Citat:
Ursprungligen postat av
spyder123
Rent psykologiskt så talar man om det s.k. "default mode network". Det är där man befinner sig den mesta delen av tiden, och man märker inte av det (märker man av det så är man inte i det längre). När man går, när man kör bil, när man kollar på tv o.s.v. Detta tillstånd är ett självreflekterande tillstånd där man relaterar allt till sig själv. Man oroar sig för framtiden, och har ånger över dåtiden. Man jämför sin egen prestation till andra. Precis som du säger krävs det att man på nåt sätt jämför sig själv som bättre än andra för att man ska nå lycka. Däremot är det nog desto mer kopplat till ångest och oro, något som i princip är oundvikligt. Hur ska man alltid ligga på topp om ens lycka är baserad på externa faktorer? Det är orealistiskt.
Att lära sig observera detta tillstånd, är att inte längre vara i "default mode". Ju bättre du blir på att observera tillståndet, desto bättre blir du på att inte omedvetet relatera till det. Vad detta kallas är meditation. Och "default mode network" är ju givetvis egot.
/spyder.
Ja, om du menar med bättre, att skillnaden mellan observatören och detta
default mode network är klart definierat och att observatören ( den är endast neutralitet ,liksom som en skugga bakom tankeverksamheten ) ställer sig fullständigt neutral till
default mode networks arbete. Det enda som man kan få ut i glädje av detta eller ialla fall som jag fått, är att man får ett andningshål i tillvaron.
En annan sak som jag tycker mig ha lärt, är att tankeverksamheten fungerar som en maskin som jag ej har någon kontroll över, och det enda jag kan kontrollera är ifall jag vill ställa upp på denna charad eller ej. Så på det viset växlar jag mellan att vara observatör och agerande.
Sen så vet jag inte om lyckans finns och ytterligare en sak är att jag upplever mina tankar lika externa ifrån observatörens synpunkt som jag upplever tex. din text när jag talar med dig.