Hej,
Ska försöka hålla det kort, jag och denna tjej har typ dejtat i 1 år. Vi har haft det jättebra ihop, även om det gått väldigt väldigt långsamt framåt, vilket kanske är positivt? Eftersom hon träffade mig rätt tätt inpå hennes förra förhållande förstår jag varför, hon behövde tid. Egentligen skulle kanske vi inte träffas i början, innan det förra hann lägga sig?
Men hon valde att fortsätta ses. Jag blev mer och mer fäst i henne, tillslut känner jag hur jag verkligen gillar allt med henne, varenda centimeter av hennes kropp, hennes inställning, tankar osv. Bara att få vakna upp bredvid henne och äta frukost ihop gjorde mig lugn och lycklig.
Öppen, glad, framåt och reserverad när det gäller andra killar. Inte någon som söker uppmärksamhet överhuvudtaget. Bara legat med 3 killar sen hon fyllde 18 år. Tycker jag säger en hel del. Även fast hon är väldigt snygg och har många efter sig. Vilket jag själv sett när man nån gång varit ute samtidigt på krogen.
Nu är det så att jag kanske började ta henne för givet, försökte få henne att gå framåt snabbare, även fast det inte kommer från henne. Det gör väl att jag pressar hon? Hon vill inte ha mer press, då hon känner en press av alla andra.
Så jag sa helt enkelt en dag, fundera på om du verkligen vill träffas mer och orkar det. Efter 5 dagar ifrån varann ringer hon mig, hon hade funderat. Hon började känna en press och krav av vårt förhållande, vilket jag till viss del kan förstå. Men hon visste fortfarande inte vad hon ville, är hon kanske bara sjukt osäker?
Men jag kände mig lite frustrerad när hon inte hade nåt svar, så jag började pressa henne lite under samtalet. Sa att hon får bestämma sig, hur vill du ha det, tillslut får hon ur sig, okej men då slutar vi träffas. Och ses bara som kompisar. Hon säger det mer av att hon är upprörd antar jag.
Det tar emot men jag säger bara okej vi kör på det. Morgon efter ber hon om ursäkt att hon kanske var hård och att detta kanske är det bästa. Jag svarar bara, ber om ursäkt också och du ska aldrig känna press från mig. Så jag och hon avslutar bara med att vi kan höras av om det är något eller man behöver prata och att vi ska sköta om varann. Inget ord efter det.
Men nu sitter jag här och ångrar mig lite. Samtidigt som jag undrar, är det definitivt över? Eller finns det en chans? Tycker mer vi reagerade efter känslorna utan att tänka och det känns lite oklart.
Dock sa hon att detta var nog bäst för henne också om vi slutade. Samtidigt känner jag, tar detta inte hårt på henne? Känns som hon nästan tar det med en klackspark och går vidare? Fast så behöver det ju inte vara. Inte hört ett ord från henne på en vecka nu.
Det jag funderar på nu är att ringa henne efter en vecka? Fråga hur hon mår och hur läget är allmänt. Visa att man bryr sig. Sen kanske man även frågar vad som verkligen gäller, är det helt över? Eller är det för tidigt? Kanske behöver vi båda mer tid ifrån varann helt och reflektera över hela situationen innan man tar den frågan?
Vi har nämligen aldrig haft mer än en vecka paus från varann under detta år. Kanske är det som behövs? Det har hänt flertal gånger att även jag sagt att jag behöver fundera några dagar om jag vill fortsätta träffa dig, men det har alltid fortsatt tillslut
Jag har dock svårt att sluta tänka på henne, och vill egentligen veta om det definitivt är över och i så fall radera hon helt.... men jag vet inte. Vad tror ni?
Hade en tjej igår som ville komma förbi också, men jag nobbade. Känner fortfarande för denna tjej uppenbarligen. Vill egentligen inte släppa hon, även fast jag sa det sist vi pratade. Jag saknar henne redan efter knappt en vecka utan kontakt, det gör ont i mig.
Skall tillägga att detta är enda tjej jag nånsin varit kär i mitt liv, och enda jag verkligen har känt något extra när vi legat med varann. Där jag varit känslomässig och älskat henne.
Hon är min bästa vän, mitt hem och tjejen jag är kär i.
Ska försöka hålla det kort, jag och denna tjej har typ dejtat i 1 år. Vi har haft det jättebra ihop, även om det gått väldigt väldigt långsamt framåt, vilket kanske är positivt? Eftersom hon träffade mig rätt tätt inpå hennes förra förhållande förstår jag varför, hon behövde tid. Egentligen skulle kanske vi inte träffas i början, innan det förra hann lägga sig?
Men hon valde att fortsätta ses. Jag blev mer och mer fäst i henne, tillslut känner jag hur jag verkligen gillar allt med henne, varenda centimeter av hennes kropp, hennes inställning, tankar osv. Bara att få vakna upp bredvid henne och äta frukost ihop gjorde mig lugn och lycklig.
Öppen, glad, framåt och reserverad när det gäller andra killar. Inte någon som söker uppmärksamhet överhuvudtaget. Bara legat med 3 killar sen hon fyllde 18 år. Tycker jag säger en hel del. Även fast hon är väldigt snygg och har många efter sig. Vilket jag själv sett när man nån gång varit ute samtidigt på krogen.
Nu är det så att jag kanske började ta henne för givet, försökte få henne att gå framåt snabbare, även fast det inte kommer från henne. Det gör väl att jag pressar hon? Hon vill inte ha mer press, då hon känner en press av alla andra.
Så jag sa helt enkelt en dag, fundera på om du verkligen vill träffas mer och orkar det. Efter 5 dagar ifrån varann ringer hon mig, hon hade funderat. Hon började känna en press och krav av vårt förhållande, vilket jag till viss del kan förstå. Men hon visste fortfarande inte vad hon ville, är hon kanske bara sjukt osäker?
Men jag kände mig lite frustrerad när hon inte hade nåt svar, så jag började pressa henne lite under samtalet. Sa att hon får bestämma sig, hur vill du ha det, tillslut får hon ur sig, okej men då slutar vi träffas. Och ses bara som kompisar. Hon säger det mer av att hon är upprörd antar jag.
Det tar emot men jag säger bara okej vi kör på det. Morgon efter ber hon om ursäkt att hon kanske var hård och att detta kanske är det bästa. Jag svarar bara, ber om ursäkt också och du ska aldrig känna press från mig. Så jag och hon avslutar bara med att vi kan höras av om det är något eller man behöver prata och att vi ska sköta om varann. Inget ord efter det.
Men nu sitter jag här och ångrar mig lite. Samtidigt som jag undrar, är det definitivt över? Eller finns det en chans? Tycker mer vi reagerade efter känslorna utan att tänka och det känns lite oklart.
Dock sa hon att detta var nog bäst för henne också om vi slutade. Samtidigt känner jag, tar detta inte hårt på henne? Känns som hon nästan tar det med en klackspark och går vidare? Fast så behöver det ju inte vara. Inte hört ett ord från henne på en vecka nu.
Det jag funderar på nu är att ringa henne efter en vecka? Fråga hur hon mår och hur läget är allmänt. Visa att man bryr sig. Sen kanske man även frågar vad som verkligen gäller, är det helt över? Eller är det för tidigt? Kanske behöver vi båda mer tid ifrån varann helt och reflektera över hela situationen innan man tar den frågan?
Vi har nämligen aldrig haft mer än en vecka paus från varann under detta år. Kanske är det som behövs? Det har hänt flertal gånger att även jag sagt att jag behöver fundera några dagar om jag vill fortsätta träffa dig, men det har alltid fortsatt tillslut
Jag har dock svårt att sluta tänka på henne, och vill egentligen veta om det definitivt är över och i så fall radera hon helt.... men jag vet inte. Vad tror ni?
Hade en tjej igår som ville komma förbi också, men jag nobbade. Känner fortfarande för denna tjej uppenbarligen. Vill egentligen inte släppa hon, även fast jag sa det sist vi pratade. Jag saknar henne redan efter knappt en vecka utan kontakt, det gör ont i mig.
Skall tillägga att detta är enda tjej jag nånsin varit kär i mitt liv, och enda jag verkligen har känt något extra när vi legat med varann. Där jag varit känslomässig och älskat henne.
Hon är min bästa vän, mitt hem och tjejen jag är kär i.
__________________
Senast redigerad av Jibez 2018-02-10 kl. 13:06.
Senast redigerad av Jibez 2018-02-10 kl. 13:06.