Hej!
Tror inte det fanns nån tråd rörande detta, men har jag sökt slarvigt ber jag i sådana fall om ursäkt...
Hur som helst, i korta drag, muslimsk kvinna, tillika lärarvikarie, vägrar skaka hand med manliga kollegor(antagligen män överlag får man väl gissa, något som man väl får anse ligga henne i fatet ifall hon skall agera representant för ett sekulärt företag, spekulation från min sida dock). Hon sägs av denna anledning upp ifrån sin anställning som lärarvikarie varpå hon känner sig diskriminerad och anmäler företaget i fråga.
Länk till en artikel rörande detta fallet -->
Hon påstår att hennes agerande ej påverkar hennes yrkesutövning och anser sig diskriminerad. Har hon rätt i detta eller? Jag påstår att man kan arbeta som lärare i stort sett oavsett religiös övertygelse så länge som man ej påverkar eleverna i någon religiös riktning. Detta gäller direkt såväl som indirekt påverkan då skolan enligt mig skall vara helt sekulariserade så långt det överhuvudtaget går. Därför anser jag att religiösa symboler inte hör hemma på någon som i sin roll skall föreställa en neutral kunskapgivare, varken synliga kors eller slöja borde vara självklarheter.
Att man utövar religiösa sedvänjor i sin yrkesroll på arbetstid vilket gör att en arbetsgivare anser att personen ej kan företräda bolaget varpå personen ej tillåts jobba kvar, kan det anses vara diskriminering? Hur fungerar det t ex i ev. samröre med något barns föräldrar(nu kanske inte vikarier just håller i utvecklingssamtal etc, men...), kan inte en arbetsgivare få avgöra hur dess personal bör bemöta företagets kunder?
Bu eller bä?
Vill mest sparka igång en liten diskussion kring vad som anses vara rimligt och vilka krav skolor och myndigheter bör och får kräva av personal som representerar dessa.
Som en parentes
Slutligen, detta gäller ju inte enbart inom skolan, utan det bör väl vara samma grundregel vare det rör sig om en myndighet eller ett företag, dvs att om man skall representera någon annans verksamhet är det väl helt i sin ordning ifall arbetsgivaren har bestämmanderätt för vad som är ok och inte, eller? Saker man själv kan styra över bör generellt sett ej ligga till grund för diskriminering, t ex hudfärg, handikapp styr man ju inte över, men om man ej lider av någon udda sjukdom, t ex extrem benskörhet, är det väl generellt sätt rätt självklara saker. Eller?
Peace!
Tror inte det fanns nån tråd rörande detta, men har jag sökt slarvigt ber jag i sådana fall om ursäkt...
Hur som helst, i korta drag, muslimsk kvinna, tillika lärarvikarie, vägrar skaka hand med manliga kollegor(antagligen män överlag får man väl gissa, något som man väl får anse ligga henne i fatet ifall hon skall agera representant för ett sekulärt företag, spekulation från min sida dock). Hon sägs av denna anledning upp ifrån sin anställning som lärarvikarie varpå hon känner sig diskriminerad och anmäler företaget i fråga.
Länk till en artikel rörande detta fallet -->
Hon påstår att hennes agerande ej påverkar hennes yrkesutövning och anser sig diskriminerad. Har hon rätt i detta eller? Jag påstår att man kan arbeta som lärare i stort sett oavsett religiös övertygelse så länge som man ej påverkar eleverna i någon religiös riktning. Detta gäller direkt såväl som indirekt påverkan då skolan enligt mig skall vara helt sekulariserade så långt det överhuvudtaget går. Därför anser jag att religiösa symboler inte hör hemma på någon som i sin roll skall föreställa en neutral kunskapgivare, varken synliga kors eller slöja borde vara självklarheter.
Att man utövar religiösa sedvänjor i sin yrkesroll på arbetstid vilket gör att en arbetsgivare anser att personen ej kan företräda bolaget varpå personen ej tillåts jobba kvar, kan det anses vara diskriminering? Hur fungerar det t ex i ev. samröre med något barns föräldrar(nu kanske inte vikarier just håller i utvecklingssamtal etc, men...), kan inte en arbetsgivare få avgöra hur dess personal bör bemöta företagets kunder?
Bu eller bä?
Vill mest sparka igång en liten diskussion kring vad som anses vara rimligt och vilka krav skolor och myndigheter bör och får kräva av personal som representerar dessa.
Som en parentes
kan väl tilläggas att jag anser att religionsfriheten bör inskränkas och endast omfatta myndiga personer och att barn aldrig bör tvingas eller fostras inom någon specifik religion då detta är ett övergrepp vilket ofta får problematiska följder för individen senare i livet. En utopi, visst, men vi bör sträva efter att så långt som möjligt ge barn en så religionsfri uppväxt det bara går. Slöjförbud etc på personer under arton år. Konfirmation endast för de fyllda arton. Inga barndop. Sekulära traditioner i skolan, dvs inga obligatoriska julsånger annat än möjligen som inslag på musikundervisningen, inga psalmer på skolavslutningar(finns miljontals låtar som man kan använda istället), om kyrkan används skall det bara vara som lokal etc. Kyrkan och staten är ju skiljda åt, och det med rätta, men nu klev jag väl väl OT så... Religiösa friskolor ska vi inte ens tänka på...don't get me started!
Slutligen, detta gäller ju inte enbart inom skolan, utan det bör väl vara samma grundregel vare det rör sig om en myndighet eller ett företag, dvs att om man skall representera någon annans verksamhet är det väl helt i sin ordning ifall arbetsgivaren har bestämmanderätt för vad som är ok och inte, eller? Saker man själv kan styra över bör generellt sett ej ligga till grund för diskriminering, t ex hudfärg, handikapp styr man ju inte över, men om man ej lider av någon udda sjukdom, t ex extrem benskörhet, är det väl generellt sätt rätt självklara saker. Eller?
Peace!