Därför kommer jag gå med i Nordiska motståndsrörelsen.

Jag håller inte med. Jag har gått diverse projektledar- och ledarskapsutbildningar och därmed lyssnat till många framgångsrika chefer, entreprenörer och företagsgrundare. Det man ofta säger är att oliktänkande är viktigt. Att alla däremot strävar emot samma mål är det som är viktigt, dvs att man delar "företagets värderingar". Ofta har framgångsrika företag värderingar, t.ex. att man ska vara "innovative" eller "human". Och anställer man då någon som skiter i mänskliga relationer eller som är brutalt fyrkantig och extremt konservativ, då kommer det inte att funka. Men så länge alla delar de grundläggande målen för företagets framgång, så är olikheter välkommet. Så även i en demokrati, man behöver dela samma åsikter om yttrandefrihet, jämställdhet m.m. för att det ska fungera. Att människor sätter sig på tvären för de samhällsfundamenten är det som får saker att gå snett.

Det engelskspråkiga citatet finner jag dock i det stora hela väldigt bra och överlag sant. Det är antagligen EXAKT det som gör att vi fortfarande har socialdemokrati i Sverige. Övertygelsen om att vi ska få allt vi pekar på från staten och därmed slippa ta eget ansvar för våra handlingar och våra liv (därmed min avsky till välfärdsstaten) alltså. Och det är precis det man ser i invandrargrupper som i grunden ofta är emot demokrati och inte det minsta socialistiska, men som gärna ser ett bidragssamhälle där man bara kan glida med.

Det finns ju dock diverse andra fakta;
Koncentrationslägren, byggnaderna, soldater som vittnat om vad som hänt, offer som vittnat om vad som hänt, mängder med dokument o.s.v, o.s.v.
Men jag ska nog gräva lite mer i obduktionsbiten, för jag ska säga att jag inte är särskilt påläst om huruvida det styrks eller ej.

Fast nu talar du om något helt annat. För jag antar att du aldrig stött på ett företag där VDn låter de anställda rösta om vilka beslut som ska tas. Problemet med demokratin är det systematiska ansvarsunderskottet som utmärker allt kollektivt beslutsfattande. Ingen är egentligen ansvarig för de beslut som tas. Det är ett djävulskt system egentligen som inte har ett dyft med frihet att göra utan tvärtom.

Koncentrationslägren existerade givetvis. Men sådana hade även USA där man internerade amerikaner av japanskt ursprung. Det är de påstådda massmorden i industriell skala som inte har något stöd i teknisk bevisning. Det som finns i bevisväg är framtorterade bekännelser och motsägelsefulla rövarhistorier från förmenta vittnen. Men att förkovra sig själv i det här ämnet är en god idé.

Hm. Nja... oftast finns det olika typer av chefer som är beslutsfattare. Och visst finns det anställda längre ner i hierarkin som har vissa mandat också. Men överlag finns ju chefer och VD av en anledning, som en typ av beslutsfattare. Att anställda på golvet får rösta kring företagets kärnfrågor är nog ganska sällsynt (eller ja, jag har aldrig hört om det).
Det där med att ingen hålls ansvarig håller jag med om. Därav gillar jag mycket libertarianska synsätt, där en individ får ta ansvar för sitt beteende. I en socialistisk demokrati blir det ofta så att man kan skylla på systemet, strukturer, patriarkatet och annat dravel - istället för att själv ta ansvar för sitt potentiella misslyckande. Man behöver inte heller skärpa sig och göra något åt det/förändra sig - för man förväntar sig att staten/systemet ska stå och backa en i alla lägen.

Absolut. I will.

Jag undrar varför nazister idag förnekar förintelsen. Är det inte i linje med nazismen att bejaka utrotning av judar. Kan nån förklara detta?

Jag undrar varför nazister idag förnekar förintelsen. Är det inte i linje med nazismen att bejaka utrotning av judar. Kan nån förklara detta?

Visst finns det chefer som delegerar beslutsfattande och arbetsuppgifter men ansvaret ligger fortfarande på chefen.

Problemet med renodlad libertarianism är att den BARA utgår från individen. Vilket inte är särskilt realistiskt med tanke på hur mycket mänsklig aktivitet som innebär att individer måste samarbeta. Där hävdar ju vår sida att människor naturligt organiserar sig hierarkiskt när de måste samarbeta. Och samarbete är nödvändigt för överlevnad. I det avseendet blir det på temat ”lura sig själv” när libertarianer ständigt förordar ”frivilligt samarbete”.

NS har som sagt inte ett dugg med såsserier och kollektivistiska marxiststrukturer att göra. Ska du jämföra NS med något i termer av organisationsfilosofi så är det i så fall privata företag och militären.

Exakt min poäng. I en socialistisk demokrati är det istället så att allt ansvar i extremt hög grad suddats ut.

Liberalism innebär väl inte någonstans att individer inte får eller kan samarbeta? Det innebär ju snarare att man får fatta besluten på helt egen hand och att det inte ska finnas någon övermäktig stat som ska besluta spelreglerna för allt och alla.

Återigen, jag har inte sagt att det inte finns skillnader mellan socialdemokrati och nationalsocialism, självfallet gör det det. Problemet är dock att det fortfarande finns en överstatlighet i de båda, en överstatlighet som bestämmer hur folket ska tas hand om, en skattepolitik och ett subventionerat välfärdssystem.

Då är vi nog överens om demokratins inbyggda problematik.

Fast du måste medge att det utpräglat individualistiska tänkande som liberaler ger uttryck för inte besvarar något om hur människor bör organisera sitt samarbete. Men jag kan ju se hur liberalers motvilja mot auktoritet och hierarkier motsäger effektiv organisation.

Nix. Du har alltjämt fel. NS representerar absolut ingen marxistisk förmyndarstat med skattesubventionerad välfärd. Faktum är att en sådan strider mot det grundläggande evolutionära synsätt som NS bygger på. Anser du att även företag och militären är ”socialistiska” på det negativa sätt du menar? För det var liknelserna jag drog med NS.

Kan det inte bara vara upp till individerna att komma överens om hur man vill samarbeta?

Fast det finns ju återigen tonvis med artiklar om den nationalsocialistiska välfärden under andra världskriget? Och även om den ena är marxistisk medan den andra är mer auktoritär, så står ändå poängen kvar; förmyndarstat som bestämmer hur folket ska må, leva och lära.

Visst. Men HUR väljer individerna att samarbeta? Svaret är ju högintressant. Jag slår vad om att de organiserar sig hierarkiskt. Sätter du emot?

Men det finns inte alls tonvis av sådana artiklar. Eftersom Tredje Riket absolut inte var organiserat som någon detaljstyrning av vare sig individer eller näringsliv. NS-idealet i det avseendet bygger på Spengler med ett legalt ramverk och innanför det så är det i princip fritt.