• 34 221 online
  • 1 152 920 medlemmar
  • 59 646 675 inlägg
  • 1
  • 2
2018-02-09, 22:07
  #1
Medlem
Hej!

TL;DR och frågeställning i slutet

Vill egentligen ta itu med saker på egen hand, men ibland kan det vara skönt att få skriva av mig lite och höra om era åsikter och tankar.

Personen i fråga kommer att läsa denna tråden då hon är aktiv i detta forum, det är jag väl medveten om.


Jag har varit tillsammans med min tjej i snart 1 år. Vi har varit sambos i cirka 7 månader av dessa. Vi började samtala via internet och jag blev förälskad i hennes personlighet och kände att: Wow, denna personen vill jag verkligen ha.

Under de två månader vi chattade innan vi träffades så uppvisade hon beteende på självskada samt att hon gärna såg ner på sig själv som individ. Jag däremot, gjorde allt för att intala henne att hon inte ska jämföra sig med andra utan bara vara sig själv.

Första kvällen vi träffades i verkligheten var pirrig, men vi klickade så bra och hon sov över och sov över kvällen därefter. Vi har mer eller mindre inte varit ifrån varandra sedan första dagen utan har levt relativt tätt inpå varandra.

De flesta som har ett förhållande har det på distans. Då menar jag inte distans som flera mil, utan två olika hushåll. I detta fall har vi delat hushåll sedan början och det tycker jag bara har stärkt förhållandet då man får en större inblick på hur det känns att vara ett par.


Denna tjej, min tjej, den jag vill vara evigt trogen då jag känner att hon är mer än det jag någonsin önskat, har även sina bekymmer. Hon har sina ups and downs och det är fler downs än ups. Jag tycker att hon sällan ser lycklig eller glad ut, utan är mest trött och nere.

Jag jobbar heltid, 40h i veckan och är helt sleten efter jobbet. Hon är timanställd vid behov och vissa veckor jobbar hon inte alls och vissa veckor kan hon jobba 30 timmar.

Min ekonomi är betydligt bättre än hennes. Jag har pengar undansparat och är inte snål av mig, men jag kanske är väldigt dum.

Räkningar betalar jag mer eller mindre full summa för. Hon brukar swisha 500 kronor.
Bränsle betalar jag fullt belopp på.

När det kommer till handling av mat i butik så brukar vi splitta att hon betalar sina produkter och jag mina och sedan splittar vi det som båda tar del av. Vi sparar kvittot och så sköter hon den biten.

Jag är inte som en hök över pengarna. Jag tjänar cirka 16k efter skatt och efter alla räkningar så lyckas jag spara undan 5-7.000 kronor och lever på resterande 4-5000 månaden ut.


För att försöka komma till poängen:

Jag älskar henne, jag har inte sneglat på någon eller några andra tjejer utan jag har känt mig helt motiverad till att vara henne trogen. Jag är en så kallad "nice guy", en liten mes som säkerligen skämmer bort henne. Men hon är inte bortskämd, det jag är som curlar henne och jag vet om det.

Jag känner att jag gör allt för henne men ändå känns det inte tillräckligt. För hon är alltid ledsen eller sur och när hon skulle få för sig att må bra så börjar hon tänka på annat. Hon säger själv att hon överanalyserar saker och kan stressa upp sig för minsta lilla, så pass att det kan sabba en eller flera dagar över en liten skitgrej. Detta blir jag också påverkad av.


Jag vill så gärna måla upp allt positivt jag känner om henne, för det överväger allt det negativa. Men jag känner att det negativa börjar ta över nu den senaste tiden.


Jag har sagt att hon ska känna sig trygg hos mig och inte känna press. Hon har egentligen inga ansvar i hemmet mer än att jag är väldigt tacksam om hon städar och tvättar. Sedan har hon sitt jobb hon blir inringd till, till- och från, från vecka till vecka.

Trots detta kan jag komma hem till att hon ligger i soffan, deppig och trött och jag får försöka muntra upp henne trots att jag ibland vill säga ifrån och säga att "Vem fan är inte trött". Och när hon väl är ledsen så försöker jag ta reda på vad det är men hon säger att hon helt enkelt bara är ledsen.

Hennes förflutna har påverkat hennes mående och jag är medveten om att hon har depression som kommer och går, men jag har så svårt ibland för att bara acceptera att hon "bara mår dåligt" utan anledning. Jag försöker se på det objektivt som att jag inte har full förståelse för det, men det är ändå svårt.

"Jag gör ju allt för dig, varför blir du aldrig glad?"

Vi går i tankar om förlovning då jag känner att hon är den jag vill vara med. Jag klarar av detta, vår situation, så som den är nu. Hon vill jättegärna och jag också. Men jag är samtidigt rädd. Om hon aldrig blir nöjd, tänk så blir det bara värre? Jag vill inte göra henne besviken då vi har samtalat om detta länge, men jag känner samtidigt att jag kanske borde ge det ett år till eller till- och med två och se om vår förhållande är värdig en förlovning?

Jag ser det inte som bara en kul grej, utan om jag förlovar mig med någon så ska den personen vara den jag vill vara med, även om jag har en pistol mot tinningen.


TL;DR-sammanfattning:
Ihop i snart 1 år
Sambos i cirka 7 månader
Jag jobbar och sliter och hon har det (enligt mig) relativt bekvämt.
Jag tycker att jag gör allt för henne men känns inte tillräckligt då hon är nedstämd konstant.
Hon har inga direkta ansvar, utan städa och tvätta och betala vad du känner för, resten "fixar jag".
Hon är trött och har inga mål i livet, inga direkta hobbys eller något som driver henne.
Jag försöker vara positivt och leva i nuet, uppskatta det man har utan att kräva för mycket.
Vi älskar varandra väldigt mycket, men det känns som att hennes negativa tankar kan ta över för mycket.

Går i förlovningstankar, men jag börjar tvivla om det löser något. Vi vill båda starkt, men jag kanske ska vänta och låta tiden utvisa om mer kan komma upp till ytan?

Vill bara avsluta med att allt jag skrivit inte har täckt allt och att ämnet mest fokuserar på det negativa.

Jag älskar henne så väldigt mycket. Ibland så mycket att jag inte tänker på mig själv. Hon ger mitt liv så mycket näring, det jag kände fattades. Jag hade bostad, jobb, vänner, bil och allt annat men hon var den pusselbiten jag behövde.

Tvärtom så känns det som att jag bara är en av de pusselbitarna hon fortfarande letar efter.

Jag är nöjd, hon är inte lika nöjd utan det är något hon fortfarande vill känns det som. Men vad?!

Göra slut är inget alternativ jag funderar på. Jag VILL reda ut detta, men hon är så svår att nå på det innersta djupet ibland så att jag blir galen inombords.


Om ni har tankar, funderingar, åsikter eller bara några visdomsord så uppskattas det väldigt mycket.
Citera
2018-02-09, 22:15
  #2
Medlem
Istället för att ge henne en klapp på huvudet och säga "men du är ju så fin" så kan du ge henne en dask på rumpan och säga "nejdu sexy, ikväll är det du och jag som går ut!".

När jag märkte att mitt ex mådde dåligt av att gå hemma så uppmuntrade jag henne att börja plugga någonstans då hon behövde komma hemmifrån.
Det var nevöst för henne i början men till slut började hon må skitbra! Sen gjorde hon slut.


Så uppmuntra henne, visa henne att det finns sätt. Men tillåt inte att hon bara ligger och dör sakta men säkert.
Citera
2018-02-09, 22:18
  #3
Medlem
Ni ska för fan inte förlova er när situationen är som den är. (Och efter 1 år?! )

Hon mår tyvärr dåligt och tyvärr får hon även dig att må dåligt. Been there, done that. Kommer ångra mig resten av mitt liv.

Vad gör hon själv år det? Går hon till psykolog? Tränar hon?
Citera
2018-02-09, 22:20
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kangasuri
Istället för att ge henne en klapp på huvudet och säga "men du är ju så fin" så kan du ge henne en dask på rumpan och säga "nejdu sexy, ikväll är det du och jag som går ut!".

När jag märkte att mitt ex mådde dåligt av att gå hemma så uppmuntrade jag henne att börja plugga någonstans då hon behövde komma hemmifrån.
Det var nevöst för henne i början men till slut började hon må skitbra! Sen gjorde hon slut.


Så uppmuntra henne, visa henne att det finns sätt. Men tillåt inte att hon bara ligger och dör sakta men säkert.

Tack för svar.

Jag försöker uppmuntra henne och speciellt med hennes nya jobb som hon utför galant. Dock är hon väldigt självkritisk.

Hon trivs dock inte helt hundra med jobbet, men det är "okej".
Citera
2018-02-09, 22:24
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Daudodidi
Ni ska för fan inte förlova er när situationen är som den är. (Och efter 1 år?! )

Hon mår tyvärr dåligt och tyvärr får hon även dig att må dåligt. Been there, done that. Kommer ångra mig resten av mitt liv.

Vad gör hon själv år det? Går hon till psykolog? Tränar hon?

Som sagt, situationen är inte alls så hemsk som jag kanske målar upp den. Jag har bara tagit upp det "negativa", så som att jag är i lite tvivel.

1 år anses vara tidigt för vissa och sent för andra. De flesta i min närhet har förlovat sig efter ett halvår och är idag gifta eller fortfarande tillsammans.

Ja, hon mår dåligt, men hon kan även må bra. Jag mår inte dåligt, utan kan känna mig besvärad till- och från.

Träna är något vi skulle och ska göra tillsammans, det var vårt löfte till oss själva för att må bra och göra något ihop. Vi har dock haft kräksjuka och jag har haft och har problem med skada, så vi har skjutit på det. Kanske något vi ska ta tag i och sluta skjuta upp?
Citera
2018-02-09, 22:30
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lsbc
Som sagt, situationen är inte alls så hemsk som jag kanske målar upp den. Jag har bara tagit upp det "negativa", så som att jag är i lite tvivel.

1 år anses vara tidigt för vissa och sent för andra. De flesta i min närhet har förlovat sig efter ett halvår och är idag gifta eller fortfarande tillsammans.

Ja, hon mår dåligt, men hon kan även må bra. Jag mår inte dåligt, utan kan känna mig besvärad till- och från.

Träna är något vi skulle och ska göra tillsammans, det var vårt löfte till oss själva för att må bra och göra något ihop. Vi har dock haft kräksjuka och jag har haft och har problem med skada, så vi har skjutit på det. Kanske något vi ska ta tag i och sluta skjuta upp?
Självklart borde hon träna. Det är viktigt att man gör det om man är deprimerad. Det är lika viktigt som att ta sin medicin om man är på annat sätt långvarigt sjuk.

Det skadar inte att även du tränar, det kommer bara att få dig att bli snyggare, friskare och gladare. Så om det hjälper henne att komma igång med det så do it.

Hon bör även överväga psykolog. Och inga antidepp, inga läkemedel för detta, håll er undan det. Jag har som sagt erfarenhet av allt du nämner. 7-8 år. Träna och överväg psykolog. Förlova er inte i tron om att det kommer att lösa er situation
Citera
2018-02-09, 22:33
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Daudodidi
Självklart borde hon träna. Det är viktigt att man gör det om man är deprimerad. Det är lika viktigt som att ta sin medicin om man är på annat sätt långvarigt sjuk.

Hon bör även överväga psykolog. Och inga antidepp, ingen läkemedel för detta, håll er undan det. Jag har som sagt erfarenhet av allt du nämner. 7-8 år. Träna och överväg psykolog. Förlova er inte i tron om att det kommer att lösa er situation

Tackar för svar.

Hon har gått på antidepp innan och hon övervägde det ett tag, men hon sa att hon kände sig som en zombie. Jag är väldigt emot det, för jag vill ha henne som hon är (egoistiskt?).

Ska ta tag i träningen, tajmingen har bara varit helt fel den senaste månaden med allt. Tack för pushen.
Citera
2018-02-09, 22:37
  #8
Medlem
Europolitans avatar
Du ska ha känt henne i minst tre år innan du gifter dig.
Var rationell och lär dig av andra mäns misstag. Vi går mot svårare tider. Vill hon vara med dig så är det även upp till henne. Vill hon sura så får du/ni antingen lösa det eller så får du gå vidare. Du kommer att ha samma kemiska reaktioner i din kropp och bli förälskad i en ny tjej. Det är en sak som är säker. Hur du nu ska göra är upp till dig men försök att värdera dig själv högre.
Du är ung och visst kan man hjälpa och stötta. Du skriver själv att du är en nice guy. Det är farligt att vara en nice guy så se upp så du inte ger all din kraft till någon som inte ens har vett att ta vara på det du ger.
Ingen förlovning nu.
Citera
2018-02-09, 22:38
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lsbc
Tackar för svar.

Hon har gått på antidepp innan och hon övervägde det ett tag, men hon sa att hon kände sig som en zombie. Jag är väldigt emot det, för jag vill ha henne som hon är (egoistiskt?).
Hon beskrev det rätt. Man blir som en zombie. Glädje, sorg och allt försvinner. Hur ska man någonsin kunna förändra sin situation som en zombie? Det söver smärtan man känner, men att söva smärtan försvårar bara vägen att bli frisk tror jag. Det finns mig veterligen ingen sjukdom eller skada man kan söva bort och samtidigt fortsätta göra vad som orsakade sjukdomen eller skadan.

Är det något som är fel så är det något hon behöver rätta. Problemet är att om depressionen kommit sakta och krypande så är det väldigt svårt att identifiera vad som får en att må dåligt, och där kommer psykologen in i bilden. Man kan få svårt att se skogen för alla träden, men en psykolog kan hjälpa till att ge nya perspektiv.

Citat:
Ursprungligen postat av Lsbc
Ska ta tag i träningen, tajmingen har bara varit helt fel den senaste månaden med allt. Tack för pushen.
Tycker jag absolut att ni ska. Gör det i ett par månader så kommer ni redan där att förstå vilken jävla vinst det är. Lagom till sommaren kan ni må betydligt bättre om ni sköter det väl än vad ni idag tror är möjligt.
__________________
Senast redigerad av Daudodidi 2018-02-09 kl. 22:44.
Citera
2018-02-09, 22:40
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lsbc
Tack för svar.

Jag försöker uppmuntra henne och speciellt med hennes nya jobb som hon utför galant. Dock är hon väldigt självkritisk.

Hon trivs dock inte helt hundra med jobbet, men det är "okej".

Det låter lite som att du agerar hennes skötare. Bryt inte ryggen utav dig.

En liten dutt i rätt riktning, låt henne sköta sitt, uppmuntra när hon kommer till dig och behöver det.

Diskret dask på ändan när hon står på löbandet och säg att hon är sexig när hon är svettig
Citera
2018-02-09, 22:44
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Europolitan
Du ska ha känt henne i minst tre år innan du gifter dig.
Var rationell och lär dig av andra mäns misstag. Vi går mot svårare tider. Vill hon vara med dig så är det även upp till henne. Vill hon sura så får du/ni antingen lösa det eller så får du gå vidare. Du kommer att ha samma kemiska reaktioner i din kropp och bli förälskad i en ny tjej. Det är en sak som är säker. Hur du nu ska göra är upp till dig men försök att värdera dig själv högre.
Du är ung och visst kan man hjälpa och stötta. Du skriver själv att du är en nice guy. Det är farligt att vara en nice guy så se upp så du inte ger all din kraft till någon som inte ens har vett att ta vara på det du ger.
Ingen förlovning nu.

Giftermål har jag inga planer på inom den närmsta framtiden. Vi såg dock förlovningen som ett slags löfte för att visa vad vårt förhållande betyder för oss.

Jag har själv bekymmer (kronisk sjukdom) som jag tacklas med och hon stöttar mig till 100%. Detta är en dealbreaker. Är 100% bekväm med henne, förutom att skita med öppen dörr (skämt åsido). Allt annat fungerar!

"Det är farligt att vara en nice guy så se upp så du inte ger all din kraft till någon som inte ens har vett att ta vara på det du ger."

Tack för den kommentaren. Det sammanfattar mer eller mindre hela den här "krisen" jag pratar om. Jag känner att jag ger och ger men inte får på det sättet jag hade hoppats på.
Citera
2018-02-09, 22:45
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Daudodidi
Text

Tack Daudodidi.

Ha en trevlig kväll!
Citera
  • 1
  • 2