Citat:
Den riktiga frågan som vi borde ställa oss och faktiskt börja agera kring är: hur långt ska det gå innan vi kvinnor också kan känna oss trygga i vårt samhälle?
Expressenlänk
Det av mig fetade i den citerade texten är något som jag länge stört mig på. Samtidigt har jag börjat fascineras av det.
Är det kanske så att de (köns)orättvisor i samhället som feminister gapar om i själva verket bygger på vanföreställningar om att det är orättvisor?
Varifrån kommer feministers föreställning om att män känner sig trygga i vårt samhälle?
Män löper betydligt större risk än kvinnor att utsättas för våld, och grövre våld än kvinnor.
Män löper större risk att mista livet i arbetsplatsrelaterade olyckor etc.
Så av vilken anledning skulle kvinnor vara mer otrygga än män?
En annan fråga som också är intressant och bygger på vanföreställningar är frågan om glastaket.
Det har påståtts att kvinnor hindras från att nå toppjobben av ett glastak.
Om glastaket överhuvudtaget existerar så är det inte bara ett hinder för kvinnor.
Det är en så försvinnande liten del av befolkningen som når näringslivstoppen så att det inte är fel att säga att "glastaket" (om det existerar) hindrar 100% av befolkningen från att nå toppen.
Så på vilket sätt är just kvinnor drabbade?
Finns det fler feministiska orättvisor som bygger på vanföreställningar?