Linda fick inte jobbet för hon var gravid

Jag förstår inte problemet. Klart man inte vill anställa någon, utbilda någon, som kommer sen vara mammaledig direkt. Att däremot en redan anställd blir gravid är en annan sak.

Fast nu vet vi ju ingenting om vilken tjänst det berörde.
Om hon söker ett jobb som är vikariat för nån annan som är borta är det väl rätt rimligt att hon ska kunna befinna sig på plats under hela den vikariattiden?

Ställer arbetsgivaren frågor till de manliga sökande om deras fruar/flickvänner är eller tänker bli gravida?

Varför skulle dom?

Varför sa hon upp sig på förra jobbet för att sen bli gravid?
Tänker inte kvinnor överhuvudtaget...

Behåll det jobb du har.
Knulla och få barn.
Återgå till jobbet efter mammaledighet.
SEN söker du nytt jobb. Idiot!

Jag säger inte att de skulle, jag frågar om de gör det eller om det bara är något som kvinnor förväntas redogöra för med risk för att inte få jobbet om de svarar fel.

Eftersom att varken du eller jag sitter med vid varje anställningsintervju så är den frågan i stort omöjlig att svara på. Den som kan svara är den som har varit med om det. Jag inbillar mig att det inte är särskilt vanligt men kan tänka mig att det förekommer om den som söker jobbet är i den åldern då man brukar skaffa barn.

Personligen så har jag själv fått frågan ett antal gånger om jag har barn i skolåldern, jag är en man. Ser inget konstigt i att få frågan då en arbetsgivare givetvis måste kalkylera med att den som har små barn också sannolikt kommer att VAB:a och ta ut föräldraledighet. Bra för särskilt små företagare att ha med i beräkningen.

Handlar det om en normal person som inte överutnyttjar sina rättigheter så är det sannolikt inga problem med anställda som har barn, dock så finns det en risk för en arbetsgivare att man anställer en person som i tid och otid VAB:ar trots att barnet inte är sjukt, sådant förekommer och är något en arbetsgivare måste kalkylera med. Ingen har råd att betala för arbetskraft som inte utför det jobb man är anställd för att utföra.

Det är bättre att vara uppriktig i en första kontakt med varandra än att det senare visar sig att man inte har varit det, en förtroendefråga.

Man kan inte få allt här i världen, var sak har sin tid. Under den period av livet som man skaffar och har små barn är man inte lika attraktiv för en arbestgivare, och man är något begränsad i sina möjligheter att välja och vraka bland alla jobb som erbjuds, helt naturligt och sannolikt något vi får leva med.

Jag jobbar på ett fritidshem på en mindre grundskola. Och då det är en mindre skola så är det inte så många som arbetar (oftast är man bara två i personalstyrkan på eftermiddagarna på fritids).
I höstas fick jag en ny kollega. När hon började sin tjänst i slutet av augusti så visade det sig att hon var höggravid vilken hon så klart inte hade nämnt ett skit om på sin anställningsintervju.

Så det resulterade i att hon mer eller mindre inte kunde göra någonting överhuvudtaget, hon orkade knappt gå upp för en trapp. Så för mig som arbetskollega betydde det att jag var tvungen att göra även hennes arbetsuppgifter och fick jobba för två då hon nästan bara var stillasittande. Vi kunde inte ens göra utflykter med fritidsbarnen (för i så fall hade jag varit tvungen ensam på utflykterna med fritidsbarnen vilket inte funkar då det även är barn som behöver extra uppsikt, en del har diagnoser etc). Hon var dessutom på grund av sin graviditet känslomässigt labil och började nästan gråta om någon unge sade emot henne eller bara inte ville ta på sig ytterkläder).

Så det drabbade både mig som arbetskollega och även alla barn som var inskrivna på fritidset.
Hon hann bara arbeta i tre månader innan hoin blev sjukskriven innan hon skulle föda och vi var tvungna att få tag i vikarie. Det som också är störande är att andra som sökte samma tjänst inte fick den på grund av henne (folk som jag vet är riktigt duktiga på sitt jobb).