Hund i sängen ställer till det i relationen

Önskar råd kring att vänja av hunden från att sova i sängen.

Min doggo är en 5-årig kille som levt sitt liv med sin singelmatte fram till för ett år sen ungefär då matten blev kär i en människa som hon nu flyttat ihop med.

Under valptiden fick hunden inte sova i sängen för att matte ville att han skulle kunna känna sig trygg även i sin egen bur och det funkade bra med en inlärningsperiod där han till en början sov i buren som stod i sängen, sen flyttades buren så småningom ner och långsamt längre bort från sängen. Efter några månader då han sov tryggt i buren fick han börja vara i sängen ibland för att matte tycker det är mysigt och de senaste tre åren har han i princip alltid somnat i sängen men ofta självmant hoppat ner och lagt sig i buren under natten.

Nu har alltså en husse kommit in i bilden och han vill helst inte ha hunden i sängen på natten. Vi säger åt honom att gå och lägga sig i sin bädd på kvällen (buren finns inte kvar pga utrymmesskäl men har bäddat ett mysigt krypin åt honom på ungefär samma ställe som den stod) men han har jättesvårt att acceptera detta och är uppe och tassar och piper med jämna mellanrum under nätterna vilket gör att framför allt matte sover väldigt dåligt.

Så jag vill gärna ha råd och teorier - vad kan vi göra för att underlätta omlärningsperioden? Är det bara att köra stenhårt på ”gå och lägg dig” eller borde jag köra den mjukare varianten som vi använde under valptiden och långsamt flytta bädden längre från sängen?

En annan aspekt är att husse gått med på att han får sova i sängen ibland (tex när han jobbar sent så matte är ensam hemma), men jag undrar om inte det blir förvirrande för hunden?

Hej.
Det är bara ha han med i sängen när han blir uppbjuden, inte låta honom hoppa upp på eget initiativ.
Sen är 5 år en lång tid att få en vana... Den försvinner inte bara för du bäddar fint i ett hörn åt honom. Där tror jag att du får ge det tid, gå upp och led bort honom till hans plats när han tassarar runt och är orolig, och väl på plats får du klappa o berömma honom för att han ligger där.

Alltså det där med att hunden får vara i sängen ibland fungerar inte. Antingen får den vara i sängen eller inte. Att hålla på med att den får vara där ibland gör hunden bara förvirrad.

Husdjur är lite som efterblivna barn, var konsekvent och tydlig, låter ohygieniskt med en äcklig hund i sängen, är det en sån där båtsmanhund full med slem och uppsyn som påminner om multipla strokes?

Den hårda varianten funkar bara när dom är äldre. En gammal hund kan man inte lära o sitta, har du hört väl?

Så du säger till skarpt om han går upp o då vet han att det är fel. På dagen låter du han gå upp som han vill, på kvällen när ni lägger er så vet han om att det är slut med sängen.

Hundar ska inte vara i sängen PUNKT.

-Nåväl, det är ju min åsikt då, men å andra sidan tycker jag ju att TS dilemma stöder min åsikt ganska bra... Har själv aldrig låtit hund vara vare sig i sängar, soffor eller andra möbler.

Låt han vara med i sängen även under mattes och husses aktiviteter så löser det sig nog....

OnT: Var bestämd och konsekvent!
Han ska aldrig få sova i sängen om du vill att han vänjer sig ifrån det och slutar gnälla när han inte är där.
Är det du eller hunden som är flockens alfa?
Om det är du så är det bara att han får acceptera att sängen är off limit nu när flockens alfa har införskaffat en hanne att avla valpar med.

Hur kan man ens låta hunden hoppa upp i sängen från början? Jag fattar mig inte på alla dessa tjejer/kvinnor som ska föra över mänskliga drag på en hund, en hund är en hund inget annat! Hade jag träffat en kvinna som låtit hunden sova i sin säng så skulle jag vända i dörren! så jävla äckligt, ohygieniskt.

Jag är inte på humör i dag så jag har inte läst andra svar.

Hundar är vanedjur. Förr levde jag efter en korkad devis med kadaverlydnad vilket bla innebar att jag körde med det korkade inlägget att hundar inte ska vara i sängen PUNKT. Med den idioten anser tydligen att hans preferenser ska gälla andra.
Men när jag skilde mig så tog jag med en ab våra hundar som inte fick ligga i sängen o det var så betingat att hon fortsatte med det även att jag ville ha henne i sängen då jag snodde med mig hela dubbelsängen. I helvete att det gick. Hon var totalt obekväm med att ligga där.
I dag har jag lärt mina nuvarande hundar att de ligger i sängen på våra villkor o när jag skriver detta så har jag ett sovande hundhuvud på mitt ben.

Det du måste göra är att ändra ett betingat beteende hos din hund.
Enklast är att ni börjar om.
Du o din sambo kan skaffa en säng som är er egna där inte tidigare partners satt sin röv i. Denna säng ska ni konsekven ta ner hunden ifrån. Den får inte vara i den. Så fort den ens tittar på sängen så är det NEJ som gäller.
När den accepterat detta så låter ni det vara så i en månad till. Efter det kan ni sätta nya regler om ni vill. Antingen fortsätter ni med att hunden aldrig är i sängen vilket gör att ni slipper köpa nya sängkläder pga hundhår. Eller så kan ni låta hunden komma upp när ni själva lockar upp den.
Det viktiga är att ni skaffar något nytt med nya regler.

Vad är det för ras (på hunden, inte på din sambo)? En liten hund som ligger nere vid fötterna skulle jag kunna acceptera, men en stor hund i ansiktshöjd skulle aldrig gå.

Skulle aldrig skickat ner hunden för att en partner önskar detta, framförallt inte om du haft hunden i sängen så pass länge. Har hänt att jag avslutat relationer för att hon inte accepterat hundar i sängen och i soffan. Kan köpa det om man är borta, men om det är hemma hos mig får hon fan anpassa sig efter detta, nu är ni sambos så det blir svårare, men killen visste väl att du hade hunden i sängen innan ni flyttade ihop?. Risken finns att du skapar osämja mellan hunden och din partner om du dissar hunden. En bra hund är svår att hitta, lättare att hitta en bra partner

...Och jag skulle nog tacka nej till matte om det ingick en hårig sängkamrat...