt neutral till default mode networks arbete. Det enda som man kan få ut i glädje av detta eller ialla fall som jag fått, är att man får ett andningshål i tillvaron.

En annan sak som jag tycker mig ha lärt, är att tankeverksamheten fungerar som en maskin som jag ej har någon kontroll över, och det enda jag kan kontrollera är ifall jag vill ställa upp på denna charad eller ej. Så på det viset växlar jag mellan att vara observatör och agerande.

Sen så vet jag inte om lyckans finns och ytterligare en sak är att jag upplever mina tankar lika externa ifrån observatörens synpunkt som jag upplever tex. din text när jag talar med dig.

Det följer med tanken, och tanken behandlar väl dåtid, så då kanske detta medvetande som vi talar om inte har något med nuet att göra eller så har det. Vad är nuet förresten, det har jag aldrig förstått.

Att ställa sig utanför "standardtillståndet" leder i längden till en inre frid. Anledningen till detta är att du slutar relatera allt till dig själv. Du börjar inse att "du" såsom du har sett dig själv är en konstruktion i hjärnan. Du börjar bry dig mer om andra, för att du inser att allt är ett. Gränser elimineras. Detta brukar leda till en stor kärlek och lycka, liknande ett barns (först i tonåren har barn ett fullt utvecklat ego). Man ser sällan en ledsen buddistmunk.

Sen finns det en form av lycka som man får ge bort, och det är just lyckan av att ha vunnit något. Den lycka som är relaterat till "default mode network". Man bryr sig inte så mycket av att varken vinna eller förlora (obs, rent generellt verkar ett upplyst tillstånd dock vara gynnsamt; andra avgör vår status i samhället och empati och förståelse verkar folk tycka om). Men det är inte den typen av lycka som ger en inre frid, enligt min mening. Och det är nog det som är det slutgiltiga målet för alla egentligen. Få lyckas dock.

Det är som sagt endast en observatör av ens tankar, kroppserinringar, absolut inget mer. Detta observerande medvetande har ingen kraft alls på egen hand efter vad jag kan erfara.

Och om man tex. har en tjusig tjej framför sig som man planerat en eskapad med, så är det fullständigt värdelöst. Däremot så är det bra att ha ifall tjejen ifråga nobbar dig.

Det brukar vara så i början ja, men börjar man meditera så händer det saker! Till slut identifierar du dig mer med det observerande tillståndet än egot. Det är det som brukar kallas upplysning.

Ja, men kanske att vi kan hålla detta på en mer basal nivå.

Vi får se om det kommer in någon här som också noterar tillståndet vi talar om och om denne har kunnat driva det längre än undertecknad.