Citat:
Så din slutsats är att det inte går att använda JP-8 istället för Diesel, fast USA har gjort detta sedan 1990.All JP-8, betecknat F-34 av Nato innehåller smörjförbättrare, det är ett krav för att få kalla det F-34. F-34 är egentligen Jet A1/AVTUR/F-35 med tillsats av smörjförbättrare, antistatadditiv och anti-is additiv. Svensk Flygfotogen 75 är egentligen samma sak som JP-8/F-34 men utan anti-is additiv, tankbil 21 är dock försedd med doseringsutrustning för anti-is tillsats varvid det går bra att också tanka JP-8/F-34 vid behov.
Vad du missar är dock att den smörjförbättrare som ingår i F-34 inte är tillräcklig för att ge en smörjförmåga motsvarande som hos diesel. Diesel klarar 460 mm i ett HFRR test, F-34 klarar bara ca 630-720 mm. Dessutom är viskositeten ganska låg, ca 1,1 mm²/s mot ca 1,4–4,0 mm²/s hos mk1 diesel eller 2,0–4,0 mm²/s hos Nato F-54 diesel. För att erhålla smörjande egenskaper motsvarande diesel så måste additivet S-1750 tillsättas i en dos om 1-1,5 liter per kubikmeter, då klarar bränslet 300-365 mm i ett HFRR test, och bränslet får Nato beteckningen F-63.
I USA så infördes JP-8 som enhetsbränsle 1988 (notera att CENTCOM valde Jet A1 och SOUTHCOM JP-5 istället för JP-8). Detta var tänkt att förenkla logistiken samtidigt som det löste två problem; flygvapnets problem med bränder orsakade av den förhållandevis lättantändliga JP-4 och arméns problem med sina M1 Abrams vid låga temperaturer. I Västtyskland där enbart diesel typ DF-2 var tillgängligt så hade man tidigare använt en 50:50 blandning av DF-2 och JP-5 eller JP-8 i något som kallades ”M1 fuel mix” och som sedan fick Nato beteckningen F-65.
Innan JP-8 kunde införas som bränsle i stor skala så började man med flottprov vid Fort Bliss där uppåt 3000 fordon och annan dieseldriven utrustning testades utan att man noterade några problem. När man sedan skulle implementera detta i större skala dök vissa problem upp, först och främst att dieseldrivna rökgeneratorer inte fungerade tillfredsställande på JP-8. Mot slutet av Desert Storm så noterades också problem med effektförlust och varmstartbarhet hos vissa dieselmotorer, framförallt de 6,2 och 6,5 liters motorer från GM som sitter i HMMWV. Orsaken till detta är högt slitage av bränslepumparna vid drift på jetbränsle i kombination med bränslets låga viskositet och höga temperaturer vilket ger upphov till ett högt internläckage. Att man kört på Saudiarabisk Jet A1 tros också ha varit en bidragande faktor. Sedan dess så har man dock fortsatt haft många bränslerelaterade problem med vissa dieselmotorer, detta såväl i Afghanistan där man huvudsakligen använt bränsle enligt den ryska standarden TS-1, som i Irak där man istället kört på JP-8.
Vad du missar är dock att den smörjförbättrare som ingår i F-34 inte är tillräcklig för att ge en smörjförmåga motsvarande som hos diesel. Diesel klarar 460 mm i ett HFRR test, F-34 klarar bara ca 630-720 mm. Dessutom är viskositeten ganska låg, ca 1,1 mm²/s mot ca 1,4–4,0 mm²/s hos mk1 diesel eller 2,0–4,0 mm²/s hos Nato F-54 diesel. För att erhålla smörjande egenskaper motsvarande diesel så måste additivet S-1750 tillsättas i en dos om 1-1,5 liter per kubikmeter, då klarar bränslet 300-365 mm i ett HFRR test, och bränslet får Nato beteckningen F-63.
I USA så infördes JP-8 som enhetsbränsle 1988 (notera att CENTCOM valde Jet A1 och SOUTHCOM JP-5 istället för JP-8). Detta var tänkt att förenkla logistiken samtidigt som det löste två problem; flygvapnets problem med bränder orsakade av den förhållandevis lättantändliga JP-4 och arméns problem med sina M1 Abrams vid låga temperaturer. I Västtyskland där enbart diesel typ DF-2 var tillgängligt så hade man tidigare använt en 50:50 blandning av DF-2 och JP-5 eller JP-8 i något som kallades ”M1 fuel mix” och som sedan fick Nato beteckningen F-65.
Innan JP-8 kunde införas som bränsle i stor skala så började man med flottprov vid Fort Bliss där uppåt 3000 fordon och annan dieseldriven utrustning testades utan att man noterade några problem. När man sedan skulle implementera detta i större skala dök vissa problem upp, först och främst att dieseldrivna rökgeneratorer inte fungerade tillfredsställande på JP-8. Mot slutet av Desert Storm så noterades också problem med effektförlust och varmstartbarhet hos vissa dieselmotorer, framförallt de 6,2 och 6,5 liters motorer från GM som sitter i HMMWV. Orsaken till detta är högt slitage av bränslepumparna vid drift på jetbränsle i kombination med bränslets låga viskositet och höga temperaturer vilket ger upphov till ett högt internläckage. Att man kört på Saudiarabisk Jet A1 tros också ha varit en bidragande faktor. Sedan dess så har man dock fortsatt haft många bränslerelaterade problem med vissa dieselmotorer, detta såväl i Afghanistan där man huvudsakligen använt bränsle enligt den ryska standarden TS-1, som i Irak där man istället kört på JP-8.
JP-8 innehåller smörjmedel och fungerar alldeles utmärkt i vanliga Dieselmotorer, vilket då USA har gjort sedan 1990.
