Egodöd på svamp

Substanser Intagna: 2g Psilocybe cubensis, Cannabis
Tidigare erfarenheter: LSD, MDMA, Amfetamin, kokain mm

Min senaste tripp på LSD hade slutat i en enda röra. Jag tappade bort min kropp i min egen hjärna och min ena kompis sprang vilse under resan och hamnade på sjukhus. Därför tänkte jag försöka mig på en lugnare tripp på svamp denna gång.

19:30 Jag sitter själv hemma och har funderat fram och tillbaka om jag ens borde ta några mer psykedeliska droger men bestämmer mig för att det är dags för resan att få sin början. Jag smular ner svampen i en kopp te och det smakar faktiskt inte så illa som jag hade tänkt mig. Sätter på Pink Floyd på YouTube och väntar på att det ska slå in. Efter 20 minuter så börjar jag känna mig lite småfull. Jag blir ganska besviken. Har jag betalat 250 kronor för att bli lite groggy? Men efter 20 minuter till så börjar det hända lite. Pink floyds ansikten börjar bli mer levande. När jag anstränger mig kan jag bända rummet lite och får lite close eye visions, men allt är ganska svagt och subtilt.

Jag bestämmer mig för att dra till en polare för att få lite mer drag i den den här trippen. När jag reser mig upp från soffan känns det som att lämna ett helt universum, att gå till min kompis känns som ett största äventyret man kan göra i denna värld. Jag börjar känna hur mitt logiska tänkande är utanför jaget. Jag känner mig som en turist i mitt eget liv, innan jag lämnar lägenheten tar jag några bilder för att dokumentera hur jaget lever. På väg till min kompis så känns det inte som att jag går utan som att jag är nånting annat som styr en kropp som en robot.

20:38 kommer jag fram till min kompis och vi sitter och snackar ett tag. Men jag har en subtil känsla av att det inte är jag som pratar utan att orden kommer ut av sig själv ibland blir jag förvånat över vad jag just sagt. Det jag älskar mest är känslan av att världen känns meningsfull. När min kompis säger nåt, bryr jag mig faktiskt om vad han säger, i vanliga fall går jag mest runt ganska apatisk i en grå vardag. Jag saknar dock intensiteten som man får från LSD så vi bestämmer oss för att få tag på lite röka för att få till lite mer drag i det hela. Efter ett äventyr ute i det fria där det känns som att jag ser världen för första gången får vi tag på cannabis och vi beger oss hemåt igen.

För att få det att smälla ordentligt på cannabis gäller det att inte fega utan dra in ordentligt för att komma till en bra utgångsnivå. Jag känner hur det börjar slå till rejält och nu börjar det hända grejer på riktigt. Jag märker hur jag i min hjärna kan skapa nya parallella världar där vi sitter i rummet. Det är som när man har två speglar som reflekterar varandra. Den riktiga verkligheten är den första reflektionen men jag ser ändå tydligt flera reflektioner av verkligheten.

I vanliga fall när man tänker så utgår man alltid från jaget, men nu börjar jag känna hur jaget försvinner och hur mitt logiska tänkande är ensamt i mitt medvetande. Jag känner hur det börjar loopa runt i min hjärna. Hur kan en klump kemiska substanser tänka på sig själv? Jag känner hur jag börjar fastna i en tankeloop, varför försöker 1kg substans av olika molekyler försöka abstrahera sig själv till något logiskt? Hur kan det vara logiskt att det finns en mening för icke levande kemiska substanser? Livet har ingen mening men ändå vill jag leva hur går det ihop? Dessa tankar går runt, runt i mitt huvud. Det skriker i mitt huvud, du har blivit galen, jag snetrippar totalt. Går runt, runt i rummet. Jag försöker greppa tag i jaget och ibland känner jag att den kommer tillbaka in i mitt medvetande och jag känner igen att det här är min kropp och jag borde sluta loopa run i dessa tankar. Men sen tappar jag jaget och jag börjar loopa igen om att livet inte har någon mening men på nåt jävla sätt kan dessa molekyler objektivt sett se sig själv utifrån? Jag börjar gå runt i lägenheten och säger högt att jag börjat snetrippa totalt och har en sån fruktansvärd ångest som jag inte ens trodde var möjlig att känna. Min kompis börjar googla på egodöd och vad man ska göra åt det, men inte till mycket hjälp. Tillslut så somnar jag

Dagen efter känner jag mig nästan normal, men jag känner fortfarande att jaget har fått en annan betydelse. Jag ser mig mer utifrån som en organism kemiska substanser som försöker finna en mening i tillvaron. Ibland när jag pratar känns det inte som att det är jag som pratar utan som att det är nån annan och mitt logiska tänkande observerar det hela.

Det där kommer att gå ur kroppen och du blir som vanligt. Risk för att utlösa psykos med LSD är starkt överdriven, myten kommer från 60-talet när folk som mådde psykiskt dåligt prövade allt, inklusive LSD.

Vad menar du med "Hur kan en klump kemiska substanser tänka på sig själv?", det är ju det enda din hjärna är, ALL materia i världen är kemiska substanser. Den kemiska substansen tänker på samma sätt som du tänker på, men behöver väl troligtvis en katalysator som kroppen för att kunna bli manifesterad i denna verkligheten. I vanliga fall är det ju serotonin och dopamin som skapar våran verklighetsuppfattning, men byter man ut det mot psilocin, så uppfattar man verkligheten på svampens sätt istället.

Nej, man uppfattar inte verkligheten på "svampens sätt". Allt som du upplever på svamp är bara ett förstärkt tillstånd av något som redan finns i ens huvud. Precis som alla andra droger. Med svamp är det lättare att nå insikter som många andra når utan att någonsin ta svamp.

Du upplevde en form av existentiell kris TS. Det är inte samma sak som psykos. Vill du lära dig mer om dig själv och omvärlden borde du utforska det vidare och inte försöka glömma bort det. Blue pill vs Red pill. Meditation ger samma effekter fast mer långvariga.

Sen en sak till, när du känner att egodöden kommer, hur världen imploderar på dig och du är alla människor och allt är ditt fel. släppa din kropp och bara acceptera det och vänta i 5-30 minuter för att det ska börja "lugna sig". Klarar du inte av att bara acceptera det tillståndet, så börja att sjunga eller focusera på andningen. för det hjälper att få syre till hjärnan vid en "snetripp" eller egodöd.

Du skriver utförligt och bra om en upplevelse som utan tvekan varit både abstrakt och omvälvande. Det är tydligt att du bearbetat upplevelsen mycket och troligen kommer du fortsätta med det ganska länge.

Du kommer aldrig att glömma den här upplevelsen, men det behöver inte vara av ondo. Ta till dig det du har varit med om och lär dig av dina upplevelser, du har givits ett nytt perspektiv på livet och med det också visdom och, tro det eller ej, styrka.

Om livet ter sig annorlunda efter din tripp är det inte för att du blivit galen, snarare tvärtom.

"Dagen efter känner jag mig nästan normal, men jag känner fortfarande att jaget har fått en annan betydelse. Jag ser mig mer utifrån som en organism kemiska substanser som försöker finna en mening i tillvaron. Ibland när jag pratar känns det inte som att det är jag som pratar utan som att det är nån annan och mitt logiska tänkande observerar det hela."

Minns att jag upplevde ungefär samma sak efter jag sluta röka på. Kunde liksom snöa bort i mig själv under en konversation samtidigt som jag pratade, kom på mig själv många gånger med att prata "per automatik". Tacka fan att jag aldrig sa något riktigt efterblivet.

Är det min stackars hjärna som inte kunde hantera THC eller har någon annan haft liknande upplevelser? Mår som folk nuförtiden iaf

Detta kan väl knappast anses vara egodöd?