Citat från Afton*ladet:
"Dagen då den extrema snöstormen slog till mot Sundsvall satte sig Lasse Carlsson, 77, i bilen för att åka till kiosken.
Han körde fast och trots att många vittnen såg och hörde hur han kämpade i ett par timmar var det ingen som ingrep.
Samma kväll hittades han död i den igensnöade bilen."
Så långt låter det som en vanlig tragisk olycka, en äldre person ger sig ut i "snöstormen" och kör fast i snön, han fryser ihjäl för att ingen medmänniska vill hjälpa honom.
Vad är detta för samhälle egentligen?
Men så kommer brasklappen!
Citat från Afton*ladet:
"-Det känns så ovärdigt att han måste dö i bilen på sin egen parkering när någon kunde ha ingripit eller larmat, säger bonusdottern Anna-Karin Ekström.
Torsdagen den 1 februari drabbades Sundsvall av en mycket kraftfull snöstorm. Trots det tog Lasse bilen vid lunchtid för att åka och handla.
-Troligen skulle han bara till kiosken men när han backade ut så körde han fast, säger bonusdottern Anna-Karin Ekström."
"Folk i närheten har beskrivit hur bilen lät som en ”Jet-motor” samtidigt som hjulen grävde sig djupare och djupare ner i snön. Till slut skar motorn.
Lasse kämpade i minst en timme utan att någon ingrep.
Varför han satt kvar i bilen vet man inte men en tänkbar förklaring är att avgaser trängde in i bilen. Avgasröret som var nytt sedan några veckor gick troligtvis sönder när han försökte ta sig loss."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...en-i-sundsvall
Med all respekt till de anhöriga (trots att de gråter ut i AB för att få sina minuter i rampljuset), men vad skall man säga?
På sin egen parkering!?!
Om han nu inte ens kunde komma iväg från parkeringen, så kunde han ju faktiskt bara ha gett upp och knallat hem igen och satt sig framför tv'n med en kaffekopp i handen.
Men givetvis skall alla känna en kollektiv skuld för att Lasse inte kom fram till kiosken, utan att han dog på sin egen parkeringen på grund av sin envishet.
Är det en nominering/deltagare till 2018-års Darwinpriset vi läser om?
"Dagen då den extrema snöstormen slog till mot Sundsvall satte sig Lasse Carlsson, 77, i bilen för att åka till kiosken.
Han körde fast och trots att många vittnen såg och hörde hur han kämpade i ett par timmar var det ingen som ingrep.
Samma kväll hittades han död i den igensnöade bilen."
Så långt låter det som en vanlig tragisk olycka, en äldre person ger sig ut i "snöstormen" och kör fast i snön, han fryser ihjäl för att ingen medmänniska vill hjälpa honom.
Vad är detta för samhälle egentligen?
Men så kommer brasklappen!
Citat från Afton*ladet:
"-Det känns så ovärdigt att han måste dö i bilen på sin egen parkering när någon kunde ha ingripit eller larmat, säger bonusdottern Anna-Karin Ekström.
Torsdagen den 1 februari drabbades Sundsvall av en mycket kraftfull snöstorm. Trots det tog Lasse bilen vid lunchtid för att åka och handla.
-Troligen skulle han bara till kiosken men när han backade ut så körde han fast, säger bonusdottern Anna-Karin Ekström."
"Folk i närheten har beskrivit hur bilen lät som en ”Jet-motor” samtidigt som hjulen grävde sig djupare och djupare ner i snön. Till slut skar motorn.
Lasse kämpade i minst en timme utan att någon ingrep.
Varför han satt kvar i bilen vet man inte men en tänkbar förklaring är att avgaser trängde in i bilen. Avgasröret som var nytt sedan några veckor gick troligtvis sönder när han försökte ta sig loss."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...en-i-sundsvall
Med all respekt till de anhöriga (trots att de gråter ut i AB för att få sina minuter i rampljuset), men vad skall man säga?
På sin egen parkering!?!
Om han nu inte ens kunde komma iväg från parkeringen, så kunde han ju faktiskt bara ha gett upp och knallat hem igen och satt sig framför tv'n med en kaffekopp i handen.
Men givetvis skall alla känna en kollektiv skuld för att Lasse inte kom fram till kiosken, utan att han dog på sin egen parkeringen på grund av sin envishet.
Är det en nominering/deltagare till 2018-års Darwinpriset vi läser om?