Citat:
Ursprungligen postat av
Uncle Duke
Jag tror han föredrog Shakespeare och Tjechov framför Astrid Lindgren och Jönssonligan ärligt talat. Saltkråkan var nog mer ett brödjobb och lite skönt skärgårdshäng för honom. Kanske hans stora misstag var att säga adjö till Astrid-filmatiseringar efter Saltkråkan, så att Melker förblev den enda av hans roller som ALLA kände igen. Allan Edwall var ju till exempel med i nästan varenda Astrid Lindgren-filmatisering men kunde ändå vara med i andra, även vuxnare, sammanhang utan att förlora sin trovärdighet.
Hittade för övrigt en intervju med Malin, där kan man läsa att Melker-rollen skrevs speciellt för Lilliecrona, och att han verkade vara ungefär som Melker i verkligheten också, i alla fall i relationen till ungarna. Kanske därför han tog så illa vid sig när han blev så förknippad med rollen
Ja, skitskum heroinistjazz är det, skulle passa bättre i någon knarkarlya i
Ett anständigt liv än ett händelsefattigt skärgårdsmys. Känns lite som om en extremt bakfull och ångestfylld Jan Johansson skulle kunna ligga bakom.
Stina skrevs också in just därför att de fick in en unge de tyckte passade. Så fick de väl trycka in henne som sommarbarn hos (peddot) Westerman, så det inte skulle bli för många vuxna att hålla reda på. Hon behövs väl kanske som lite mer kolerisk motvikt till de andra barnen.
Tydligen är det få skådisar som går från det seriösa till komiken. Viktigt undantag är tydligen Gösta Ekman. Jag hade i alla fall gärna sett Lilliecrona i flera humoristiska roller.
Der är ju jävla märkligt att de hade sån där musik till barnfilm. Men der skulle väl vara så. Ulf Björling är inte den ende som har teve att tacka för att han kunde leva på sin tämligen mediokra talang.
Samtidigt finns det andra som verkligen kunde bidra. Musiken i Fem myror är helt fantastisklart, för att ta ett exempel.