Hur kan vi egentligen se stjärnor som är sinnessjukt långt bort?

Lyssnade pa denna podden igar och i den snackar Prof Brian Cox om teleskop och om massa annat om rymden. Väldigt intressant. Spola fram till ca 31 min in da Cox kommer in i studion om du inte pallar allt försnack med Ricky Gervais. https://www.youtube.com/watch?v=Tjk__756DQ0

En annan fråga man kan ställa sig är ju hur man vet att den ligger 600 ljusår bort.

Jag vet inte, man kan tänka mig att man använder vinklar: vi har (på något sätt) luskat ut hur jordens bana runt solen ser ut. Då kan vi ta reda på hur långt det är, i rak linje, mellan två motsatta punkter. Vänta tills jorden befinner sig på ena punkten, och mät vinkeln mellan solen och stjärnan du är intresserad i. Vänta ett halvår, och gör om mätningen. Sedan är det "bara" lite trigonometri som behövs så har du avståndet.

Lite mer allmänt så tror jag att mycket av mätningarna vi gör i rymden beror på tidigare mätningar: vi har någon gång börjat med saker som ligger nära oss, och är enkla att mäta på. Med dessa som grund mäter vi på saker som ligger längre bort och så vidare.

För närbelägna stjärnor används parallaxmetoden. Man observerar stjärnan vid ett tillfälle, väntar ett halvår, och observerar sedan samma stjärna igen, för att se om den flyttat sig i förhållande till stjärnor i bakgrunden.

När avståndet till stjärnorna är så stort som till Betelgeuse är parallaxmetoden inte lika tillförlitlig. Därför varierar avståndsangivelserna till Betelgeuse med hundratals ljusår.

Då måste man väl veta hur långt det är till dom andra stjärnorna. Om denne Betelguese har förflyttat sig en bit från stjärnan Nisse1 på ett år. Då måste man väl först och främst veta hur långt det är till Nisse1. Annars har man ju inget att förhålla sig till.

Vissa av bakgrundsstjärnorna rör sig också, men de flesta ligger betydligt längre bort, så metoden kräver inte att man vet avståndet till dem.

Har väl att göra med att eftersom Big bang inträffade för tretton miljarder år sedan så har ju ljuset från stjärnor som ligger längre bort än så inte hunnit fram till oss ännu. Vi kan alltså bara se tretton miljarder ljusår från jorden och inte hela universum. Finns ju inte oändligt antal stjärnor inom tretton miljarder ljusår från jorden även om det skulle finnas oändligt många stjärnor totalt i universum.