Hur organiserar och strukturerar man en komplex krigsmakt?

Tänk på en tid när vi var två stammar i konflikt om en jaktmark. Krig var enkel: klubba ihjäl varandra. Den som har tur, är flest eller störst vinner.

Gå framåt i tiden. Vi är nu lite större byar. Olika stammar har lite olika sociala kulturer, ledarskap och framförallt teknik. En by med god sammanhållning och innovationer (pilbågar) och god ledarskap vinner över en mer konservativ stam som lever bekvämt på sina bananträd och inte behöver jaga djur. Krig var relativt enkelt: ladda upp med pilar, sätt er på hästarna och följ ledaren. Anfall grannbyn och ta deras mark, kvinnor, boskap, föda, hus och prylar.

Byarna lär sig vikten av information och förvarningar. Man sätter ut utkik och varningssystem. Man innoverar vapen. Man bygger fort, Man bygger rustningar. Kapprustning sker. Man förfinar teknik, mål och sociala strukturer. Vi spolar förbi andra värlskriget där det var ännu mer komplext, fram till idag där det åter igen är ännu mer komplext än andra värlskriget.

Idag är en krigsmakt ledningssystem, radarsystem, informationskrig, spioneri, uniformer, radioteknik, avancerade vapen, komplicerade flygvapen, logistiska problem, satelliter, ekonomi, väder och navigering, planering, träning och miljontals människor inblandade. Det är ett komplext nät av prylar, kunskap, roller, relationer, information och politik. Ja, ni förstår nog vad jag försöker komma fram till här. Det ska hänga ihop så bra som möjligt och det ska fungera.

Hur håller man ordning och reda på en modern fungerande krigsmakt liksom? Det räcker ju inte med att bara köpa in lite vapen och slänga det i händerna på godtyckliga soldater, sådana arméer förlorar krig där man ens inte riktigt vet var man har varandra.

Ekonomin och logistiken måste fungera. Material måste fungera ihop och tas om hand. Informationsflödet måste göra nytta och fungera på ett bra sätt. Och så vidare.

Hur går det ihop med att organsera något så stort och komplicerat som t.ex. kinas eller usas krigsmakt? Hur fungerar det liksom? Vem och hur får allt att fungera och utvecklas?

Tittar man på en armé så verkar precis allt vara planerad i minsta detalj. Viljen utrustning man ska ha, vilka rutiner och regler som gäller, vilket kommunikationssätt/språk som gäller. Det verkar som att man har koll på allt, skosnören, tandhygien, vilka typer av soldater som behövs och exakt vilken utbildning de ska få och exakt vad utbildningarna ska innehålla. Varenda liten mutter på varje vapen. Exakt vilka vapen som vem ska ha och av vilket syfte. Det ska forskas och utvecklas och det ska särskilt under krig vara ordning och reda och koll, annars börjar man i värsta fall anfalla varandra till och med.


Misstag sker, man har väl inte 100%ig kontroll och optimering, men man försöker ilallafall och verkar lyckas ganska bra med att organisera alltihopa. Ledarskap och delegation verkar särskilt viktigt. Bra beslut verkar vara nyckel när det kommer till både krigföring, att undvika krig och att förbereda sig för krig i fredstid.

Ni är säkert många som har många olika förklaringar. Så det ska bli intressant att läsa.

Den som kontrollerar pengarna kontrollerar världen så egentligen är militär och "vanliga" krig något som inte behövs för att kontrollera världen.

Hotet från intern folkresning kan dock vara svårare kontrollera här behövs någon form av vapenmakt. Det festliga är att militärparader ofta möts av jublande folk ha ha ha ja IQ:n sjunker stadigt.

Man gör på samma sätt som alla komplexa problem: Skapar struktur och delar upp problemet.

I princip alla länders militärmakter är, och har varit, uppdelade i grupper med olika uppgifter men med kommunikation och planering mellan de olika leden i hierarkin.

Soldat A behöver inte veta vad General B planerar, men får via Plutonbefäl C reda på det han behöver veta, som i sin tur svarar till Kompanibefäl D etc. Genom att utnyttja fredstid till att sammansvetsa alla enheter var för sig och tillsammans skapar man god disciplin och samarbetsförmåga i senare krig. Den goda disciplinen, träningen och respekten till det man kämpar för (krigsmoralen) utgör pelare för att hierarkin följs och order genomförs.

För att allt ska fungera kan inte en överbefälhavare ta beslut på egen hand, utan bör konsultera med underordnade, som i sin tur kan rådfråga sina underordnade, och vice versa. Så länge man inte är högsta hönset finns ju även jämlikar av samma grad att samarbeta med.

För att undvika missförstånd när kommunikation färdas från led till led kan det ibland överlappa. En soldat svarar inte bara till sitt eget befäl, utan måste på pappret följa order från befälets befäl, osc.

Och vem har satt ihop och sett till att detta fungerar? Vem har organiserat det här från början? Har det vuxit fram genom tiden?

Man tagit inspiration från forna och nutida rikens militärer, men en kontinuerlig anpassning till ny taktik och teknologi har också skett.

Kan även vara en nästan "evolutionär" mekanism. Arméer och nationer med bristande militär förmåga blev erövrade eller utrotade.

Resultatet av detta i en globaliserad värld är att militärmakter liknar varandra mer och mer. Liknande hierarkier, utrustning, taktik. Skillnaden numera ligger i försvarsbudget och befolkning, för att inte nämna kärnvapen.

Men vad är det här för låtsasfrågeställning?
På samma sätt som man organiserar och strukturerar en nationalstat?
Genom tydlig struktur, regler, rutiner och ansvar.

Eller tänkte du sitta och låta folk skriva saker för att sen försöka peka på hur detta inte efterlevs idag?

Jaha, så du menar alltså att man, citat, "strukturerar genom tydlig struktur". Applåder och hatten av till dig.

1. Strukturera.
2. ...
3. Profit.

Arméer måste av praktiska skäl (stora, komplex utrustning, ska fungera under stress) vara extremt organiserade. Den moderna arméns organisation växte fram under den tidigmoderna epoken (15/1600-tal) och blev i många avseenden förebild för andra byråkratiska organisationer som växte fram samtidigt.

Huvuddragen känner alla till: en hierarkisk och standardiserad organisation, där "byggklossarna" ser likadana ut och order går uppifrån och ned. Det kan tyckas självklart men har inte varit det historiskt. De medeltida arméerna hade till exempel ofta oklara befälsförhållanden och dito organisation.

Njae, det är väl ändå en intressant frågeställning?

I en modern, stor, komplex krigsmakt kan man organisera sig enligt två helt olika tankesätt:

1) "Command and control". Man förlitar sig på bra kommunikation upp och ned längs befälskedjan. Underordnade befäl rapporterar läget uppåt. Överordnade befäl skickar sedan ned detaljerade order. Har varit populärt hos bland annat engelsmän och amerikaner.

2) "Uppdragstaktik". Underordnade befäl får mer lösa order, och förväntas bryta mot detaljer i dessa för att kunna uppnå målen i stort. Man förlitar sig inte på bra kommunikation med högre befäl, befälen på plats har ansvaret i första hand. I fredstid övar man mycket på att de lägre befälen ska inse hur högre befäl hade agerat om de varit på plats, och att högre befäl ska få tilltro till de lägre befälens förmåga att lösa problem på egen hand.

Uppdragstaktiken drevs igenom av preussiska armen efter Napoleon-krigen. De insåg att man inte kunde förlita sig på att få fram enstaka egna militärgenier för att möta framtida Napoleon. Istället skapade man ett sätt att utbilda en officerskår som är flexibel nog att möta och slå en ny Napoleon.

Det har utvecklats successivt. Ofta börjar varje krig ungefär där det sista slutade, ex. hade divisionerna vid andra världskrigets början ungefär samma upplägg som vid första världskrigets slut (bortsett från tyskarna som hade omstrukturerat rejält), sen vidareutvecklades de dramatiskt under krigets gång genom att ex. bli beydligt mindre än de var i början av kriget. Så man fattade under krigets gång att det var bättre att ha fler divisioner med färre manskap.

Sen har det successivt introducerats nya typer av vapen som förändrar spelreglerna, ex. pansarbrytande helikoptrar var något som inte fanns under AVK när stridsvagnen var kung. Signaltrupper introducerades först under AVK, Storbritannien hade landradar innan AVK men hade efter ett par år redan introducerat radar på fartyg vilket förändrade ex. tyskarnas ubåtskrigsföring då de inte hade radardoktriner.

Idag är ex. cyberkrigföring en ganska etablerad gren av militären som inte fanns för sådär tio, femton åren och har inte riktigt visat framfötterna i ett faktiskt krig annat än på sina håll i konflikter som Ukraina och Israel.

Jag är med dig. Men vad är det som gör att det inte faller pladask? Typ att armén splittar upp sig, slutar lyda order osv. Det verkar ju också vara viktigt med "ordning" för att det ska funka. Uppstickare måste vara jobbigt att ha att göra med om man vill hålla ihop hela soppan.

Men det var inte för att det inte var utvecklat utan för att det inte alltid var klart för vem man faktiskt krigade för. Romarna hade en väldigt effektiv organisation eftersom de alltid stred i samma enhet men på medeltiden så stred man för sin feudalherre vilken oftast inte stred för kungens eller kejsarens bästa intresse.